Medan amerikanska pensionsfonder öser in kapital i framtidens teknik, står de europeiska motsvarigheterna och stampar i byråkratins farstu. Samtidigt som kontinenten blöder talang till Silicon Valley, ligger ofattbara summor orörda. Det är dags att tala om den europeiska kapitalparadoxen.
Innovationsflykten från Europa: Miljarder i ”torrt krut” fryser inne
Skillnaden i riskaptit mellan kontinenterna är kulturell. Siffrorna talar sitt tydliga språk. Amerikanska pensionsfonder allokerar i snitt över 10 procent av sitt kapital till private equity och riskkapital.
Maktkamp när EU vill ta över börserna. Realtid
I Europa är motsvarande siffra ofta så låg som 0,1 procent.
Detta leder till en absurd situation där europeiska startups tvingas vända sig till USA för sin tillväxtfinansiering beskriver bland annat Quote i en artikel.
Vi utbildar talangen, vi föder idén, men vi låter amerikanerna skörda vinsten när bolagen väl ska skala upp.
Pensionsmiljarderna som aldrig når marknaden
Det det finns många exempel på miljarder som aldrig når sina startups. Och det är tyvärr ingen isolerad företeelse, det är ett symptom på en kronisk europeisk åkomma. Trots att EU-kommissionen febrilt arbetar med reformer för att sänka hinder för riskkapitalfonder, tycks avståndet till USA bara växa.
Noteringsfeber i New York
Denna kapitalbrist får direkta konsekvenser för Europas finansmarknader. När bolag som Klarna väljer bort de europeiska börserna för en notering i New York, är det ett svidande underbetyg för kontinentens kapitalmarknad.
Röster höjs nu för en gemensam europeisk börs för att skapa den likviditet och det djup som krävs för att behålla våra tech-jättar på hemmaplan. Men i vanlig ordning möts förslagen av nationell protektionism och rädsla för maktförskjutning till Paris och ESMA, den Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten.
Byråkratin – innovationens största fiende?
Samtidigt som USA gasar med stabila energipriser (i varje fall innan Iran-krisen) och offensiva teknikstöd, brottas Europa med regelverk som ofta känns som om de vore designade för att hindra snarare än främja.
Medan USA:s börser drar ifrån och investerare blir alltmer skeptiska till Europa, lägger vi kraft på att reglera marknader som ännu inte ens hunnit uppstå.
Det handlar inte om att det saknas kapital. Det handlar om att 25 procent av Europas enorma sparkapital riktas mot internationella marknader istället för att investeras här hemma.
Vi exporterar vårt välstånd och importerar deras tjänster.
En ödesfråga för kontinenten
Om Europa ska vara mer än ett museum för gamla industrier och strikta lagar måste ”droppet” börja flöda. Det krävs en fundamental attitydförändring hos både politiker och förvaltare av det stora sparkapitalet.
Alternativet är dystert: En kontinent som fortsätter att producera briljanta idéer, men som saknar modet och kapitalet för att bygga dem till globala succéer.
Som läget ser ut nu spekulerar vi i vår egen tillbakagång snarare än i våra gemensamma framtidsutsikter.
