Dagens PS

PS krönikör: Medierna totalt oförstående

Dagens PS krönikör skriver om dagen då journalisternas "verklighet" rasade samman. (TT)
Dagens PS krönikör skriver om dagen då journalisternas "verklighet" rasade samman. (TT)
Tommy Jacobson
Tommy Jacobson
Uppdaterad: 11 nov. 2016Publicerad: 11 nov. 2016

I den bästa av världar står vi inför ett riktigt paradigmskifte, och jag skulle ljuga om jag påstod att jag blev förvånad över Donald Trumps seger på tisdagsnatten. Som jag tidigare skrivit är USA – och större delen av västvärlden – uppdelad i två läger. Vinnare och de som upplever sig vara förlorare. De som upplever sig vara förlorare vill ha en förändring. Nästan oavsett vilken. I den första yrvakna analysen är det etablerade samhället lika förvirrat och chockat som man var i somras när britterna tog sig fräckheten att rösta för att lämna EU. Trots alla varningar från det etablerade samhället.

ANNONS
ANNONS

Mest läst i kategorin

Och nu väljer det amerikanska folket, ganska tydligt faktiskt, att man vill ha Donald Trump som president. Trots alla varningar från det etablerade samhället. Trots alla spaltkilometer som Peter Wolodarski på Dagens Nyheter ägnat åt att berätta för sina läsare vilken demon Trump är. Tänk att folk inte lär sig att lyssna till de som vet bättre än de själva.

Upprörande  (obs ironi).

Att se på svenska nyhetssändningar dagarna efter valresultatet är en studie i journalister som vrider sig som maskar på en metkrok och är totalt oförstående till vad som hänt och händer. Precis allt som de så självsäkert predikat i månader visade sig över en natt vara totalt fel. Och insikten för medieetablissemanget, att allt färre människor har tilltro till deras rapporter och analyser, måste vara smärtsam. I Aktuellt i går frågade en journalist en annan journalist lite uppgivet hur det kunde komma sig att Trump valdes trots alla rapporter om hans personlighet i medierna. Jag minns inte det krampaktiga svaret, min tanke var att det beror på att så många människor slutat att tro på att det som rapporteras är sant, helt enkelt.

Om jag ägde ett opinionsinstitut skulle jag omedelbart avskeda samtliga anställda och lägga ner verksamheten.

Hur kunde det bli så?

Jag var förundrad över hur Hillary Clintons rådgivare tänkte när de tog upp miljardärer som Beyonce, Bruce Springsteen, Jay-Z, Jennifer Lopez med flera på scenen i slutspurten. Det är människor som står så långt från vanliga människors vardag som man kan tänka sig. Tänkte de att det skulle appellera till de människor som brukar kalla sig själva vanliga, och som upplever sig som förlorare i samhället? De som samma etablissemang vanligtvis brukar avfärda som vita outbildade (underförstått korkade) män. Obegripligt, och  ytterligare ett exempel på avgrunden mellan det etablerade etablissemanget och övriga människor. Jag är ganska övertygad om att sådana så kallade manifestationer har en helt motsatt effekt. Inte för de redan politiskt frälsta, för de blir det en extra liten konsert om än gratis. För alla de andra, som jag antar att staben runt Clinton trodde att de skulle omvända, tror jag att det blir ytterligare en påminnelse om hur långt ifrån just de som Hillary Clinton är när hon på scenen frotterar sig med världsstjärnor som dessutom är långt bortom ekonomiskt oberoende. Jag tror att hon skulle göra precis tvärtom. Försöka att nå personligt fram till de väljarna och få de att känna att hon förstår och känner med deras problem.

Vi är ju lite svaga för den här sortens uppträdanden i Sverige också. Även om det då inte blir artister på Clintons nivå, mer lokala världsstjärnor.

Artister, skådespelare och kändisar i största allmänhet tycks ofta blanda ihop sin kompetens inom sitt specifika yrke och allmänna kändisskap och faktiskt själva tror att allmänheten påverkas av deras synpunkter och åsikter i samhällsfrågor och politik. Helt feltänkt, tror jag. Om det vore så att de vore opinionsbildare på riktigt utanför kulturelitens lilla värld och den så kallade bloggosfären, så skulle både USA och Sverige enbart ha politiker med sympatier på vänsterkanten.

ANNONS

Tänk om vi skulle förstå att vi måste respektera alla röster lika mycket. Det som kallas demokrati. Oavsett om de finns i New York, Stockholm, Bryssel, Austin eller Burträsk. Inte avfärda de som tycker annorlunda som vita, arga och outbildade.

Just denna generalisering är dessutom sakligt felaktig vad gäller Trumps väljare.

En stor majoritet vita väljare la sin röst på honom, men där tar generaliseringen slut.

Det är inte alls besvikna låginkomsttagare som burit fram Donald Trump. Faktum är att han drog in fler röster från människor med en inkomst över USD 50.000 dollar än Hillary. Att 46 procent av kvinnliga väljare valde Trump förvånar nog också många.  Vad gäller den, enligt svenska medier, så omtalade oron bland människor för en Trump-seger visade CNN:s undersökning att exakt samma andel, 21 procent av de tillfrågade, kände oro för att Trump respektive Clinton skulle vinna.

Man kan vrida och vända på all statistik, men att avfärda Trumps väljare som bara vita, outbildade, arga män är en mycket farlig väg för det politiska etablissemanget i hela västvärlden. Tar man inte detta val som en väldigt tydlig signal från människor i allmänhet så kommer vi att få uppleva många fler, och mycket större, överraskningar i olika parlamentsval i Europa framöver.

År 2016 har vi fått  tydliga signaler om att människor börjar bli väldigt trötta på politiker och proffstyckare som inte lyssnar på den breda massan. Det som brukar kallas vanligt folk.

De signalerna måste börja få fäste i det etablerade samhället. Då kan vi slippa se valkampanjer som den precis avslutade i USA, som bygger på smutskastning och/eller prat över människors huvuden. Och vi kan slippa mer eller mindre vinklad rapportering i medierna där syftet är att uppfostra människor vad de ska tycka.

I den bästa av världar slipper vi också se människor som Henrik Schyffert offentligt förnedra sig själv, alla tittare och 20-25 procent av Sveriges väljare genom att utföra en sexuell neandertal-uppvisning på bästa sändningstid i tv i “Parlamentet”.

ANNONS

Tänk en sådan framtid där politiker varje dag reflekterar över att det är väljarna som betalar deras löner, och att politikerna faktiskt är till för folket. Inte tvärtom.

I en sådan värld har det budskap som skickats från väljare i hela västvärlden till etablissemanget landat rätt.

Alternativet vill, och vågar, jag inte ens tänka på.

Läs mer från Dagens PS - vårt nyhetsbrev är kostnadsfritt:
ANNONS
ANNONS

Senaste nytt

ANNONS