Bruce fyller 75 – men slåss fortfarande mot mörkret

Familjen som livboj

Idag lever Springsteen ett lugnare liv med sin fru Patti Scialfa – bandkollega i E Street Band – och deras tre barn: Evan, Jessica och Sam. ”Våra barn växte upp i ett helt annat hus än det jag gjorde,” säger han. ”De hade trygghet och kärlek. Jag försökte ge dem det jag själv saknade.”

Sonen Evan jobbar med musik, Jessica är professionell ryttare, och Sam är brandman i New York. ”De rider, tränar, arbetar hårt. Jag är stolt över dem. Och över att jag fortfarande är tillsammans med Patti efter alla dessa år. Hon håller mig jordad.”

När han pratar om sin familj mjuknar rösten. Den stora rockstjärnan låter som en tacksam man. ”Jag är inte längre ute efter applåder. Jag vill bara känna att jag lever på riktigt.”

Klappat och klart: Nu är Springsteen miljardär 

“The Boss”, “rockens arbetarklassröst” och “Brucan” – kärt barn har många namn.

Sju album som aldrig såg dagens ljus

Under pandemin, berättar han, gick han igenom gamla lådor i studion och hittade sju (!) outgivna album. ”Jag visste inte ens att de fanns,” säger han och skrattar. ”Jag har alltid skrivit för mycket. Jag har en miljon låtar som aldrig släppts.”

De outgivna skivorna sträcker sig från 1990-talets Ghost of Tom Joad-period till mer moderna experiment med syntar och trummaskiner. ”Jag tänker inte på dem som förlorade,” säger han. ”De tillhör samma samtal med mitt publik. Jag skriver när jag måste – inte när någon ber mig.”

Springsteen medger att han inte längre jagar perfektion. ”Det får låta lite skevt. Det viktiga är att det känns sant. Det är därför jag fortfarande går till studion varje morgon.”

Depressionen, drömmen och skulden

Det har skrivits mycket om Springsteens depressioner – han själv har kallat dem ”ett mörker utan botten”. I intervjun beskriver han det som ”en kamp mellan disciplin och galenskap”.

”Jag försöker hålla mig upptagen,” säger han till Gentlemen’s Watch. ”När jag mår dåligt jobbar jag ännu mer. Det är både medicin och förbannelse.”

Han talar också om sin återkommande känsla av skuld. ”Jag skriver ofta om det förflutna som förföljer dig, om skulden du bär,” säger han. ”Du tror att du har lämnat allt bakom dig, men det kommer alltid ikapp.”

Orden känns igen från låtar som My Father’s House, The River och Racing in the Street. Springsteen är fortfarande den där killen från New Jersey som försöker förstå sig själv genom musik.

”Vi förlorade något i Amerika”

Samtalet glider in på politik och samtiden. Springsteen talar med låg röst men tydlig ilska. ”Vi förlorade något i Amerika,” säger han. ”När jag växte upp fanns det en känsla av gemenskap. I dag är det bara jag, mig och mitt. Jag försöker fortfarande förstå hur det gick till.”

Han berättar att han blev djupt skakad av åren med Donald Trump vid makten. ”Det var som att se ett land tappa sin själ,” säger han. ”Jag försöker inte predika, men jag vill påminna folk om vilka vi en gång var.”

Musik som terapi – och bön

När Springsteen summerar sitt liv låter han varken bitter eller sentimental. Snarare tacksam. ”Musiken är min bön,” säger han. ”Den har hållit mig vid liv. Och när jag dör vill jag att de ska spela Thunder Road i kyrkan.”

Han ler, men blicken avslöjar allvaret. Bruce Springsteen har varit The Boss i över femtio år. Men bakom solglasögonen finns fortfarande den blyge pojken från Freehold som vägrar ge upp hoppet.

Perfect Weekend Guide: Bruce Springsteen, 75 år

Film: Deliver Me from Nowhere (2025)
Regi: Scott Cooper
Med: Jeremy Strong, Paul Walter Hauser, Odessa Young
Handling: Dramatisk film om hur Bruce Springsteen spelade in sitt mörkaste mästerverk, Nebraska, ensam i sitt vardagsrum.
Källa: Gentlemen’s Watch

Vill du läsa mer om musik och trender? Då rekommenderar jag vår livsstilssatsning Perfect Weekend, där du bland annat kan du läsa om Så förändrade hon hela popbranschen och Garplind flyr vardagen – tar med kändiseliten på semesterterapi.