Test Mazda 6e – konsten att göra våld på sig själv

Lyxig och välgjord – men kinesisk och inte japansk

Inuti möts man av en interiör som är välgjord och riktig i materialval. Konstlädret känns gediget, panelerna sitter tight och helheten är sober.

Mazda har också gått längre än vanligt in i skärmvärlden. Den stora mittdisplayen dominerar och det är tydligt att detta är en bil skapad i en annan kultur av bilbyggande än Mazdas egen.

Sittpositionen är hög och rattjusteringen snål. Det ger en lite märklig körställning som inte känns Mazda, där ergonomin annars brukar vara närmast skolboksexempel.

I baksätet finns bra knäutrymme för klassen och helt okej huvudutrymme. Däremot gör batterigolvet att fötterna hamnar högt. Benvinkeln blir märkbart sämre för vuxna på längre resor.

Bagaget är veckans tydligaste minus i praktiken. 337 liter bak är litet i en bil på nästan fem meter. Frunken på 72 liter hjälper men gör inte bilen till någon storlastare.

Du får plats med vardagslivet, men inte med samma självklarhet som i flera konkurrenter.

På vägen är den trygg men vi saknar Mazda

Vi har kört 6e i stad, på landsväg och motorväg. Som transportmaskin fungerar den bra i alla tre miljöer. I stad är den lättkörd och lugn, med en drivlina som jobbar mjukt utan ryck.

Läs mer:
Mazda uppdaterar sina stora SUVar – blir ännu bättre. Dagens PS

Bakhjulsdriften ger fin balans i rondeller och tajtare svängar. På landsväg upplevs chassit stabilt och bilen spårar fint även när vägen blir gropig eller ojämn.

Men så fort man börjar leta efter Mazdas signatur, den direkta återkopplingen, den lilla extra känslan i styrningen, den lekfulla instyrningen, då blir det tyst.

Ratten känns avdomnad och artificiellt tung. Du får ingen riktig kommunikation tillbaka från framhjulen. Regenereringen går att justera, men känslan blir aldrig helt naturlig.

Läs mer om Mazda på Dagens PS

Assistanssystemen gör jobbet men arbetar yvigt. Farthållaren korrigerar ibland för hårt och upplevelsen blir att bilen jobbar lite för mycket i bakgrunden utan den elegans man väntar sig i klassen.

Det här är ingen dålig körupplevelse. Men i en Mazda är det precis där ribban alltid har legat högre än hos konkurrenterna.

Inte byggd för föraren

Efter några dagar blir det tydligt att 6e är byggd för skärmen, inte för föraren. Vindrutetorkarna styrs via pekskärmen. Blinkersen saknar den mekaniska återkoppling som gör att du känner att signalen verkligen gått i.

Spegeljusteringarna kräver menyletande. Det här är funktioner som ska sitta i ryggmärgen, inte i en undermeny.

Det finns smarta idéer också. Volymjusteringen på mittpanelen är stor, tydlig och lätt att hitta, och att du kan separera ljud för media, telefon och navigation är genomtänkt.

Men ratten sitter långt bort från föraren. För en förare med kortare armar kräver den att man släpper blicken från vägen.

Läs mer om Mazda 6e som fick toppbetyg i krocktest. Dagens PS

Ljudet går att ställa in även till nackstödshögtalare, känns först ovant men blir faktiskt behagligt över tid, speciellt vid telefonsamtal

Summan blir ändå att Mazda här övergett sin egen filosofi. Märket har i åratal varit ett föredöme i intuitiv funktion, knappar där knappar behövs, reglage som går att använda utan att titta.

Det är därför det gör mer ont när de nu går åt andra hållet.

Euro NCAP drar åt tumskruvarna

Från 2026 kräver Euro NCAP fysiska knappar för kritiska funktioner som tuta, varningsblinkers, vindrutetorkare och nödsamtal för att en bil ska kunna nå fem stjärnor.

Skälet är enkelt, pekskärmar tvingar förare att ta ögonen från vägen. Det gör Mazdas val i 6e ännu märkligare.

