Konsultjätten BCG tappade kompassen och vi andra tappar hakan

Vad hände med BCGs paradgren?

BCG brukar skryta med att erbjuda världens kanske mest sofistikerade riskfiltrering. Men var fanns filtret när detta hände?

Enligt Financial Times så bokade två av BCGs partners, före detta officerarna Matt Schlueter och Ryan Ordway, resor till Tel Aviv mitt under brinnande krig.

Förklaringen, enligt de källor som Financial Times pratat med, är lika trivialt som det är skrämmande: ingen vill vara de som stoppar ett ”spännande” case.

Boston Consulting Group har nu sparkat de två och pekat ut dem som ensamma syndabockar. Men mejl i den här härvan visar att flera toppar i bolaget tidigt kände till uppdraget.

Läs mer:
Två partners på BCG får sparken. Wall Street Journal
Trump vill göra Gaza till mellanösterns Riviera. Dagens PS

De har uppenbarligen godkänt en drygt en miljon dollar i probono-timmar innan det förvandlades till ett fakturerbart projekt på fyra miljoner dollar­.

BCGs upplägg var att skicka det man kallade nödhjälp via en ny stiftelse bemannad av amerikansk säkerhetspersonal och skyddad av israelisk militär.

Trots tusentals döda och en humanitär katastrof så klickade BCG:s Gantt-schema vidare som om inget hade hänt.

Pengar luktar inte, men det gör ett varumärke

BCG säger sig ha avstått arvodet när det hela avslöjades i maj. Det låter nobelt tills man inser att skadan redan drabbat andra tillgångar: BCG:s varumärke och, mer konkret, timmar som annars hade kunnat faktureras till, till exempel Volvo, Sandvik eller Astra Zeneca.

Frågan varje svensk styrelse borde ställa sig just nu är brutal i sin enkelhet: Kan vi låta den här firman räkna på vår greentech expansion eller ESG-satsning när de samtidigt räknat på massflytt av invånare i Gaza?

Moralens prislista

Konsultbolag har alltid satt pris på det som är för komplicerat, för känsligt eller för plågsamt för kunden själv att prissätta. Det kan vara nedskärningar, koldioxidutsläpp, eller som här, mänskliga liv i en krigszon.

Kalkylerna är lika skoningslösa som marknaden: Kostar det mindre att flytta människor än att bygga upp Gazas infrastruktur, ja, då pekar siffran på alternativ A.

Problemet är att den logiken kräver skygglappar för allt som inte kan samlas i en excel med valutatecken framför.

I BCG:s budget för Gaza fanns ingen excelrad för mänsklig värdighet, inget konto för historiska trauma. Bara ett summeringsfält som mynnar ut i 5 000 000 000 dollar.

Vad händer härnäst?

Enligt Financial Times har nu BCG anlitat toppadvokater för att renovera BCG:s rykte. Sannolikheten är hög att revisionsjättar och banker snart förklarar att processen ”säkert” har stramats upp.

Läs mer:
BCG ber om ursäkt för sitt agerande. Washington Post
Fördömanden haglar mot mellanösterns Riviera. Dagens PS

Men problemen ligger djupare än så: de sitter i incitaments­strukturen som ger partnern större bonus ju större affären är, etik eller ej.

Personligen tror jag skadan sitter kvar länge. BCG har alltid flörtat med bilden av sig själv som mer akademisk, mer värde­grundad än kombattanterna på McKinsey.

Nu har de gjort exakt det som McKinsey fick global skam för under opioidskandalen: Man har satt siffror på ett mänskligt lidande som inte går att mäta.

Vad säger detta om näringslivet?

Kanske är historien om Aurora inte bara en skandal utan också en varningsklocka. Vi lever i en tid då företag förväntas lösa allt från klimatkrisen till kriget i Ukraina, samtidigt som de ska tjäna pengar varje kvartal.

Men vissa problem kan inte outsourcas till slipade MBAs med excel-kalkyler. De kräver politiska beslut, folklig legitimitet och ibland det enklaste av allt: Förmågan och modet att säga nej.

BCG har just visat hur lätt det är att kliva över den gränsen och prioritera fakturering före mänskligt lidande. Frågan är vad näringslivet har lärt sig av detta och vilka av framtidens talanger som vill förknippas med ett sådant varumärke?

Läs mer:
Du är grodan som kokas långsamt. Dagens PS