”På vissa ställen har det varit som på Sveavägen i rusning”, säger Thomas Brzezinski på Sjöräddarna till tidningen Mitt i.

Utryckningarna till sjöss har stått som spön i backen när svenskarna i allmänhet och stockholmarna i synnerhet tvingats semestra på hemmaplan med reserestriktionerna i spåren av coronapandemin.

Dess värre har många blottat sin stora brist på sjövett i skärgården, konstaterar Thomas Brzezinski, stationschef på Värmdös nya sjöräddningsstation på Djurö.

Söndagsseglarna har orsakat jätterusch

Han berättar att deras båt gått i skytteltrafik, ”lika mycket på två månader som en fritidsbåt gör på 4-5 säsonger”.

Bilden av att många så kallade söndagsseglare varit i farten är densamma på andra sjöräddningsstationer, uppger tidningen. På en del håll håll har utryckningarna ökat med 50 procent med alltifrån grundstötningar, tampar som trasslar in sig i propellern till motorhaverier och Gud vet vad.

Utanför Nämdö inträffade en båtolycka av allvarligare karaktär, två barn skadades, men annars har det i stort sett varit mindre allvarliga incidenter som upptagit sjöräddarnas tid.

ANNONS
ANNONS

Båtar är inte som att köra bil

Det där med bilkonceptet, det funkar inte till sjöss. Det är liksom inte bara att dra gasreglaget i botten, det krävs sunt förnuft och kontroll över sitt flytande ekipage för att det inte ska gå åt pipsvängen.

”Vatten är inte asfalt”, påminner Thomas Brzezinski i Mitt i och ser med oro på hur noviser tar med sig familjen ut i sina nyköpta båtar.

”Man bör veta hur man lägger till, hur man ankrar och hur man uppger sin position om man behöver hjälp. Har man ingen erfarenhet själv bör man ta med en erfaren kompis ut”, är hans tips i Mitt i.

Han har konfronterats med båtägare som låter sina barn sitta och dingla med benen i fören – utan flytväst – och konstaterar att det är en lek med liv.

”Kör du på E4:an med barnet på motorhuven? Faller man i därifrån hamnar man i propellern. Det är livsfarligt.”