Kritikerna rasar – men jag applåderar kulturkanonen

Hackordningen i kulturen

Jag har varit aktiv i det svenska kulturlivet sedan jag började gå på konstgallerier i Malmö i början av nittiotalet. Varför vissa konstnärer var heta och andra iskalla var svårt att veta i början. Med tiden blev det klart att Ola Billgren var rätt, Ernst Billgren var okej och Bengt Lindström var kitsch.

Att alla tre sålde bra gjorde det svårt att förstå, men ja – det finns alltid en hackordning.

Så småningom startade jag en konsttidning där vi gjorde långa intervjuer med fina konstnärer. På sista uppslaget hade vi notiser och för att fylla ut spalterna gjorde jag i varje nummer en inne- och utelista. Gissa vad folk pratade om när tidningen kom ut? Inte intervjuerna.

Det enda som upptog människors intresse var min lilla lista. Den vanligaste invändningen var att det vi gjorde var trams. Ska kritiken mot regeringens kanon sammanfattas med ett ord blir det just trams.

Läs även: Viggos resdagbok i Dunkerque

Tyst kunskap blir synlig

Men jag tror upprördheten bottnar i att de hemliga reglerna i kulturlivet nu avslöjas och synliggörs. Tyst kunskap är väldigt utbredd i Sverige. Det är den tysta kunskapen som sätter ramarna för åsiktskorridoren. Och speciellt i ett land som Sverige, som fått ett gigantiskt inflöde av människor från andra länder, är behovet av synlig kunskap enormt.

Läs även: Krönika: Europas rekord visar att flygskammen äntligen är död

En start för nya svenskar med kulturkanonen

Hur ska människor från Somalia, Indien och Syrien förstå detta gudlösa land i norr där familjen inte är värt särskilt mycket?

En bra start är säkert att läsa om Pippi Långstrump – ekonomiskt oberoende, föräldralös och väldigt ouppfostrad.

Sedan tycker jag att de ska läsa Utvandrarna, en av de bästa svenska romanerna någonsin. De som precis kommit hit kan säkert känna igen mycket i Karl Oskar och Kristinas utmaningar på andra sidan havet.

Ett genidrag av Liljestrand och Trägårdh

Det är ett genidrag av kulturminister Parisa Liljestrand (M) och historikern Lars Trägårdh att bara lista verk som har minst 50 år på nacken.

Det innebär att en rad verk som annars riskerat att glömmas bort nu får nytt liv. Att någon på allvar är upprörd över detta är faktiskt absurt.

SVT – sekten som inte vill tala om pussar

SVT är inte ett vanligt företag, det är en sekt med 5,5 miljarder i årsbudget och programledare som fungerar som präster, tycker Perfect Weekends redaktör Viggo Cavling.