Test: Skand Tigon – framtidens mobilitet?

Ett med naturen, medan man räddar miljön

I inledningen insinuerade jag att ett av de vanliga mopedernas största svagheter är oljudet de avger. Det blir man kvitt med en eldriven moped som Skand Tigon.

När trafiken är lätt och omgivningen i allmänhet lugn, är det en fröjd att susa fram på den ljudlösa mackapären. Det är något alldeles särskilt att höra fåglarnas kvitter medan man styr mot sin destination.

Visst skramlar det en aning, men det kanske man får acceptera med ett fordon på den här nivån. Den kostar ju en fjärdedel så mycket som den billigaste, nya bilen.

Mopeden är ett billigt fordonsslag, men Skand Tigon är inte den billigaste mopeden. (Foto: Marcus Berggren)

Frid och fröjd betyder Skand-alöst bagageutrymme

Nackdelen med batteridrift är fortfarande att batterier tar plats, även om energitäthetsproblemet som antytt inte är lika allvarligt som i bilar. Det är lite som med en laddhybrid, fast upphöjt i två.

Bensindrivna scootrar brukar ha en förvaringsplats för hjälmen under sätet, vilket är bra när man parkerar. Det har inte Skand Tigon. Om man bara kör med ett batteri har man utrymmet på det andra batteriets plats, men det rätblocksformade utrymmet är en klen tröst när man vill bli av med hjälmen.

Man får dock säga att den modulära batteriapproachen är lovvärd. Man slipper kånka på hela batterikapaciteten när man ska ladda, och kan till och med köra runt på ett batteri medan det andra laddar. Med dubbla batterier, som testmopeden hade, får man en klassledande räckvidd på upp till 16 mil. Extrabatteriet kostar dock 11 000 spänn.

Packboxen, som är ett tillval för närmare 2 000 kronor, rymmer inte så mycket som man skulle önska. (Foto: Marcus Berggren)

På tal om utrymme och tillval, ska något också sägas om packboxen som man kan välja till bak. Rymmer den ens hjälm har man tur – behöver man den till annat är en medhavd väska ett bättre alternativ. Prislappen ligger nämligen på närmare 2 000 kronor.

Låsa, larma och lämna är inte Skand Tigons paradgren

På Skands hemsida står det att standardutrustningen till exempel inkluderar avtagbart batteri, fjärrlarm, startspärr, nyckellös start och rattlås. Det håller inte jag med om.

Batterierna är mycket riktigt avtagbara och det finns ett stöldlarm. Detta larm är dock ungefär lika sofistikerat som en Tamagotchi.

När man aktiverar eller avaktiverar det, tjuter det till med samma volym som när larmet faktiskt går. Det tjuter likadant oavsett om signalen avser aktivering eller avaktivering, varför man aldrig riktigt kan vara säker på om man har lyckats larma. Man kan inte ens tänka att varannan är på och varannan är av, eftersom det inte alltid tycks funka.

Att larma Tigon när man parkerar är lite knepigt, och risken finns att man framstår som tjockskallig. (Foto: Marcus Berggren)

I stället får man helt enkelt testa. Parkera gör man därför inte utan att framstå som antingen pantad eller en skurk.

Det är förstås nemas problemas i och med att det finns ett rattlås – enligt beskrivningen på hemsidan alltså. På den verkliga mopeden finns då inget i den vägen*. Synd, för det skulle verkligen vara ett bra sätt att låsa mopeden kortare stunder. Utan larm kan bovarna annars bara rulla i väg den med ett tomt batteri som alibi.

Vidare kan jag inte begripa vad som menas med ”nyckellös start”. Testmopeden startades i allra högsta grad med hjälp av nyckeln, som stoppas in i tändningslåset och vrids om.

De säkerhetsmässiga frågetecknen går förstås att lösa med en kätting – eller något annat slags lås som man lätt får med sig trots bagageutrymmesbristen – vilket ändå är det enda sättet man kan känna sig riktigt trygg med att parkera en moped.

