Åsne Seierstad om drivkraft, disciplin och gränsen till utmattning

Åsne Seierstad om tiden i konfliktzoner

Som krigsreporter har Åsne Seierstad tillbringat månader i fält, ofta under svåra förhållanden.
”Jag kan bara följa med strömmen och har alltid varit en resenär, så jag anpassar mig lätt. Jag har väldigt låga krav på komfort och rutin. Det fanns till exempel inget kaffe i Afghanistan, bara te,” säger hon.

Efter långa perioder i konfliktzoner längtar hon dock efter frihet. Att få röra sig utan restriktioner.

Arbetsprocessen kräver total närvaro

”Jag tror alltid att jag borde ha transkriberat mina intervjuer samma kväll, men det gör jag aldrig,” erkänner hon i artikeln i Dagens Næringsliv.

Efter intensiva dagar i fält är hon ofta för utmattad för att orka mer.
”Jag går djupt in i de människor och situationer jag befinner mig i. När jag var i Moskva tittade jag hellre på ryska debattprogram på kvällen än att jobba vidare.”

När hon kommer hem med ett massivt material tar hon god tid på sig att bearbeta det.
”Vissa älskar att sitta och skriva, men jag tycker att det är väldigt tröttsamt. Jag blir snabbt intresserad av hushållsarbete istället,” säger hon med självdistans. ”Men mot slutet, de sista månaderna, blir jag monoman. Jag går kanske hundra steg om dagen och träffar inga människor.”

Balansen mellan disciplin och utmattning

Åsne Seierstad är tydlig med vad som får henne att leverera.
”Utan en deadline skulle jag inte ha skrivit en enda bok. Och när man skriver om aktuella händelser kan den inte komma ut nästa höst, då är det för sent.”

Trots sin långa erfarenhet av intensiva arbetsperioder är hon noga med att känna igen signalerna på utmattning.

”Att börja innan man är redo är ett recept på utbrändhet. Jag inser när jag har lagt ner en oerhörd mängd arbete att jag behöver ta det lugnt efteråt”, förklarar Åsne Seierstad för Dagens Næringsliv.

Hon beskriver balansen mellan disciplin och återhämtning som avgörande för att orka fortsätta skriva om världens mest krävande miljöer.

Streetsmart med envishet

På frågan om man kan lära sig att vara streetsmart svarar hon:
”Det handlar nog om attityd. Jag ser möjligheter snarare än begränsningar. Jag pushar, jag ger inte upp.”

Samma envishet har hjälpt henne genom karriären. När hon fick avslag på sommarjobb på Dagsrevyen (norskt nyhetsprogram som sänds på NRK1) försökte hon igen, flera gånger, tills det gick.

Råd, ånger och lärdomar

Efter avslutningen av boken Oro behövde hon total vila.
”Jag låg bara i sängen mitt på dagen, utan att läsa, lyssna på eller titta på något. Jag stannade där till nästa dag och var full av energi igen. Då kände jag mig som en person som är snäll mot sig själv.”

Hon minns ett tidigt råd från politikern Trygve Bull: ”’Följ din passion’. Det var befriande att höra från en äldre man som annars var plikttrogen,” säger hon.

Några oavslutade bokprojekt grämer henne dock.
”Jag arbetade med en bok om Libyen, men det blev för farligt att åka dit. Och jag ägnade fyra år åt en bok om USA som aldrig skrevs. Den är så pinsam att jag nästan inte vågar säga det,” säger hon, men tillägger att hon kanske återvänder till den idén.

Dåliga råd och goda beslut

På frågan hur man förvandlar idéer till något konkret svarar hon:
”Om det ska bli en bok måste man skriva den. Men att börja innan man är redo är ett recept på utbrändhet.”

När en äldre kollega varnade henne för att ”bli bortglömd” om hon lämnade Dagsrevyen, valde hon ändå att följa sin passion.

”Att välja något som inte stämmer för att man är rädd för att bli bortglömd tycker jag är ett dåligt råd,” säger hon.

Källa: Dagens Næringsliv, “Å starte før man er klar, er oppskriften på utbrenthet“, 14 oktober 2025

Läs mer: Sveriges popdrottning hatar ordet entreprenör – men tjänar miljoner ändå Dagens PS