För vissa är det ett historiskt steg mot oberoende och en blomstrande industri. För andra ett angrepp på naturen och demokratin.
Sveriges förbjudna metall gör comeback
Edvard Lundkvist
Uppdaterad: 07 nov. 2025Publicerad: 07 nov. 2025
ANNONS
Mest läst i kategorin
ANNONS
Det går framåt för den svenska gruvindustrin. Nya etableringar, politisk medvind och stark utveckling för råvarupriser har lagt grunden till en svensk gruvboom.
Det senaste framsteget för gruvorna är såklart riksdagens beslut att riva upp förbudet mot brytning av uran och att upphäva det kommunala vetot. En utveckling som väcker starka känslor.
“Det är kunskaps- och demokratiförakt som driver regeringen i denna fråga”, skriver Naturskyddsföreningen i Jämtland. För dem är uranet inte vägen till framtiden, utan ett återfall i gamla misstag.
Samtidigt jublar gruvnäringen. Beslutet, som börjar gälla 1 januari 2026, öppnar för att Sverige åter kan prospektera och bryta uran. En eftertraktad metall som länge legat begravd, både bokstavligt och politiskt.
Ett nytt kapitel i svensk gruvhistoria
Efter sju år med förbud är uranet åter klassat som ett koncessionsmineral i minerallagen. Det innebär att både undersökningstillstånd och bearbetningskoncession nu kan beviljas.
Syftet, enligt riksdagens beslut, är att möjliggöra fullständiga undersökningar av berggrunden och effektivt utnyttja Sveriges metaller och mineral, rapporterar SGU.
“Vi tror att detta kommer att leda till en hel del frågor och kanske också oro från berörda fastighetsägare”, säger Helena Kjellson, bergmästare på Bergsstaten, som hanterar tillstånden. Samtidigt bedömer hon att inflödet av nya ansökningar inte blir särskilt stort, åtminstone inte till en början.
ANNONS
Bakom beslutet står en regering som vill stärka svensk kärnkraft och minska importberoendet. Men motståndet är massivt, särskilt i de regioner som riskerar att beröras.
ANNONS
Senaste nytt
Uran kan göra Sverige självförsörjande
Enligt Maria Sunér, vd för branschorganisationen Svemin, har uranförbudet länge varit “ologiskt” och skadligt för svensk konkurrenskraft.
“Det har gjort Sverige mindre attraktivt för prospektering och dyrare att bryta eftersom man behövt behandla uranet som avfall”, säger hon till Tidningen Näringslivet.
Hon menar att beslutet nu ökar resurseffektiviteten och kan göra Sverige till en mer attraktiv plats för gruvinvesteringar. “Teoretiskt har vi möjlighet att bli självförsörjande då vi har några av de största fyndigheterna i Europa”, säger Sunér.
Även Christian Ekberg, professor i kärnkemi vid Chalmers, välkomnar beslutet i en intervju med TN. Han menar att debatten länge styrts av “icke-vetenskapliga argument” och att tiden nu är mogen för att “få vetenskapen på plats”.
Sverige importerar i dag allt sitt uran från Kazakstan, Kanada, Australien och Namibia. Om de svenska fyndigheterna tas i bruk skulle de enligt SGU kunna täcka landets behov i flera hundra år framöver.
Men gruvdrift tar tid. Sunér bedömer att det kan dröja minst ett decennium innan någon urangruva faktiskt står i drift.
ANNONS
Dessutom anrikas inget uran i Sverige i dag. Vi fortsätter att vara beroende av andra länders anrikningsförmåga, och där står Ryssland för en betydande del av den globala kapaciteten.
En dold skatt i berget
Sveriges geologiska undersökning beskriver uran som en av våra mest omdiskuterade råvaror, och en av de mest missförstådda.
Uran förekommer naturligt i granit, pegmatit och framför allt i alunskiffer. De största mängderna finns i Skåne, Östergötland, Närke, Öland, Billingen i Västergötland och längs fjällkedjan.
Alunskiffern i Billingen är särskilt uranrik med halter på cirka 300 gram per ton, medan fyndigheterna i urberget i norra Sverige kan nå upp till 1 000 gram per ton men är mindre till ytan.
De svenska fyndigheterna hör till de största i Europa. Fram till 1980-talet bedrev staten en omfattande uranprospektering tillsammans med Svensk Kärnbränsleförsörjning AB. I Malå finns ännu borrkärnor och kartor bevarade från den tiden. En påminnelse om att frågan inte är ny, bara återuppväckt.
Uran i Sverige
Större områden: Skåne, Öland, Närke, Östergötland, Billingen i Västergötland, Jämtland, fjällkedjans randområden.
Halter:
- Billingen: upp till 300 g/ton
- Jämtland: ca 245 g/ton
- Öland: 70 g/ton
- Urberg i norr: upp till 1 000 g/ton
Typ av fyndigheter: Alunskiffer (unga, stora), urberg (äldre, mindre men koncentrerade).
Historik: Statlig prospektering fram till 1982; uran togs bort som koncessionsmineral 2018.
Import: Sverige köper i dag uran från Kanada, Australien, Namibia och Kazakstan.
ANNONS
Miljörörelsen varnar – “marken kan aldrig återhämta sig”
Kritiken mot beslutet har varit hård. Naturskyddsföreningen beskriver regeringens agerande som ett brott mot både försiktighetsprincipen och demokratin.
“Gruvbrytning i alunskiffer är riskfylld på grund av bergartens särskilda egenskaper. Någon invändningsfri hållbar utvinning av metaller, inklusive uran, från alunskiffer har aldrig demonstrerats någonstans i världen”, skrev Kungliga Vetenskapsakademien tidigare i år.
Föreningen pekar på risken för läckage av svavelsyra och tungmetaller, förorening av dricksvatten och förlust av högproduktiv jordbruksmark. De varnar också för att det kommunala vetot försvinner – att lokala samhällen mister sin rätt att säga nej.
I praktiken innebär det att utländska bolag kan få tillstånd att bryta uran i stora dagbrott i bland annat Skåne, Närke och Jämtland. “Marker som aldrig kan odlas igen” är, enligt föreningen, det verkliga priset för regeringens politik.
Ett vägval mellan energi och ekologi
För gruvnäringen handlar det om försörjningstrygghet och strategisk självständighet. För miljörörelsen handlar det om oåterkalleliga skador.
Två världsbilder står mot varandra. Den ena ser uranet som nyckeln till framtidens energiförsörjning, den andra som en påminnelse om vad Sverige riskerar att förlora.
Frågan som återstår är vem som får sista ordet när Sveriges förbjudna metall åter ser dagens ljus: marknaden, vetenskapen eller naturen själv.
ANNONS
Läs mer från Dagens PS - vårt nyhetsbrev är kostnadsfritt:
Edvard Lundkvist
Nyfiken redaktionschef som bevakar börs- och finansnyheter med ett särskilt intresse för det internationella perspektivet. Trivs särskilt bra med att skriva oberoende och kostnadsfria nyheter för en bred men intresserad publik.
Edvard Lundkvist
Nyfiken redaktionschef som bevakar börs- och finansnyheter med ett särskilt intresse för det internationella perspektivet. Trivs särskilt bra med att skriva oberoende och kostnadsfria nyheter för en bred men intresserad publik.
ANNONS
Se varför intresset ökar - investeringsmöjlighet
När världsledande forskningscenter väljer att vara med i utvecklingen är det ofta ett tecken på något större. Active Biotech går nu in i sin mest spännande fas. Läs mer om emissionen.
Fortsätt läsa
ANNONS
ANNONS
Senaste nytt
ANNONS
ANNONS