Förra veckan ifrågasatte Rudi Giuliani, fd borgmästare i New York och presidentkandidat för republikanerna 2008, om Trump ändå inte är bättre som president än ”en kvinna”. Det är i det ljuset vi behöver se valet och kvinnosynen i USA.

Jag upplever att många svenskar tänker att USA är snarlikt Sverige. Att vi har liknande sätt att tänka och agera vilket speglar hur vi samtalar om valet i USA och hur media rapporterar.

Sverige är ett av världens mest jämställda länder. Visst, vi har mycket kvar att göra innan vi är 50/50 jämställda men vi har kommit väldigt långt i jämförelse med andra länder i världen, även USA. Detta bör vi ha i åtanke när vi läser om och kommenterar det stundande amerikanska valet.

Som det är nu förfasar vi oss över Trump, hans dårskap och hans förödande kvinnosyn, med rätta. Men backar vi några steg och tittar på hur det egentligen ser ut kanske det här är det enda sättet att få den första kvinnliga presidenten i USA.

Jag har tillbringat mycket tid i USA och jag har kunder som bor och arbetar där. Det vi ser är att USA i jämställdhetsutvecklingen är där Sverige var omkring 1960-talet. En stor bidragande orsak till skillnaden är den generösa föräldraförsäkringen och den väl utbyggda barnomsorgen i Sverige. Här är det självklart att vi kvinnor ska vara både mammor, kunna jobba och göra karriär. Det är snarare ett ovanligt val att sluta jobba och fokusera på barn och hem.

ANNONS
ANNONS

I USA är det tvärtom. Där måste kvinnor i princip välja att göra karriär och vara mammor s.k. ”working mom” eller att säga upp sig från jobbet och vara hemma med barnen på heltid. Detta gäller så klart endast de som har råd men det är en stor kvinnofälla som alla inte riktigt tänker på i Sverige. I USA är man föräldraledig i 6 veckor till max 3 månader sedan ska man vara tillbaka på jobbet igen om man inte säger upp sig. Barnomsorgen är inte heller lika utvecklad som i Sverige. Detta leder till att många kvinnor i karriären väljer att säga upp sig när de får barn.

Det är i ljuset av detta vi behöver se valet i november. I Sverige har vi kommit så långt att vi i partiledardebatten i SVT agenda i maj hade 50% kvinnor och 50% män som debatterade. Det är historiskt för Sverige och något som jag tycker är mycket stort. I Sverige är det numera helt självklart att Alliansen har 3 av 4 kvinnliga partiledare och även om vi hittills har valt vita, medelålders män som statsministrar får vi förhoppningsvis en kvinnlig statsminister efter valet 2018.

Så som jag ser det finns det just nu endast ett sätt att spräcka glastaket i USA och välja en kvinnlig amerikansk president. Det är att det står mellan en galen, vit, populistisk man och en på snudd överkompetent kvinna. Hillary Clinton svartmålas och smutskastas av både män och kvinnor som ser ner på kvinnor som gör karriär och är mammor samtidigt. Självklart har hon gjort fel, visst tillhör hon etablissemanget och ett trögt system och visst har hon brister men i jämförelse med Trump är det en västanfläkt.

Så svaret på Giulianis fråga är självklart nej. Det är inte bättre med en galen vit man än ”en kvinna” som president för ett av världens mäktigaste länder.

Malin Dohlwitz-Strindlund, VD CoachPower Sweden AB
[email protected]
www.coachpower.se