Köregenskaper: Skand Tigon är en moped

Beträffande köregenskaperna är det svårt att säga så mycket mer än att det är en moped, åtminstone för någon som är en dilettant i sammanhanget. De definitiva slutsatser jag kan dra följer nedan.

Gasen är lite väl svårdoserad från stillastående. Först kommer inget, sedan kommer inget, och sist kommer den, ivrig som en dopad Tour de France-cyklist med siktet inställt på toppen av Mont Ventoux.

Skand Tigon levererar kraften med självsäkerhet. Det kan vara anledningen till att testpiloten ser en aning sammanbiten ut. (Foto: Marcus Berggren)

Den efterföljande accelerationen är förstås trevlig. Den beskrivs bäst som självsäker, resultatet av konstant vridmoment kombinerat med tystnad.

Bortsett från intensiviteten från noll är den också riktigt lätt att manövrera och parkera med. Har du lite lutning till din fördel är det smidigast att försöka backa ned till den tänkta parkeringsplatsen.

Skand stoltserar med att Tigon har tre olika körlägen, optimerade för olika ändamål – som maximal räckvidd. Egentligen innebär det bara möjligheten att begränsa toppfarten. Bäst är att köra som vanligt och bara använda sunt förnuft om man måste få batteriet att räcka så långt det går.

Enligt det sunda förnuftet kommer man längst genom att undvika onödig acceleration, särskilt i uppförsbacke, och att inte tro att man kan komma långt om man åker två.

Om man inte kör tillräckligt effektivt ser batteriindikatorn snart ut som till höger. (Foto: Marcus Berggren)

Skand Tigon kan återvinna bromskraft, men inte i någon sensationell utsträckning. De flesta inbromsningarna är hårda nog att behöva ske med hjälp av de vanliga bromsarna. Alltså är det ungefär lika viktigt att planera sin körning som när man kör med en vanlig förbränningsmotor, om man vill köra snålt.

Summan av kardemumman

Sammantaget innebär den här erfarenheten att frågan om huruvida EU-mopeder borde gå på el, bestämt ska besvaras med ett ja. Skand Tigon är inte perfekt, men nackdelarna upplevs som marginella i förhållande till fördelarna, där huvudnumret är tystnaden.

För spekulanter med räckviddsångest upplevs Skand Tigon med dubbla batterier som ett hett alternativ. Det händer ju faktiskt att man behöver dundra runt och uträtta ärenden i ett ganska stort område på en dag, dessutom har man som sagt möjligheten att köra och ladda samtidigt.

Hur köregenskaper, komfort, och framför allt räckvidd ter sig under årets kalla månader får vi återkomma till i ett senare test.

Beställ din egen Skand Tigon här!

Skand Tigon har sina brister, men på det stora hela erbjuder den ändå väldigt mycket, inte minst räckvidd. (Foto: Marcus Berggren)

Dagens PS helhetsintryck av Skand Tigon

Slutbetyg: 4/5

Alla EU-mopeder borde gå på el. Utan vanliga mopeders gräsliga motorljud, kan till och med vanliga människor (icke-tonåringar) njuta av fordonstypen. Skand Tigon är inte utan sina brister, men alla är på det stora hela lätta att förlåta. Den klassledande räckvidden får ses som en stor fjäder i hatten för modellen.

Läs även: Garelli Ciclone Scout provkörd i Stockholm

Läs även: mer inom ämnet elmoped

*Rättelse: Skand vidhåller att Tigon har rattlås. Enligt bruksanvisningen fungerar det på följande sätt:

“Styrningen bör vara vänd åt vänster när man låser rattlåset. Genom att trycka på startnyckeln i tändningslåset i djupled och samtidigt vända den motsols går rattlåset i lås. För att få rattlåset att låsa sig är det möjligt att man, medan man vänder nyckeln, också måste vända på styrstången för att komma fram till den rätta vinkeln för rattlåset. Rattlåset öppnas genom att trycka på startnyckeln i tändningslåset i djupled och samtidigt vända den medsols.”