Sverige sitter på nästintill fossilfri elproduktion, och ändå betalar vi ofta höga elpriser. Det är dags att ställa frågan: Hur hade Sveriges elpris sett ut med en kraftigt utbyggd kärnkraft?
Hade Sverige haft lägre elpris med kärnkraft?
Som Dagens PS tidigare rapporterat om i granskningen av elförsörjningens effektivitet, handlar elpriser inte bara om hur mycket el som produceras, utan hur systemet är uppbyggt.
I EU står kärnkraft för cirka 23 procent av elproduktionen enligt Eurostat. I Frankrike är andelen runt 65 till 70 procent. I Sverige cirka 30 procent. Det är en dramatisk skillnad i systemdesign.
Frankrike kontra Sverige
Frankrike har hittat en modell som skapar stabilitet, lägre prisvolatilitet och exportöverskott, men det kräver massiva kärnkraftsinvesteringar och politisk långsiktig strategi.
Frankrikes kärnkraft är stabilt tillgänglig nästan året runt, medan Sverige blandar kärn-, vatten- och vindkraft beroende på väder.
I ett system som Nord Pool sätts priset varje timme av den dyraste marginalproducenten. Det innebär att fossil- eller importkraft kan avgöra priset, även om merparten av produktionen är fossilfri. Frankrike undviker detta oftare tack vare sin höga kärnkraftsandel, och betalar därmed lägre marginalpriser.
Baserat på en Energiforskningsstudie skulle mer kärnkraft i Sverige kunnat halvera höstpriserna 2021, eftersom landet då inte hade behövt importera dyr el.
Frankrikes modell är inte problemfri
Reaktorn i Flamanville, påbörjad 2007, är mer än ett decennium försenad och har kostat mångdubbelt mot budget. Samma mönster syns i Finland, där Olkiluoto 3 levererades sexton år sent, och i Storbritannien, där Hinkley Point C beräknas kosta dubbelt mot plan.
Storskalig kärnkraft har alltså i praktiken visat sig svår att genomföra i tid och inom budget, i länder med betydligt mer erfarenhet än Sverige.
Om varken Frankrike, Finland eller Storbritannien klarat hålla kostnaderna – hur ska Sverige lyckas?
Sveriges elmix skapar problem
Frankrikes framgång med kärnkraft har ett tydligt pris: kostnad, politisk styrning och risk. Att bygga ut kärnkraft är kapitalkrävande.
Storskalig kärnkraft är extra komplicerat för Sverige – Frankrike kan balansera systemet med fossila reserver vid behov, Sverige har endast ett oljekraftverk, Karlshamnsverket, som bara sätts igång när priserna är riktigt höga.
Sverige har vind och vattenkraft, och ingenting annat när det varken blåser eller regnar. Det gör behovet av planerbar baslast större, men de enorma kapitalriskerna med ett enda gigantprojekt svårare att motivera politiskt.
Småskaliga reaktorer är ett alternativ
Allt fler energiexperter pekar därför på Small Modular Reactors, SMR, som ett mer realistiskt alternativ. Det är mindre reaktorer som kan serieproduceras, driftsättas snabbare och sprida riskerna över fler mindre investeringar snarare än ett enda jätteprojekt.
Tekniken är ännu inte beprövad i stor skala, men bedöms ge kortare byggtider och förutsägbara kostnader.
För Sverige kan SMR vara skillnaden mellan ett system som förblir väderberoende och sårbart, och ett som levererar stabil baslast. Frankrike visar att baslast dämpar prisvolatilitet, men Sveriges väg dit är troligen inte en kopia av den franska modellen, utan något mindre, snabbare och anpassat till svenska förutsättningar.
Mer baslast på hemmaplan skulle ge lugnare elprisläge och större marknadstrygghet, något många svenskar bara drömmer om i dessa vintertider.
Läs även: Elpriserna blir mer osäkra 2026 – experter varnar för volatila kostnader
Läs även: Elräkningen skrämmer – Sverige sticker ut i europeisk undersökning
