Det svenska skattesystemet blir bara mer och mer intressant för varje dag. Detta lapptäcke av rot- och rutavdrag, pensionsavgifter, tv-skatt, inkomstskatt och patientavgifter. Straffskatt på bilar som bara för sex månader sedan genererade miljöbilspremie och inte minst någon form av skatterabatt på de – för oss icke fuskande cyklister – fullständigt livsfarliga el-cyklarna. 6 procent moms, 12 procent moms och 25 procent moms. Det räcker alltså inte där, dags för nya abrovinker i stor skala!

Moderaterna har med ett fåtal andra i ett väldigt sent skede identifierat en för väljarna mycket viktig aspekt – deras trygghet. Att den upplevda tryggheten i landet inte är vad den varit har många naturligtvis fattat sedan länge, med undantag för våra politiker som bara beter sig konstigare och konstigare för varje dag som går. Nu, inför valet i höst och kanske bara just inför valet, förespeglas rejäla satsningar på denna samhällskritiska och för staten grundläggande uppgift. Att värna medborgarnas trygghet, något som ska ske genom stora satsningar på polisen.

I satsningen föreslås högre löner – något som förmodligen helst skulle skett igår – men även att man skriver av polisers studieskulder om de stannar i yrket ett visst antal år.

Malmös kommunalråd tycker att detta förslaget är så fantastiskt bra att hon sätter press på sin egen socialdemokratiska partiledning genom ett utspel om att det inte bara är poliser som ska få betald utbildning utan ännu fler.

Men vänta nu lite, vad betyder detta för mig? Jag jobbar inte i den subventionerade byggbranschen, jag har inte råd med en Tesla och ingen annan el-bil som täcker mina behov av bil för den delen. Jag tänker fasen inte fuska mig fram på stadens cykelbanor och utsätta folk för fara när jag susar fram i 40 km i timmen på min dopade stålhäst. Och jag vill varken jobba som polis eller lärare. Att handgripligen ta hand om fotbollshuliganer och andra kriminella element hela dagarna känns föga inspirerande och att vara bakbunden av socialistiska värdegrunder lockar inte med läraryrket känner jag. Nä du, Johan – det är du som ska vara med och betala för kalaset!

Det är alltså inte konstigt man har ett kritiskt förhållningssätt. Ordet ekonomi betyder att hushålla med ändliga resurser, inte oändliga resurser. Att man har lyckats köra polis och läraryrket till gränsen för pest och kolera är en långsiktig prestation där man kontinuerligt fokuserat på att lägga de ändliga resurserna på saker som inte är lika relevanta för ett samhällsbygge som dessa två superviktiga ämbeten. Detta samtidigt som man inte verkar förstå att resurserna är just ändliga, utan liksom hoppats att de är oändliga. Nu har verkligheten – som den alltid gör – kommit ifatt dessa socialistiska och ekonomiskt promiskuösa visioner.

Är problemet med polisyrkets och läraryrkets attraktionskraft verkligen löneläget? Är lösningen verkligen att krydda med en ”lojalitetsbonus” i form av avskrivna studielån? Att höja lönerna för dessa två yrkeskategorier – visst det är sannolikt berättigat utifrån en massa perspektiv – men att skriva av studielån, det är att gå på tok för långt.

För att en utbildning ska vara attraktiv och försvarbar i ett system där den till stora delar är finansierad av samhället krävs det att den tillför ett mervärde, en avkastning för individen och samhället. Det är dessutom lämpligt att den som utbildar sig har ett intresse i det eller de framtida yrken som utbildningen öppnar dörren för. Det är en långsiktig satsning från studentens och samhällets sida.

ANNONS
ANNONS

Genom att öppna upp för ett bonussystem redan efter fem år riskerar man långsiktigheten och samhällets krav på avkastningskrav. Individen är den stora vinnaren ekonomiskt. Man skapar även en orättvisa och förmodligen konstiga och svårprognostiserade följdeffekter. För att inte nämna en känsla av orättvisa mot oss andra. Lön är ett utmärkt, rättvist och transparent reglage som vi alla kan förhålla oss till. Jobba med den när det gäller pengarna!

Det är när det kommer in en massa konstiga ”fringisar” som misstänksamhet och missunnsamheten gror. Och inte tusan lär man betala skatt på en avskriven studieskuld – det är en nettobonus vi talar om – inte likt de hårt beskattade bonusarna i den privata sektorn. Högre lön eller bonus kan och ska i rättvisans namn generera statlig inkomstskatt när vissa nivåer nås. En avskriven studieskuld på 100.000 kronor är alltså värd cirka 200.000 kronor i bruttolön och cirka 260.000 kronor i kostnad för en arbetsgivare. Det krävs normalt ganska rejäla överprestationer för att komma över en sådan gratifikation. Är det så illa att jobba som polis och lärare att fem år i yrket är en överprestation?

Förutom högre löner för poliser som de facto utsätts för relativt stor fara borde man definitivt jobba med yrkets innehåll. Man kan ju till exempel i skolans värld låta lärare vara just lärare och satsa på supportyrken till lärarämbetet. Lärarsekreterare skulle kunna vara ett sådant yrke, liksom ordningsvakter. Gör poliser och lärare till stjärnor inom sitt område! Ge dem känslan av att de faktiskt är så viktiga som de är men glöm inte de som möjliggör satsningen. För de förtjänar i så fall också – tveklöst – avskrivna studieskulder!