När världens mest hyllade introvert kliver ut ur skuggorna gör han det i familjens namn. Daniel Day-Lewis, trefaldig Oscarsvinnare och sedan 2017 självpåtagen pensionär, är tillbaka på bioduken i sin son Ronan Day-Lewis långfilmsdebut Anemone.
Daniel Day-Lewis bryter tystnaden
Sandra Sahlén
Uppdaterad: 09 okt. 2025Publicerad: 09 okt. 2025
ANNONS
Mest läst i kategorin
ANNONS
Resultatet är ett stillsamt men laddat familjeprojekt. Daniel Day-Lewis spelar den före detta soldaten Ray som jagas av det förflutna, sin bror och sin egen frånvaro som far.
Började som ett experiment
Anemone föddes anspråkslöst som en kortfilm. Men projektet växte tillsammans med de två huvudkaraktärernas värld. Kortfilmens verklighet med två bröder i ett skjul blev allt större och plötsligt fanns gator, statister och känslan av en riktig långfilmsproduktion.
Day-Lewis följde sonens arbete och projektets logik och valde att kliva in framför kameran igen. Med viss bävan inför offentligheten, berättar han i en artikel i The New York Times. Den konstnärliga glöden fanns där, det bekräftar han kort och rakt i artikeln, och det som vägde tyngst var att få arbeta med sonen.
När han får frågan om vad samarbetet med sonen betytt svarar han:
“Den tysta känslan av glädje löpte genom hela perioden, att få dela den dyrbara tiden med Ronan, det var väldigt, väldigt speciellt.”
ANNONS
Senaste nytt
Offentligheten, en gammal motspelare
Scenen beskriver Daniel Day-Lewis alltid har varit som en fristad, däremot har strålkastarna utanför filmens värld aldrig varit det.
ANNONS
“Jag är definitivt en stillsam person”, säger han till The New York Times, och lägger till att det där med att bli igenkänd på gatan fortfarande gör honom djupt obekväm.
Själva arbetet är en annan sak. På frågan hur det känns för honom att göra film är svaret att han alltid har älskat skådespelandet som arbete. Att den delen alltid har varit som mat och dryck förför honom.
Läs mer: De mörka hemligheterna bakom Coco Chanel Dagens PS
Ambivalensen började i tonåren
Redan som femtonåring upptäckte han teaterns skyddade värld som ett fyrkantigt rum av ljus och lugn. Samtidigt såddes tvivel i och med en teaterledares varnande ord om branschens mindre ädla sidor, något som gjorde intryck.
Så i ett parallellt liv kunde han faktiskt ha gått som lärling hos en möbelsnickare. Men när en lärare avfärdade hans temperament som felkalibrerat (“Han visste att jag var lite vild”) insåg han att scenens fristad trots allt passade bäst.
“Jag ville vara som dem, men jag var inte som dem”, svarar Day-Lewis på frågan om varför hantverk och snickeri till slut inte blev hans bana.
Ambivalensen blev kvar, skaparlusten också, och just i den friktionen har karriären tagit form.
ANNONS
Vad återstår nu?
Daniel Day-Lewis vet att återkomsten till vita duken bjuder på lika delar nyfikenhet och skepsis. Är han tillbaka i rampljuset för att stanna, eller kommer han att försvinna från offentligheten igen? Själv tar han det med upphöjt lugn. För The New York Times beskriver han att det viktiga denna gång var att inte förneka sig chansen att arbeta med sin son.
“Aptiten är densamma”, svarar Day-Lewis på frågan om drivet efter att skådespela.
På frågan om vad som händer efter premiären meddelar han:
“Om några månader kommer jag att leta efter min tysta plats igen.”
Läs mer: Hollywoods enfant terrible Sean Penn har hittat balansen Dagens PS
Källa: The New York Times, Daniel Day-Lewis Gets Candid About His Return From Retirement, oktober 2025
Läs mer från Dagens PS - vårt nyhetsbrev är kostnadsfritt:
Sandra Sahlén
Erfaren projektledare och skribent med bakgrund inom Content Marketing. Skriver idag främst Weekend-material för Dagens PS.
Sandra Sahlén
Erfaren projektledare och skribent med bakgrund inom Content Marketing. Skriver idag främst Weekend-material för Dagens PS.
ANNONS
ANNONS
Senaste nytt
ANNONS
ANNONS