Enligt en stor intervju i amerikanska Vulture/The Cut är Robyn tillbaka med sitt nionde album Sexistential – en skiva som ifrågasätter idén om att livet planar ut efter 40 och i stället gör medelåldern till en erotisk, kreativ och existentiell kraft.
Robyn bryter tystnaden – utmanar allt vi tror om medelåldern
Det har gått sju år sedan Honey. I popvärlden är det en evighet. Under tiden har Robin Miriam Carlsson från Stockholm hunnit bli mamma, försvinna från offentligheten och låta myten växa. Nu återvänder hon inte med ett nostalgiskt bokslut – utan med ett konceptalbum om begär, ensamhet och modet att fortsätta känna.
Konceptet: kåt på livet
Titeln Sexistential är lika mycket ordlek som programförklaring. Robyn beskriver själv projektet som en undersökning av lust i bred bemärkelse. Inte bara sexuell lust, utan livslust. Att vara sensuell inför världen. Att våga bli förälskad igen. Att stå ut med osäkerheten.
Första singeln Dopamine handlar om dejtingappar och den kemiska chocken i början av en relation. Förväntan, rädsla, fantasier. Hon säger att låten inte är skriven om en specifik person utan om ruset i sig. Den där biologiska urladdningen som kan kännas både farlig och fantastisk.
Albumet rör sig mellan klubbbeats och mer störande ljudbilder: elgitarrer som vrålar, maskinella hack, till och med barnljud. Det är elektronisk pop som vägrar vara slät. Strukturen skiftar oväntat. Tempot bryts. Det finns en vilja att störa tryggheten.
Det är inte en comeback i traditionell mening. Det är en positionsförflyttning.
Från folkets park till TikTok – nu tar linedance klivet in i city
Linedance som en gång ansågs vara ”corny and dorky and honky and stupid” har blivit sexy. I New York ringlar kön lång redan vid öppning, och i Brooklyn
Mamma och maximalist
2022 fick Robyn sitt första barn. Hon är ensamstående med stöd från familjen och beskriver studiotiden som semester. Att skapa musik har blivit mer fokuserat, mer njutbart.
I intervjun säger hon att hennes livsuppgift är att förbli kåt. Det är ett provocerande uttryck i en kultur som gärna placerar kvinnor över 40 i en lugnare, mer nedtonad roll. Robyn gör tvärtom. Hon sjunger om en-nattsaffärer, graviditet och fantasier utan att be om ursäkt.
Hon gör medelåldern till en experimentverkstad.
Från Jantelagen till dansgolvet
Robyn pratar också om svenskheten. Om Jantelagen och värdet av återhållsamhet. I en tid av globalt skrikande självhävdelse lyfter hon fram gemenskap och långsiktighet. Tänk mer på konsekvenserna av dina handlingar. Ta ett steg tillbaka ibland.
Samtidigt är hon kompromisslös i sitt konstnärskap. Hon startade sitt eget skivbolag när hon tröttnade på att bli styrd. Hon släpper musik när hon vill. Försvinner när hon vill. Och när hon kliver upp på scen beskriver hon det som en ceremoni – en plats där hon riskerar sig själv för att skapa kontakt.
Dancing on My Own är inte längre hennes låt. Den tillhör publiken.
Läs även: Morgan Allings magiska Göteborg – från Brunnsparken till Moulin Rouge
Ny kärlek – och samma integritet
Enligt Expressen har Robyn en ny pojkvän i DN:s reporter Björn af Kleen. Om uppgifterna stämmer är det en detalj som ligger helt i linje med albumets tematik: ny förälskelse, nytt rus, nytt mod.
Samtidigt är det typiskt Robyn att aldrig göra privatlivet till huvudnummer. Hon ger oss känslan, men sällan hela berättelsen. Livet får vara bränsle, inte marknadsföring.
Sexistential handlar i grunden om att fortsätta öppna hjärtat. Oavsett ålder. Oavsett tidigare misslyckanden.
Medelåldern som dansgolv.
Källa: Vulture/The Cut
Läs även: Familjen Lundgrens magiska platser i Los Angeles – här lever de Hollywoodlivet på riktigt
