Krönika: Processen mot Ernstberger är vår tids Dreyfus-affär

Från Östermalm till Djävulsön

Det är uppenbart att den vältränade och snygga slyngeln från Östermalm, Alexander Ernstberger, framkallar samma känslor i den socialdemokratiska makteliten. Jag menar, vem älskar en sprätt från Tysta gatan som med det svenska pensionssystemet som hävstång tjänar miljoner.

Så många att han kunde köpa den dyraste villan på Lidingö och dessutom åka runt i en helikopter. Utbildning noll, killen har inte ens gått ut gymnasiet utan jobbat som telefonförsäljare.

Finns det ett värre pack?

En bok om ett nytt Sverige

Boken är, förutom en lång och mycket spännande genomgång av turerna i Allra och domstolarna, en bild av ett nytt Sverige och speciellt ett nytt Stockholm. Ernstberger skriver om sin resa som entreprenör. Hans kombination av att vara en god säljare och ännu bättre på datorer, plus driv hemifrån, är lustfylld att följa.

Hade han varit född några år tidigare i DDR-Sverige hade alla dörrar som nu är öppna varit stängda.

Strandhäll såg en råtta i Ernstberger

I Ernstbergers värld är alla hinder bara utmaningar som ska checkas av. Att hans bolag gick från fondrådgivning och fondbyte till egna fonder berodde på att det första blev för komplicerat för Pensionsmyndigheten. Följaktligen är det logiskt för Ernstberger att söka upp socialförsäkringsminister Annika Strandhäll och berätta för henne hur myndigheten ska göra för att hålla skurkar som Falcon Funds borta från premiepensionssystemet.

Man skulle kunna tänka sig att hårfrisörskan som blev statsråd skulle se en like i telefonförsäljaren som blev en framgångsrik affärsman, men se, det gjorde hon inte.

Hon såg en Dreyfus. En råtta som skulle utrotas ur systemet. Hon var långt ifrån ensam.

I Thomas Sjöbergs och Anders Nyströms smarta podcast Under ytan En perfekt storm får man en fin bild av hatet mot Ernstberger.

Balzacs oneliner och hovrättens dom

Det är den franske författaren Honoré de Balzac som hittade på onelinern: “Bakom varje stor förmögenhet ligger ett brott”. I fallet Ernstberger är det faktiskt bara en enda affär som allt handlar om.

I denna affär fick pensionsspararna en värdeökning på 26 procent. Men säljarna av warranterna till Allra tjänade också riktigt mycket pengar. Många miljoner som de senare använde till att bli delägare i Ernstbergers bolag Allra. Frågan har utretts i fyra domstolar och i tre av dem blev Ernstberger frikänd. Men i hovrätten blev utslaget fällande dom: sex års fängelse, näringsförbud i tio år och ett livstidsstraff i form av ett skadestånd på 170 miljoner.

Ernstberger tycker som ni förstår inte att han har gjort något fel. Följaktligen har han inte flytt landet som ekonomiska brottslingar brukar. Han har svarat på alla frågor från media och inställt sig frivilligt till alla förhör och domstolar.

I hovrättsdomen talas det om en brottsplan, men några bevis på detta finns inte trots att åklagarna haft full insyn i samtliga mejl och sms som Ernstberger skickat. Detta innebär att det för mig finns rimligt tvivel och då ska man inte döma någon till ett långt fängelsestraff.

Stockholms tingsrätt ansåg detta och friade Ernstberger och hans kumpaner på alla punkter. Högsta domstolen har inte velat ta upp fallet trots en, som jag uppfattar det, mycket omfattande utredning.

Det tycker jag är skamligt.

Läs även: FN-rapporten: Tillit slår både pengar och trygghet i lyckoligan

Den nya ekonomin och Ernstberger

Till sist några ord om den nya ekonomin. Detta var ett begrepp som Dagens PS grundare Pontus Schultz var med och myntade på nittiotalet under den första IT-yrans glada dagar. När sedan dotcom-kraschen kom blev begreppet den nya ekonomin obsolet.

Men jag tycker att man ska använda begreppet i ett vidare perspektiv. Den nya ekonomin i Sverige innebär ett avskaffande av arv-, förmögenhets- och sedermera fastighetsskatten. Avregleringar av ett stort antal marknader från telekom till kreditgivning och radio och tv. Statens monopol på en massa välfärdstjänster som skola, vård, omsorg och bilbesiktning löstes upp.

Privata aktörer och bolag flyttade fram sina positioner och skapade ett helt nytt land. Ultraliberalen Johan Norbergs samtliga ungdomsdrömmar om framtiden är idag genomförda i Sverige.

Vem orkesterade då detta till stor del? Den ansvarige heter Göran Persson och var först finansminister och sedermera statsminister. Han åkte till USA för att läxa upp finansvalpar under krisen i början på nittiotalet och kom sedan hem och genomförde deras to-do-lista.

Det är i denna nya verklighet som Alexander Ernstberger under några år blev stenrik. Nu är han urfattig. Göran Persson däremot har fått ihop minst 200 miljoner på sina affärer och sitt konsultliv sedan han avgick som statsminister 2012. Det, mina vänner, är den nya ekonomin i Sverige.

Ett land som behöver en Dreyfus

Det är sorgligt att det ska behövas en Dreyfus i form av Alexander Ernstberger för att alla ska må bra och systemet inte ska rasa ihop.

Kritikerna rasar – men jag applåderar kulturkanonen

Perfect Weekends redaktör Viggo Cavling tycker att kulturkanonen är ett genidrag.