När branschen börjar backa från skärmstyrning av säkerhetsfunktioner, kliver Mazda rakt in i den. Man kan ifrågasätta hur Mazdas ledning tänkte?

Det blir ännu märkligare när Mazda är en av de tillverkare som varit starkast förespråkare för fysiska knappar ur ett säkerhetsperspektiv.

Det positiva med Mazda 6e är att modellen fått toppbetyg i Euro NCAPs krocktester. Så ur det perspektivet är modellen riktigt bra.

Tekniken är bra, men prioriteringarna är svåra att förstå

6e finns i två batteriversioner. Standardmodellen har 68,8 kWh LFP och 258 hästkrafter, Long Range har 80 kWh NMC och 245 hästkrafter.

Räckvidden är 479 respektive 552 kilometer. Men laddlogiken är bakvänd. Standardmodellen snabbladdar med upp till 165 kW och tar cirka 24 minuter från 10 till 80 procent.

Läs mer:
Sportbilsfantasterna jublar – Mazda håller kvar sitt klassiska koncept. Dagens PS

Long Range är begränsad till 90 kW och tar runt 47 minuter. Den dyrare bilen laddar alltså långsammare.

Det är ett märkligt sätt att paketera en långfärdsvariant.

Förbrukningen under min vecka landade på 1,62 kWh per mil, i linje med WLTP. Det är helt okej i segmentet.

Godkänd elbil – men ett snedsteg för Mazda

Mazda 6e är en bra elbil. Den är snygg, trygg, rimligt effektiv och välutrustad för pengarna.

Hade den kommit från ett märke som inte byggt sin identitet på körkänsla och ingenjörsstolthet hade jag glatt kallat den väl godkänd.

Ställer vi den i förhållande till Mazdas egen filosofi som billbyggare ger det en besk eftersmak.

Nedan är Mazdas mission som bilbyggare och som de, med rätta, är stolta över:

Jinba Ittai
Bokstavligt “ryttare och häst i ett”. Mazda menar att bilen ska kännas som en förlängning av kroppen – direkt styrrespons, naturlig pedalställning, rimlig vikt i ratten.

Allt fintrimmas för att föraren ska känna sig ett med bilen, inte bara snabbt på bana utan avslappnat i vardagskörning.

Kodo – Soul of Motion
Mazdas formspråk. Kodo handlar om att bilen ska se ut som om den är i rörelse även när den står still.

Rena ytor, få men tydliga linjer, mycket spel med ljus och skuggor. Inspirerat av djur i rörelse och japansk estetik där man hellre tar bort än lägger till.

Monotsukuri
Översätts ofta till “konsten att göra saker”. För Mazda är det deras ingenjörs- och hantverkskultur. Små team, mycket handarbete i lera, fokus på helheten snarare än att optimera enskilda delar.

Det handlar lika mycket om stolthet i arbetet som om metod.

Kaicho
De pratar också om “human-centric design” och ibland begreppet kaicho – harmonin mellan material, ljudnivå, vibrationer och rörelser i kupén. Syftet är att allt ska kännas lugnt och balanserat så att föraren kan fokusera på körningen.

Baserat på Mazdas egen bilbyggarfilosofi blir det tydligt att nya Mazda 6e ett snedsteg, och just därför gör det mer ont än den borde.

Det skulle aldrig hända

Att kopiera en kopia kan ge en fungerande produkt. Det här blir som om Apple skulle köpa en Lenovo-dator och sätta ett silverfärgat skal och ett äpple på framsidan.

Alla vet att Apple aldrig skulle göra detta även om Lenovo gör bra datorer. Ändå gör Mazda exakt motsvarande misstag.

Trots en hyggligt bra elbil så blir det en besk eftersmak, det kliar och skaver när Mazda på detta sätt gör våld på sin egen storhet.

Frågan är bara om Mazda som varumärke och tillverkare har råd att göra om ett sånt här misstag.

Läs mer:
Smyger Mazda ut en sensationell modell?. Dagens PS
Revolution – Mazda kan ha rättat bensinmotorn. Dagens PS