Trafiken genom Hormuzsundet ligger på ungefär halva den normala nivån efter upprepade drönarattacker mot fartyg. Rederier och oljeexportörer bygger nu om hela logistiken kring Persiska viken. Med rörledningar, landvägar och lagerhållning som ska minska beroendet av det smala, hett omstridda sundet. Frågan är hur mycket av flödet alternativen egentligen klarar.
Halva trafiken borta i Hormuzsundet: så letar sjöfarten alternativ
Sjöfarten genom Hormuzsundet, en av världens viktigaste flaskhalsar för energihandel, går i dag på omkring hälften av den normala volymen.
Innan kriget mellan USA/Israel och Iran passerade över 100 fartyg sundet dagligen, med omkring 20 miljoner fat olja och petroleumprodukter varje dygn. I dag går fartyg ofta med avstängda transpondrar för att undvika att synas för iranska styrkor.
Återkommande attacker
Kärnan i konflikten handlar om vilken väg fartygen tvingas ta. Iran kräver att sjöfarten passerar genom just iranskt territorialvatten i sundet, medan USA och flera rederier i stället använder en alternativ, sydligare rutt längs Omans kust för att undvika det.
Iran har svarat med att aktivt jaga fartyg som använder den amerikanskstödda sydrutten. Detta görs på flera sätt: attackdrönare, sjöminor samt bordningar av fartyg av den iranska revolutionsgardet.
Rederier undviker sydrutten
Effekten är att redan enstaka attacker räcker för att avskräcka rederier. Flera rederier undviker sydrutten helt, trots att amerikansk militär eskorterar konvojer där.
Vissa tankerkaptener vägrar helt enkelt köra genom sundet. Många fartyg har därför börjat stänga av sina transpondrar (AIS) och utföra omlastningar fartyg-till-fartyg till havs för att undvika upptäckt.
Två rörledningar
De två viktigaste alternativen är redan i drift, men räcker inte hela vägen. Saudiarabiens East-West-rörledning, byggd redan på 1980-talet under det så kallade tankerkriget, kan i dag transportera upp till 7 miljoner fat om dagen från östra Saudiarabien till Röda havs-hamnen Yanbu.
Förenade Arabemiratens motsvarighet, den 360 kilometer långa Habshan–Fujairah-ledningen, klarar omkring 1,8 miljoner fat om dagen.
Tillsammans ger de en reservkapacitet på mellan 3,5 och 5,5 miljoner fat om dagen. Långt under de 20 miljoner fat som normalt passerar Hormuz.
Ledningar attackeras
Alternativen är dessutom själva måltavlor. Både Saudiarabiens rörledning och hamnen i Fujairah har attackerats med drönare under kriget, vilket vid ett tillfälle skar bort omkring 700 000 fat om dagen ur den saudiska kapaciteten.
Irak, som normalt exporterar närmare 3,4 miljoner fat om dagen nästan uteslutande via Hormuz, har fått skära ner produktionen i brist på fungerande alternativ. Landets enda norrgående rörledning till turkiska Ceyhan klarar bara omkring 250 000 fat om dagen.
Alternativ till Hormuzsundet tar tid
Fler lösningar är på gång men ligger år bort. Förenade Arabemiraten bygger ut sin pipeline-kapacitet ytterligare, ett projekt som är ungefär halvvägs klart och väntas stå färdigt tidigast i mitten av 2027.
En föreslagen rörledning från Basra i Irak till jordanska hamnstaden Aqaba, som skulle kringgå Hormuz helt, har diskuterats sedan 1980-talet. Inget har dock hänt på grund av kostnader och säkerhetsläget.
Segla runt Afrika
För fartyg som redan tagit sig ut ur Persiska viken och ska vidare mot Europa finns ytterligare ett alternativ, om än en dyr sådan. De kan helt undvika både Bab-el-Mandeb-sundet och Suezkanalen genom att segla runt Afrikas sydspets, Godahoppsudden.
Rutten är redan väletablerad sedan huthimilisen i Jemen trappade upp attackerna mot fartyg i Röda havet 2023, och stora rederier som Maersk, MSC och CMA CGM har växelvis använt den under de senaste åren.
Stora extrakostnader
En omväg runt Godahoppsudden lägger till mellan 10 och 14 dagars extra segling på en typisk Asien–Europa-resa, enligt branschanalyser, samt betydande extra bränslekostnader.
Effekten märks i hela flottans kapacitet: ett fartyg som tillbringar två till fyra extra veckor per resa är under den tiden borta från den globala tonnage-poolen. Detta pressar upp fraktpriser även för laster som aldrig är i närheten av Röda havet eller Persiska viken
Ombyggnad av handelsstruktur
Utanför olje- och gassektorn handlar anpassningen till läget i Hormuzsundet om annat. Regionen bygger nu om hela sin handelsarkitektur med landkorridorer genom Turkiet, förhandslagring nära viktiga marknader och ökad användning av alternativa transportslag.
En omställning som kommer kosta stora summor, ta ett decennium att genomföra, och göra sjöfarten mindre självklar som förstahandsval för global handel även efter att krisen lagt sig.
