Pieter Tham

Pieter Tham: Konsten att göra upp med döden

Jag har gjort en spaning. Den handlar om att döden närmar sig. Ur matematisk synvinkel är ämnet inte särskilt underligt. Efter sjuttio lever vi alla på lånad tid. De flesta av mina kompisar är numer just det. Sjuttio plus alltså. Däremot var det aningen oväntat att så pass många vänner vägrar lämna jordelivet lugnt och …

71 år och mörkrädd - allt är Hitchcocks fel

Allting är Hitchcocks fel. Ja, filmregissören och skräckmästaren Alfred alltså. Hans återkommande tv-serie i mitten av 1960-talet skrämde vettet ur mig. Efter programmen somnade jag med täcket över huvudet och en stolsrygg under dörrhandtaget – långt upp i tonåren. Tacka tusan för det. Vem ville ha människor det växer mossa på in i sovrummet? Spegeln …

Pieter Tham: Jodå, visst känner jag Beckham

Idag är det dags för lite namedropping, ni vet det politiskt inkorrekta att skryta om kända människor man träffat. Eller rent av känner. Jag menar, om jag nu har skakat hand med David Beckham och tillönskat honom Gott Nytt År, ska jag aldrig få berätta det för någon? Eller ta den där gången min hustru snoppade av änkedrottningen Frederika av Grekland, någon gång måste man få det ur systemet. Som Bosse …

Min första inuitkyss

Dagens PS krönikör Pieter Tham får oss att känna igen våra tidiga tonår, långt, långt innan Corona. Min mor var frånskild och yrkesarbetande. Hon anmälde mig till plugget så fort det bara gick – förmodligen för att hon ville bli avlastad från dubbelarbete. Jag var yngst i klassen under hela min skolgång. Det innebar att …

Krönika: En hårresande historia

”Yes, we can grow hair.” Den braskande helsidesannonsen i amerikanska veckomagasinet Rolling Stone fick mig att tappa andan. Hade forskningen äntligen funnit botemedlet mot min begynnande flint? Skulle jag slippa förvandlas till den Skalle-Per som svågern elakt hade börjat kalla mig redan flera år tidigare? Mina ögon föll till texten längst ner på sidan. ”Minoxidil” …

ANNONS

Dagens PS krönikör Pieter Tham glömmer aldrig den tragiska olyckan med familjens hund, en jack russell-terrier. Hans krönika är en ode till en vän, till minne av vovven alltså, som var gränslöst älskad. Obs – hunden på bilden är en annan. (Foto: TT)

Pieter Tham: Hyllning till en familjemedlem

Han hade frågat sin hustru - vem tar du med till en öde ö, mig eller hunden? Men nu hade det otänkbara hänt, olyckan var framme. "Vårt kvicksilver låg framför mig, helt livlös och hade fått en 1,4 ton tung Audi A4 i huvudet. Som jag framförde..."

"Det är jobbigt att vara onomatopoetisk när man sitter i en Boeing 747:a som brinner", minns Pieter Tham som – mitt i paniken – kände press från sin lilla dotter att härma en groda ur en bilderbok. (Foto: TT)

Pieter Tham: Flyg aldrig över öppet vatten

Dagens PS flygrädda kåsör minns med fasa när planet som han satt i började brinna – samtidigt som han panikslagen skulle roa dottern med sagor i en bilderbok. "Vår tiomånaders dotter tyckte jag suttit tyst länge nog. Hon ville höra sagan om grodan en gång till."

Pieter Tham berättar i dag när han NÄSTAN drack te med Hollywood-legenden Henry Fonda. Här på en bild från 1955. (Foto: TT)

Pieter Tham: Mitt möte med Henry Fonda

Skådespelaren Henry Fonda – är det någon som kommer ihåg honom? Pappa till Jane Fonda, den eviga aktivisten. Fader till Peter Fonda, rebellisk motorcykelförare i filmen Easy Rider. Henry var stor en gång i tiden. Han vann en Oscar på 1980-talet för bästa manliga huvudroll, bara en sådan sak. Jag har druckit en kopp te med honom. Eller nästan i alla fall.

Glada studenter rusar ut på skolgården. Och visst har även Dagens PS kåsör Pieter Tham tagit studenten. Men han har aldrig fuskat. Jo, kanske en gång. Eller var det två gånger? (Foto: TT)

Pieter Tham: En fuskares bekännelser

Nästa vecka är det skolstart. Samtidigt som flera hävdar att fusket ökar. Att den digitala världen med mobil, dator och smartklocka skapar oanade möjligheter att gömma ”fusklappar”. Det är upprörande. Särskilt för mig som aldrig någonsin fuskat. Möjligen en gång. Plus någon vit lögn i gymnasiet. Eller om det var två gånger? Min minnesbild börjar …

ANNONS

Pieter Tham: Känns som PT:n gett mig ett nackskott

"I dag går jag fortfarande på gym. Men börjar ifrågasätta resultatet. Vad är poängen med att träna – när allt ändå går åt helvete?

Pieter Tham: Peace, love och bältros

En sommarmorgon 2017 upptäckte jag en ilsken röd prick i min armhåla. "Hunden har sovit i min säng för sista gången", var det första jag tänkte.

Dagens PS kåsör Pieter Tham skriver i dag om när hans mamma gick bort. "Vid femtiden på morgonen hördes en påfallande tung suck i rummet. Vi inväntade oroligt nästa andetag." (Foto: TT)

Pieter Tham: När mamma for till himlen

"Vi skulle aldrig få träffa henne igen, höra hennes röst, stöna när hon skamlöst bjöd in sig själv på middag. Jag saknade henne redan..."

Pieter Tham: Jag vet hur det är att vara missbrukare

Det börjar vid kvällningen. En förnimmelse. Ett sug som gör sig gällande. Det pockar på – oklart om det härstammar från magen eller hjärnan. En trevande känsla som växer i styrka. Det går att sätta ord på pirret. Jag. Måste. Ha. En. Marabou. Schweizernöt. Visst, det låter löjligt. Men det är på fullaste allvar. Ett annat …

ANNONS

Lite grann så här, med all respekt för allvaret med coronavirusets förlopp för särskilt utsatta riskgrupper, får man anta att smittade Pieter Tham kände sig i karantän i sitt eget hem. Bakom en stängd dörr – på betryggande avstånd från både fru och hund. (Foto: TT)

Pieter Tham: Författare i karantän

"Påvens bannbulla har drabbat mig. Jag är en persona non grata i mitt eget hus, en spetälsk i samhället. Till och med mina basilusker ska vädras ut. Jag har drabbats av coronaviruset."

"Jag borde lyssnat på alfahannen", tillstår Pieter Tham i premiärkrönikan här på Dagens PS och syftar förstås på den folkkäre kriminologiprofessorn och bästsäljande författaren Leif GW Persson, som gick obarmhärtigt hårt åt Thams bokmanus. (Foto: TT)

I GW:s jaktmarker: "Borde lyssnat på alfahannen"

Pieter Tham minns när hans bokmanus slaktades av den folkkäre grannen och hur han kände sig djupt förödmjukad. Men – med facit i hand – konstaterar han i dag: "Jag borde ha lyssnat på alfahannen."

ANNONS