Sveriges förbjudna metall gör comeback

Uran kan göra Sverige självförsörjande

Enligt Maria Sunér, vd för branschorganisationen Svemin, har uranförbudet länge varit “ologiskt” och skadligt för svensk konkurrenskraft.

“Det har gjort Sverige mindre attraktivt för prospektering och dyrare att bryta eftersom man behövt behandla uranet som avfall”, säger hon till Tidningen Näringslivet.

Hon menar att beslutet nu ökar resurseffektiviteten och kan göra Sverige till en mer attraktiv plats för gruvinvesteringar. “Teoretiskt har vi möjlighet att bli självförsörjande då vi har några av de största fyndigheterna i Europa”, säger Sunér.

Även Christian Ekberg, professor i kärnkemi vid Chalmers, välkomnar beslutet i en intervju med TN. Han menar att debatten länge styrts av “icke-vetenskapliga argument” och att tiden nu är mogen för att “få vetenskapen på plats”.

Sverige importerar i dag allt sitt uran från Kazakstan, Kanada, Australien och Namibia. Om de svenska fyndigheterna tas i bruk skulle de enligt SGU kunna täcka landets behov i flera hundra år framöver.

Men gruvdrift tar tid. Sunér bedömer att det kan dröja minst ett decennium innan någon urangruva faktiskt står i drift.

Dessutom anrikas inget uran i Sverige i dag. Vi fortsätter att vara beroende av andra länders anrikningsförmåga, och där står Ryssland för en betydande del av den globala kapaciteten.

En dold skatt i berget

Sveriges geologiska undersökning beskriver uran som en av våra mest omdiskuterade råvaror, och en av de mest missförstådda.

Uran förekommer naturligt i granit, pegmatit och framför allt i alunskiffer. De största mängderna finns i Skåne, Östergötland, Närke, Öland, Billingen i Västergötland och längs fjällkedjan.

Alunskiffern i Billingen är särskilt uranrik med halter på cirka 300 gram per ton, medan fyndigheterna i urberget i norra Sverige kan nå upp till 1 000 gram per ton men är mindre till ytan.

De svenska fyndigheterna hör till de största i Europa. Fram till 1980-talet bedrev staten en omfattande uranprospektering tillsammans med Svensk Kärnbränsleförsörjning AB. I Malå finns ännu borrkärnor och kartor bevarade från den tiden. En påminnelse om att frågan inte är ny, bara återuppväckt.

Uran i Sverige

Större områden: Skåne, Öland, Närke, Östergötland, Billingen i Västergötland, Jämtland, fjällkedjans randområden.

Halter:

• Billingen: upp till 300 g/ton
• Jämtland: ca 245 g/ton
• Öland: 70 g/ton
• Urberg i norr: upp till 1 000 g/ton
  Typ av fyndigheter: Alunskiffer (unga, stora), urberg (äldre, mindre men koncentrerade).
  Historik: Statlig prospektering fram till 1982; uran togs bort som koncessionsmineral 2018.
  Import: Sverige köper i dag uran från Kanada, Australien, Namibia och Kazakstan.

Miljörörelsen varnar – “marken kan aldrig återhämta sig”

Kritiken mot beslutet har varit hård. Naturskyddsföreningen beskriver regeringens agerande som ett brott mot både försiktighetsprincipen och demokratin.

“Gruvbrytning i alunskiffer är riskfylld på grund av bergartens särskilda egenskaper. Någon invändningsfri hållbar utvinning av metaller, inklusive uran, från alunskiffer har aldrig demonstrerats någonstans i världen”, skrev Kungliga Vetenskapsakademien tidigare i år.

Föreningen pekar på risken för läckage av svavelsyra och tungmetaller, förorening av dricksvatten och förlust av högproduktiv jordbruksmark. De varnar också för att det kommunala vetot försvinner – att lokala samhällen mister sin rätt att säga nej.

I praktiken innebär det att utländska bolag kan få tillstånd att bryta uran i stora dagbrott i bland annat Skåne, Närke och Jämtland. “Marker som aldrig kan odlas igen” är, enligt föreningen, det verkliga priset för regeringens politik.

Ett vägval mellan energi och ekologi

För gruvnäringen handlar det om försörjningstrygghet och strategisk självständighet. För miljörörelsen handlar det om oåterkalleliga skador.

Två världsbilder står mot varandra. Den ena ser uranet som nyckeln till framtidens energiförsörjning, den andra som en påminnelse om vad Sverige riskerar att förlora.

Frågan som återstår är vem som får sista ordet när Sveriges förbjudna metall åter ser dagens ljus: marknaden, vetenskapen eller naturen själv.