Uranet är vårt – men EU håller nyckeln

Sverige sitter på några av Europas största fyndigheter av uran, framför allt i Billingen i Västergötland, men även i Skåne, Närke och längs fjällkedjan.

Det uran som av många ses som en för stor miljörisk har istället blivit en strategisk resurs. Med stigande priser och ny kärnkraftsplanering vill regeringen åter öppna gruvorna. Men mitt i optimismen tornar en osynlig gräns upp sig: Euratom.

Läs även:
Sveriges förbjudna metall gör comeback. Dagens PS

Bryssels grepp om kärnmaterialet

Euratom-fördraget, som Sverige anslöt sig till vid EU-inträdet 1995, ger EU långtgående befogenheter att övervaka och samordna medlemsländernas kärnbränsleförsörjning. Bakgrunden var säkerhet. Att ingen skulle kunna bygga kärnvapen i smyg.

Genom Euratoms försörjningsbyrå, ESA, samordnas all handel med uran inom unionen. Varje köp, varje anrikningsavtal måste godkännas av byrån.

I teorin har ESA dessutom förköpsrätt på allt kärnmaterial som utvinns i EU-länderna. Det betyder att även svenskt uran, i juridisk mening, först passerar genom Bryssel innan det kan användas i våra egna reaktorer.

Man har till och med formell äganderätt till allt särskilt klyvbart material, som anrikat uran och plutonium. Även om den regeln sällan tillämpas i praktiken, visar den hur tätt EU:s kontrollnät är vävt.

Euratom i korthet

• Grundades 1957 för att samordna kärnenergi inom EU.
• Sverige anslöt sig 1995 vid EU-inträdet.
• Euratoms försörjningsbyrå (ESA) måste godkänna alla uranaffärer inom EU.
• Fördraget ger Euratom formell äganderätt till klyvbart material.
• Sverige får behålla eget uran men måste följa EU:s regler för kontroll och säkerhet.