När drönarna börjar surra över regionen tystnar också kassaklinget i hotellobbyn och Gulfens turistdröm lever farligt. Perfect Weekends redaktör Viggo Cavling analyserar hur kriget i Mellanöstern hotar Mellanösterns gigantiska turistsatsningar – och varför lyxhotell, megaprojekt och statliga investeringsfonder inte räcker långt när resenärernas viktigaste valuta är känslan av ett obekymrat liv.
Analys: Kriget hotar Gulfens turistdröm – miljardprojekten kan bli luftslott
Jag är övertygad om att kriget i Mellanöstern kommer att påverka reseindustrin minst lika mycket som askmolnet och 9/11. Kanske mer. De gigantiska investeringarna i turism som nu görs på Arabiska halvön är i farozonen. De kräver en enorm tillväxt för att bli lönsamma. Just nu slåss de mot turismens mest basala urkraft: det obekymrade livet.
Läs även: Giftlarm i semesterparadiset – populär strand stängd i Thailand
Tre sorters resenärer
Människor som åker på semester kan enkelt delas in i tre grupper. De som vill resa billigt. De som vill resa premium. Och de som vill resa tryggt. Självfallet vill ingen att det ska hända en olycka på vägen eller att man ska fastna på en flygplats utan att komma vidare. Men trygghetsnarkomanerna föredrar charter till destinationer de varit på förut.
I svenskens fall innebär det Kanarieöarna och Thailand på vintern och Medelhavet på sommaren. Dubai och Qatar lockar dem som vill ha ett premiumäventyr och struntar i faktorer som att Dubai är staden där allt blänker. Skyskrapor, sportbilar, hotellobbys – och övervakningskameror.
800 kameror per kvadratkilometer
I snitt runt 800 per kvadratkilometer, med ansiktsigenkänning och realtidsanalys av ditt beteende. Systemen läser av hur du rör dig, hur du tittar, hur du avviker. Tanken är enkel: stoppa brottet innan det ens blivit ett brott. Minority Report, fast utan Hollywoodfilter.
På pappret är det effektivt. På marken är det total kontroll.
När den oberoende organisationen Freedom House nyligen publicerade sitt index över frihet i världen landade Förenade arabemiraten på 18 av 100 poäng. Det är sju fler än Iran. Ingen medalj att hänga i lobbyn direkt.
Opposition existerar i princip inte. Den som försöker får snabbt lära sig skillnaden mellan glitterfasad och politisk verklighet. I somras fastställdes fällande domar mot 53 människorättsförsvarare och dissidenter i en massrättegång. Det är inte en bisats. Det är systemet.
Publicerar du något i sociala medier som kan skada landets anseende bryter du mot lagen. Vad som anses skada anseendet avgörs inte i en öppen debatt utan uppifrån. Internet övervakas. Sociala medier övervakas. Allt övervakas. Politiska partier är förbjudna. Homosexualitet är kriminaliserat.
Läs även: Tom himmel över Mellanöstern – värsta flygkaoset sedan pandemin
Glitter, Formel 1 och skattefri champagne
Samtidigt fortsätter turistströmmarna. Shoppingfestivaler, Formel 1, beach clubs och skattefri champagne. Många ser bara tryggheten, ordningen, effektiviteten. Och visst – det är svårt att råna någon när varje hörn har en kamera som kan ditt ansikte bättre än din gamla klassföreståndare.
Men trygghet har ett pris. I Dubai är det inte skatten som är hög. Det är toleransen för avvikelse som är låg.
Det är den typen av ekvation man bör ha i bakhuvudet när man checkar in på femstjärnigt och tycker att allt fungerar misstänkt smidigt.
Gulfens turistdröm i fara
Dubai och Qatar var pionjärerna. De byggde flygbolag som globala dammsugare, hotell som landmärken och skapade en turistindustri mitt i öknen. Resten av Arabiska halvön tittade på. Nu tittar de inte längre. De bygger.
Saudiarabien har dragit igång den största omvandlingen. Vision 2030 är inte ett visionsdokument, det är en byggkran i konstant rörelse. Megaprojekt som NEOM och Red Sea Project ska göra landet till en ny turiststormakt. Ambitionen är tresiffriga miljoner besökare per år. Staten betalar, tempot är brutalt och budskapet är tydligt: vi tänker inte leva på olja för alltid.
Oman väljer en annan tonart. Mindre neon, mer natur. Här är det berg, öken och tomma stränder som ska sälja landet. Färre gäster än Dubai, men med högre betalningsvilja och större respekt för landskapet. En mer diskret satsning, men likväl strategisk.
Bahrain spelar på sin roll som finanscentrum och sportdestination. Formel 1 är dragloket, nya hotell och waterfront-projekt ska bredda erbjudandet. Tanken är att bli Gulfens mer lättillgängliga weekendval.
Inom Förenade arabemiraten pågår samtidigt en intern maktkamp. Dubai är showen, men Abu Dhabi sitter på kapitalet och bygger kulturinstitutioner som Louvren Abu Dhabi och nya distrikt på Saadiyat Island. Ras Al Khaimah profilerar sig på natur och äventyr. Sharjah på kultur och utbildning. Det är konkurrens – även under samma flagg.
Qatar rider vidare på VM-arvet. Lusail City, nya resorter och en fortsatt satsning på sport och stora evenemang ska göra landet mindre beroende av en enskild megaturnering. Flygbolaget fortsätter att fylla planen med transitresenärer som förväntas stanna längre än en cappuccino i loungen.
Alla vid Gulfen kan inte vara nav
Gemensamt för alla är pengarna. Statliga investeringsfonder med djupa fickor styr om olje- och gasintäkter till turism, underhållning och livsstil. Det handlar inte bara om hotellrum, utan om att köpa sig en plats i den globala berättelsen.
Problemet är matematiskt. Alla bygger samtidigt. Alla vill bli regionens nav. Alla kan inte vara nav.
Så frågan är inte vem som har högst torn. Det är vem som lyckas fylla rummen när nyhetens behag lagt sig och världen har fler futuristiska öknar att välja på.
Nu, i och med kriget, är dessa gigantiska satsningar i fara. För en sak är säker: krig är det ingen som vill ha på sin semester. Det vet ledarna i Iran, som kan komma att fortsätta använda drönarattacker och regional destabilisering som politiskt verktyg så länge det stärker deras position vid makten.
Ryanair flyttar miljoner stolar från utvalda länder
Med över 206 miljoner passagerare under 2025 och en kabinfaktor på 94 procent är Ryanair större än någonsin. Ändå kapar bolaget miljoner
