Del 2. Var jag intresserad av att köpa en illegal spritfabrik? Frågan ställdes av den portugisiska säljaren av gården. I första delen av artikeln kan du läsa om hur jag hamnade i den märkliga situationen.

Produktionsanläggningen var kanske inte direkt ’state of the art’, men alla nödvändiga attiraljer fanns på plats. Destillationskärl av koppar, diverse kopplingar och slangar, ved för eldning – men mest märkvärdigt var själva behållarna för jäsningen av insatsvaran. Enorma, amforaliknande kärl av keramik, i väl tilltagen mängd.

Men vad jästes i kärlen, frågade jag säljaren. Medronho, svarade han med ett stort leende. Trots att jag vid det här laget hade arbetat i vin- och spritbranschen i över 20 år, hade jag aldrig hört talas om någon spritdryck kallad ’medronho’. Man lär så länge man lever.

Vida berömd i trakten

Min ursprungliga försörjningsidé var att tillverka olivolja på gården. Nu uppenbarade sig en kompletterande verksamhet, i en bransch som jag dessutom hade erfarenhet ifrån. Tämligen snabbt insåg jag dock att det kanske inte var riktigt rätt start i det nya landet att överta en svart spritfabrik.

Jag tackade därför vänligt men bestämt nej till erbjudandet. För ett visst överpris fick jag i alla fall köpa ett par av de vackra amfororna. Som prydnadsföremål tjänade de sedan som en påminnelse om gårdens historia.

ANNONS
ANNONS
Medronhobären från vår portugisiska gård var vida berömda i trakten. (Foto: Privat)
Medronhobären från vår portugisiska gård var vida berömda i trakten. (Foto: Privat)

Jag fick så småningom lära mig att gården var vida berömd i trakten för sina fina medronhobär. Med tiden fick jag också direktkontakt med Jorge Manuel Guerreiro, den enda legala producenten av själva spritdrycken aguardente de medronho i området.

Resultatet blev att en ansenlig del av firmans produktion gjordes av bär från vår gård. På så vis blev jag ändå inblandad i medronhobranschen, men på ett mer indirekt och legalt sätt. Dessutom är jag helt övertygad om att mina medronhobärs öde slutade betydligt mer smakfullt än om jag själv kokat i grytorna.

Och så kunde jag sova lugnt om nätterna, utan att oroa mig för lagens långa arm i det nya landet.

Läs mer: Medronho – den okända spriten