Volvo får bygga batterifabrik i Mariestad. Men planerna på att använda stora mängder PFAS-ämnen väcker kritik.
Batterisatsning splittrar: PFAS-bråk kring Volvos miljardbygge
Lastbilstillverkaren Volvo har fått miljötillstånd av mark- och miljödomstolen för sin planerade batterifabrik i Mariestad. Anläggningen ska kunna producera upp till 300 000 ton battericeller per år, vilket uppskattningsvis motsvarar omkring 60 GWh i energilagringskapacitet, berättar Ny Teknik.
Men beslutet är omstritt. Tillverkningen väntas kräva upp till 15 ton av bindemedlet polyvinylidenfluorid (PVDF) per dag. Det är ett ämne som tillhör PFAS-gruppen. En grupp kemikalier som ofta kallade ”evighetskemikalier” eftersom de är svårnedbrytbara och kan finnas kvar länge i miljön.
Skadliga ämnen
PFAS-ämnen har uppmärksammats globalt då vissa av dem kopplas till allvarliga hälsorisker, bland annat ökad risk för testikel- och njurcancer. I dag har merparten av världens befolkning spår av PFAS i kroppen.
Dagens PS har också berättat om riskerna med PFAS enligt forskningen. Det kan du bland annat läsa om här.
Enligt ansökan från Volvo beräknas cirka 159 kilo PVDF per år släppas ut via processavloppet. Det är en liten andel av den totala användningen. Men ändå en ”relativt stor mängd sett som enskilt ämne”, enligt Naturvårdsverket.
Läs mer: Volvofabrik i Mariestad försenad – igen (Dagens PS)
Myndigheten ville därför att bolaget under en prövotid skulle utreda möjligheten att ersätta PVDF med ett mindre riskfyllt alternativ. Dessutom föreslogs en plan för att successivt minska användningen, med redovisning till domstolen inom tre år från produktionsstart.
Volvo motsatte sig kraven och menade att det i dag saknas kommersiellt gångbara alternativ till PVDF, särskilt för katodtillverkning.
Att kräva en sådan utredning av en enskild aktör vore ”orimligt betungande”, enligt bolaget, och skulle i praktiken kunna innebära minskad produktion, skriver Ny Teknik.
Till Volvos fördel
Domstolen delar uppfattningen att det är ”synnerligen angeläget” att hitta alternativ till PVDF, men anser att frågan är global och kräver omfattande forskning. Därför kan inte det här läggas på en enskild verksamhetsutövare, menar domstolen.
Daniel Brandell, professor i materialkemi vid Uppsala universitet, säger att det finns alternativ till PVDF för anoden, men ännu inte för katoden.
Läs mer: Så ska PFAS-gifterna stoppas (Dagens PS)
”Jag kan förstå domstolen. Det här är en angelägen forskningsuppgift, säger han, och betonar samtidigt vikten av att ämnet hanteras korrekt vid återvinning av uttjänta batterier”.
Naturvårdsverket har överklagat domen till Mark- och miljööverdomstolen. Myndigheten motsätter sig särskilt igångsättningstiden på 20 år och vill se en tidsgräns på tolv år i stället.
Frågan om PFAS i batteritillverkning är därmed långt ifrån avgjord.
