I ett känsligt rättsläge lägger ex-vd:n och den tidigare så gudabenådade fotbollsfrälsaren Daniel Kindberg ut texten i en bok av Marcus Birro. Är det så klokt?

Daniel Kindberg, 52, är eldsjälen som gjorde dussinlaget Östersunds FK – som 2010 hade rasat ner i division 2 – till en storklubb med allsvenskt spel och braksuccé i Europa.

2018 slog ÖFK självaste Arsenal på Emirates stadium i Europa Leagues sextondelsfinal och omsatte 140 miljoner kronor.

Hjälteglorian över styrelseordförande Daniel Kindberg – som hade befälet och kommenderade laget med militärisk disciplin – glittrade.

Men bragden kom snart på skam när Daniel Kindberg – som var vd för Östersundshem AB i samma veva – i början av november 2019 dömdes till tre års fängelse och fem års näringsförbud för att tillsammans med två kumpaner och genom oriktiga fakturor ha plundrat det kommunala bostadsbolaget på 15 miljoner kronor.

Enligt tingsrätten slussades i huvudsak miljonerna från svindeln till fotbollsklubben Östersunds FK.

Daniel Kindberg befanns skyldig till sju av tio åtalspunkter, däribland grov trolöshet mot huvudman, trolöshet mot huvudman och grovt bokföringsbrott. Tingsrätten dömde honom att även betala merparten av ett skadestånd på cirka 14 miljoner kronor.

Domen överklagad till hovrätten

Nu bör det understrykas att Daniel Kindberg överklagat tingsrättens fällande dom till hovrätten.

”Jag är helt övertygad om att jag blir frikänd”, skriver Kindberg i sina memoarer som poeten, författaren och en annan fotbollsfantast, Marcus Birro, 48, hjälpt honom att sätta på pränt.

Titeln är ”Mitt liv – inget försvarstal”, men för läsaren framstår detta onekligen som ett försvarstal och en partsinlaga i en rättsprocess som ännu inte är avgjord.

Med all respekt för den grundlagsstiftade yttrandefriheten kanske någon borde stoppat åtminstone Daniel Kindbergs söner att uttala sig och – föga överraskande – ta pappas parti i boken, som hade mått bra av en och annan kritisk röst och inte bara medlöpare.

Detta för trovärdighetens skull – och om nu en bok ska skrivas överhuvud taget i ett sammanhang när grov ekonomisk brottslighet avhandlas med betoning på att rättsprocessen pågår.

Det är svårt att bedöma om Daniel Kindbergs egen berättelse om sitt liv är till fördel eller nackdel i den kommande huvudförhandlingen i hovrätten.

Trasslig barndom 

Läsaren får hur som helst följa med på en resa där mamma super, pappa sviker och storasyster omkommer i en tragisk olycka. Den oroliga barndomen gör att Daniel Kindberg blir beskyddande, särskilt mot sin lillasyster som förstås också bara har gott att säga i boken om sin bror.

Daniel Kindberg är fostrad i socialdemokratin och det återkommer han till gång på gång – hur viktigt det är med solidaritet, lojalitet och en god värdegrund.

”Detta, att förtjäna sina medmänniskors respekt, har följt mig genom hela karriären och det har följt mig även inom fotbollen och inom näringslivet.”

ANNONS
ANNONS

”Jag har varit beredd att dö för demokratin. Jag har stått längst fram i stridslinjen och försvarat demokratin med vapen i handen.”

Personligen tycker jag att boken blänker till i kapitlet om Daniel Kindbergs imponerande, militära karriär med internationella uppdrag på Balkan och i Afrika i såväl freds- som krigsorganisation för FN och Nato.

Det hade blivit en bra thriller!

Vi får hänga med under alla fasor han möter och hur han rör sig – stundtals med livet som insats – bland nyckfulla, knarkpåverkade barnsoldater. Riktigt spännande blir det när en serbisk krigsförbrytare skrattande trycker pistolen mot skallen på Kindberg – och vapnet klickar.

Alltså – subjektivt: Det hade räckt att fokusera på Kindbergs bataljer som yrkesofficer åt Försvarsmakten, det hade blivit en bra thriller. Då hade det känts befogat att bre ut sig på över 300 sidor.

Nu gör det inte det.

I förordet skriver Marcus Birro: ”Varje människa äger rätten till sin egen berättelse.”

Absolut, det är sant, men det kanske inte alltid är så smart att ge berättelsen utrymme. Ibland är det bra att tänka efter – före.

Noterbart: Det värsta Kindberg upplevt i livet är när han blir anhållen. Och då pratar vi om en kille som haft de mest livsfarliga uppdrag i krigszoner. Men inget slår när polisen på åklagarens begäran låser in honom och håller honom isolerad i en cell. Han har aldrig varit så livrädd.

Pressad av stundens allvar, som föregåtts av husrannsakningar, ”erkänner” Daniel Kindberg under ett polisförhör att han ”kan ha saltat några fakturor”.

En timme senare släpps han fri.

Om hovrätten också frikänner Daniel Kindberg återstår däremot att se.

Tre frågor till författaren Marcus Birro:

1. Varför väntade du inte med boken om Daniel Kindberg till efter rättegången i hovrätten?
Birro: ”Varför? Det var läge nu. Och domen i tingsrätten har ju inte vunnit laga kraft.”

2. Om jag säger att detta känns som en partsinlaga, vad är din kommentar till det?
Birro: ”Den frågan har jag fått flest gånger, och det är ingen partsinlaga. Det är fortfarande Daniel Kindberg som har tolkningsföreträde till sitt eget liv.”

3. Hur bra polare är du med Daniel Kindberg?
Birro: ”Vi har bibehållit distansen, det tror jag vi båda har begripit är viktigt.”

Ny bok
Mitt liv – inget försvarstal (Daniel Kindberg berättar för Marcus Birro)
Förlag: Ekerlids