Franska affärsmän har tröttnat på deras svenska motsvarighet. Och Marcus Birro håller med.

ANNONS

Detta är en krönika. I texten är det krönikörens åsikter som förs fram, inte DagensPS.

Har vi som land tappat vår andliga spänst?
För en tid sedan läste jag om hur trötta franska affärsmän var på att träffa svenska dito.
”De talar bara om båtar och om golf” suckade fransmännen.
Jag reagerade på det där. Det går lite i linje med vad vi ser omkring oss just nu, överallt.

”Tala om pengar, om framgång, om kroppar och skönhet och du blir lyssnad till.”

Tala om pengar, om framgång, om kroppar och skönhet och du blir lyssnad till. Tala om Gud, andlighet, själen och känslor och du möts av trötta leende och förbryllande miner…

Den andliga, känslomässiga och intellektuella spänsten måste hållas i träning. Det går inte att bläddra sig igenom Travbladet på kvällarna och inbilla sig att man ska hålla sin ande vid liv. Det krävs lite motstånd. Det krävs långa kärleksromaner om saknad och sorg, det krävs att man ber ibland, det krävs att man tänder några ljus i en kyrka, går ut i skogen, sätter sig ner och sluter sina ögon, att man läser poesi ibland, att man orkar bry sig om sådant som talar direkt till hjärtat utan omvägar via hjärnan.

Världen slungar ytlighet åt vårt håll varje dag. Allt handlar om yta, om utseende, om pengar, om inredning, om våra kroppar, om sex, om framgång, om bilar, nya balkonger, snabba klipp, om löner och utgifter. Inget fel i det. Tillvaron är tuff och den kräver en del av oss. En ny balkong kan göra livet behagligare.

”De flesta vet vad som händer om man ligger i soffan och käkar flottiga chips och pizza i fyra månader.”

Men ibland känns det som om vi tror att vi ska kunna hålla vår själ i balans utan att anstränga oss. De flesta vet vad som händer om man ligger i soffan och käkar flottiga chips och pizza i fyra månader. Alltså försöker vi hålla vår fysik i trim, efter bästa förmåga. Men när det eller det andliga så verkar vi tro att allt underhållsarbete ska ske utan ansträngning.

ANNONS
ANNONS

Alla som någon gång kört ett pass eller två på gym vet det först är när man VERKLIGEN anstränger sig som resultaten kommer. Det finns inga genvägar.

Det är samma sak med vår ande, med vårt intellekt, med vår känslighet, med allt det som är empati och värdighet i oss. Vi måste hålla det i träning.

Det borde utfärdas gymkort för själen. Läs en tjock roman om kärlek. Läs en diktsamling av Tomas Tranströmer. Håll din ande vid liv. Svärta inte ner ditt inre liv med Ullared, revyer, ytlighet och förstörelse. Din ande mjuknar. Ditt andliga försvarssystem sätts ur spel och du blir till slut en lallande fåne med bara siffror, kalkyler och materiella ting för ögonen.