Jag får rätt ofta frågan om hur det kommer sig att jag alltid är så positiv och om jag alltid är positiv och mitt svar är – självklart inte. Jag har mina mörka stunder jag också men jag har valt att välja att vara positiv och försöker vara det i alla situationer jag hamnar i och det handlar i mitt liv om allt från vänskap, kärlek, arbetsliv, ekonomi och livshotande sjukdomar. Ibland ”neggar” även jag ihop men jag har tidsatt hur länge jag får vara det och tiden jag tillåter mig att vara negativ beror självklart på orsaken till min känsla.

Välj positivt och ställ dig själv frågor som: Mår du bra? Är du lycklig där du är? Har du rätt människor omkring dig? Är du på rätt plats? Blir du lyssnad på? Får du dina behov tillgodosedda? Är det ok att du är den du är där du är? Stämmer dina värderingar med värderingarna som finns där du befinner dig? Vad tillför du? Vad tillför det du gör?

Jag vill berätta om en arbetssituation där jag hamnade i negativitet utan att jag riktigt märkte det direkt och vad jag gjorde för att bryta det när jag insåg att jag hamnat i en negativitet som jag inte mådde bra av.

För några år sedan ledde jag mitt drömprojekt. Jag verkligen älskade projektet, kunden och människorna i det men i dag inser jag att jag var inte lycklig och med det sagt inser jag att jag i alla lägen ej heller var speciellt bra ledare heller. Så här i efterhand är det enkelt att se att ett av de bästa besluten jag fattat är att lämna projektet – för min skull och för projektets skull.

Det tog lite tid men ändå snabbt att ta mig tillbaka till mitt normala jag igen. Ett arbete som jag inte hade klarat så snabbt om jag inte hade haft bra människor omkring mig och en bra självkänsla i botten. Jag vet vem jag är – och det visste jag då också – men då tyckte jag inte om mig själv till 100 procent och jag lät mig själv och min omgivning påverka mig och mina beslut på ett negativt sätt. Jag kände att jag började tappa bort mig själv.

Jag började rucka på mina värderingar av den mycket märkliga anledningen att jag fick klagomål från projektchefen för att jag berömde och premierade mina medarbetare och för att andra projektledare i organisationen pga mitt ledarskap fick önskemål från sina team att de önskade en mer tydlig feedback de också. Jag fick klagomål för att mitt team skrattade och hade roligt tillsammans vilket resulterade i att projektchefen inte lät oss sitta tillsammans längre utan delade på oss. ”Vi var ju inte där för att må bra och skratta utan för att jobba”, sade han.

ANNONS
ANNONS

Jag befann mig som ni förstår i en mycket negativ miljö och även om jag kände det i magen så slog jag under flera år bort känslan för jag drev ju mitt drömprojekt och jag och mitt team gjorde det så jävla bra. Vi satte upp mål, nådde våra mål, firade, satte nya mål etc. och fortsatte framåt och vi hade så roligt tillsammans även om det var tufft. Med de förutsättningar mitt team hade gjorde vi ett strålande arbete och jag är så stolt över mina medarbetare i det teamet än i dag. Så duktiga, så positiva, så starka, så underbara!

Men det fanns faktorer som påverkade mig och mitt humör mindre bra och när mina möten med människor som helt eller delvis var engagerade i projektet inte längre gav mig glädje och energi och när att jag kom på mig själv att min toleransnivå med mindre bra leveranser resulterade i att jag blev arg och irriterad istället för att som vanligt istället försöka komma med konstruktiv och saklig feedback så kände jag att nu är det nog.

Jag insåg att jag måste försöka förändra vår situation på något sätt eller så måste jag ta mig och mina medarbetare härifrån snabbare än snabbast för vår hälsas skull – vår mentala och vår fysiska hälsas skull.

Jag lyfte situationen med projektchefen men hans inställning var tydlig: ”Ni är inte här för att må bra och skratta. Ni är här för att jobba.”  insåg jag att enda sättet för oss att verkligen göra skillnad, få må bra, skratta och att göra ett riktigt bra jobb var att göra det någon annanstans. Så vi lämnade projektet, inte alla men de personer som jag hade ansvar för även utanför projektet i min roll som deras formella chef. Svårt beslut men helt rätt.

När du säger NEJ till en negativ spiral och JA till dig själv märker du tyvärr att den negativa spiralen även har dragit med sig mer negativitet till andra delar av ditt liv, det är lätt att du dras in i negativa relationer också vilket var precis vad som hände mig. Och när jag då började mitt arbete att hitta tillbaka till mig själv och mina värderingar till 100 procent igen insåg jag rätt snabbt att jag behövde sätta gränser och säga nej även till vissa relationer då jag anser att relationer behöver mötas i ömsesidighet. Gör de inte det är det ingen relation värd namnet.

Det bästa med att ta sig ur en negativ spiral är att du skapar plats för dig själv och plats för nytt positivt i ditt liv. Tacksam för de förändringar som skett i mitt liv de senaste åren.