Dagens PS

Första småbilen var en cykel på fyra hjul

Cykelbilar
Bedelia hette denna cykelbil och var för ovanlighetens skull tillverkad i Frankrike. Första ägare i Sverige var Georg Spaak i Söderala och det lär faktiskt finnas ett exemplar kvar av en Bedelia i Sverige - om nu ryktet talar sanning. (Foto: Jan Strömans samling)
Anders Værnéus
Anders Værnéus
Uppdaterad: 07 sep. 2023Publicerad: 07 sep. 2023

Tyska Smart var inte först med små bilar. Redan under 1910-talet dök de första cykelbilarna upp. Små, smidiga…, men ganska så kassa.

ANNONS
ANNONS

Mest läst i kategorin

I bilens ungdom prövades gränserna för vad som egentligen skulle kunna kallas bil.

Ingenting hade satt sig ännu. Det fanns inga bestämda bredder på filer på vägarna, ingen hade börjat rita parkeringsrutor i städerna, och utan officiella begränsningar hade ingenjörerna fritt spelrum.

Marknaden blev en empirisk försöksverkstad där kunderna fick vara domare till vad som skulle ha en framtid och vad som ingenjörerna kunde förkasta.

Ingenjör Seth Lundvik i sin Comet vid starten av en motorcykel- och cykelbil-tävling 1915. (Foto: Jan Strömans samling)

Några gick på spåret stora bilar. Och då menar jag rejält stora klumpar som idag skulle de sig som flodhästar i gatumiljön.

Små cykelsläktingar

Men så fanns de som istället ritade och byggde småbilar – eller cycle-cars som de mest kom att kallas.

Kopplingen till cykeln var dock tveksam. Syftet var nog mer att koppla ihop det fyrhjuliga fordonet med motorcykeln – som en slags korsning mellan just motorcykel och bil.

ANNONS
Twombly, så svåruttalat var namnet på denna ganska så snygga cykelbil. Bakom ratten sitter ägaren Gunnar Enderlein och notera att förare och passagerare nästan alltid satt efter varandra. (Foto: Jan Strömans samling)

De små bilarna hade sin korta storhetstid runt 1915. De tillverkades i stort sett uteslutande i USA och bar märken som Comet, Dudly, Mercury och Twombly.

De dök upp på marknaden lika plötsligt som de försvann några år senare. Den mest framträdande orsaken till att de inte fastnade på marknaden var kvalitén. De flesta bilar var faktiskt uselt hopkomna.

ANNONS

Senaste nytt

Rapport från en ägare

Nils Stille, som var en av dåtidens stora sportjournalister, var under en kort period ägare till en Mercury. Och såhär uttryckte han sina känslor för bilen:

“Mercury Detroit hette min första bil, och om märket funnes kvar ännu, skulle jag skriva namnet med stora bokstäver för att varna alla medmänniskor för att råka i samma elände som jag. Den var smal, lag och skranglig, och de bägge passagerarna sutto bakom varandra. I motsats till passagerarna sutto de två cylindrarna vid sidan av varandra, och jag vet ännu idag inte vilken som var sämst.”

Det var en såhär som Nils Stilles bil såg ut. Snyggare än den var bra, kan nog vara en bra sammanfattning. Här fotograferad utanför Tryggs hus vid Engelbrektsplan i Stockholm. (Foto: Jan Strömans samling)

Några exemplar av cycle-bilarna kom, som berättat, till Sverige. Men de passade illa på vårt dåtida ganska mediokra vägnät.

ANNONS

Bilarnas enkla konstruktion tålde inte grusvägar, gropar och pölar i den utsträckning som svenska vägar erbjöd, varför deras tid här snart var slut.

Frankrike kom istället att bli det land i Europa där dessa små hybridfordon fick bäst grepp – både på vägen och på marknaden.

Undrar om något exemplar finns kvar i en lada någonstans här hemma?

Läs mer:

…om Max Gumpels Mercedes 540 K

…om historiken bakom bilmärket Smart

Läs mer från Dagens PS - vårt nyhetsbrev är kostnadsfritt:
Anders Værnéus
Anders Værnéus

Journalist, författare och expert på historia inom näringslivet, klassiska båtar och bilar.

Anders Værnéus
Anders Værnéus

Journalist, författare och expert på historia inom näringslivet, klassiska båtar och bilar.

ANNONS
ANNONS

Senaste nytt

ANNONS