Världen står på randen till handelskrig och Trump får som vanligt stå i stupstock och ta emot hela världens spott och spe. Och ja, Trump förefaller på vissa sätt vara en vettvilling. Tullar är destruktivt för global handel och långsiktigt negativt för den inhemska förmågan att kunna konkurrera och skapa en stark och stabil ekonomi. Men det är lätt att peka finger åt andra, för hur ser det egentligen ut i Sverige och Europa?

Detta är en krönika. I texten är det krönikörens åsikter som förs fram, inte Dagens PS.

Det socialistiska Europa är förmodligen i den absoluta världseliten när det gäller tullar. EU, detta administrativa tungrodda fördelningsprojekt, vars budget till stora delar består av jordbruksstöd till icke-lönsamma jordbruksföretag. Ett EU som i sin tur effektivt konkurrerar ut välståndsuppbyggnad i Afrika där bönderna inte har en chans mot offentligt finansierade Europeiska producenter.

I nästa led flyr då människor i stora skaror över Medelhavet i jakt på ett bättre liv, i det av tullar skyddade Europa. ”If you can’t beat them, join them” – är rimligen ett sätt att resonera i detta läge. Visst bidrar oroligheter och religiösa konflikter, men de är i sin tur också kopplade till de ekonomiska möjligheterna i ens hemland. Finns det möjligheter så skulle flyktbehovet kanske avta och oroligheterna lär i varje fall minska i intensitet.

Väl i Europa och inte minst i Sverige startar en komplicerad process för integration. En integration som försvåras påtagligt av, i Sverige, svenska kollektivavtal och arbetsmarknadslagar. För kollektivavtalen är just det, tullar. De är till för att skydda dem som har jobb, inte dem som inte har jobb.

ANNONS
ANNONS

Om en outsider – jobbsökande – är villig att jobba för 125 kronor i timmen funkar inte det, för man var tvungen att betala 200 kronor i timmen. Men på grund av exempelvis språksvårigheter eller möjligen ett handikapp, vilket kanske gör outsidern lite ineffektiv har man inte råd att betala 200 kronor per timme i lön. Dessutom gör skattepålagor att de 200 kronorna var för mycket till att börja med ändå. Även för de som redan har jobb, kan svenska eller saknar handikapp och har rätt kompetens i övrigt. Detta innebär i sin tur att det uppstår problem med behovet av arbetskraft och de som man faktiskt har råd att hålla. Så nu får insiderna  – de som har jobb – pinna på som galärslavar och blir i högre grad sjukskrivna än tidigare.

När lågkonjunkturen kommer får företag svårare att ställa om på grund av regler på arbetsmarknaden. LAS är ett exempel på ytterligare en tull, denna gång mot de yngre. Här finns det ett skydd för insiders mot andra insiders. Denna gång är det de som varit på ett jobb längst som skyddas. Inte sällan kan man anta att de dyra och trötta håller undan de billiga och hungriga. Det kryllar så klart av undantag, det finns massor med äldre som sitter på stor kompetens och tillför mycket men de lär ha fått vara kvar ändå.

Så det skulle med andra ord inte vara lätt att vara ung i Afrika i dag, eller handikappad i Sverige för den delen. Dina framtidsmöjligheter i ditt hemland grusas effektivt av EUs tullar, väl i Europa kan du inte använda dina konkurrensfördelar, det vill säga att du är billig att anställa. Möjligen misstänkliggörs din faktiska kompetens på grund av handikapp eller ursprung. Får du väl ett jobb riskerar du att åka ut så fort krisen slår till. Håller du dig mot förmodan kvar ändå lär du bli utbränd på grund av för hög arbetsbelastning.

Det är minst sagt förvånande att de flesta partierna i riksdagen, som anser sig vurma om rättvisa och jämlikhet, alla håller så orättvisa tullstrukturer under armarna. Rättvisan måste ju bestå i att man får konkurrera på lika villkor med sina respektive komparativa fördelar, så som pris eller kompetens. Det blir på sikt bäst för oss alla. Tullar är bara bra för någon enskild här och där men skadar långt fler än det gynnar. Tullar skapar oöverblickbara ekonomiska och mänskliga förluster. Ett cyniskt grepp för fuskande fegisar helt enkelt, oavsett nivå eller av vem. Man kan ju fundera på vad den mänskliga kostnaden för tullfinansierat välstånd i Sverige och Europa egentligen är. Det vill varken du eller jag veta.

Fler än du tror betalar ett orättvist och oacceptabelt högt pris för den ”järnhårda lönelagen”, turordningsregler och avgångsvederlag till Malmös stadsanställda tafsare.