Från ingenjörsdröm till miljonärsikon: Sagan om Bugatti Atlantic

När en teknisk begränsning blir ett signum

Direkt inspiration till Atlantic var konceptbilen Aérolithe från 1935, även känd som Coupé Special. Denna prototyp byggde på ett förkortat Type 57-chassi och hade karosspaneler av Elektron, en lätt men brandfarlig metall som inte kunde svetsas.

Detta tvingade fram en unik konstruktionslösning: karosspanelerna nitades samman externt, vilket resulterade i Aérolithes mest distinkta drag – den längsgående, upphöjda sömmen längs bilens mittlinje.

När de fyra produktionsmodellerna av Atlantic senare byggdes i aluminium, ett material som kunde svetsas, blev beslutet att behålla nitarna och den karakteristiska sömmen ett rent stilistiskt val.

Vad som började som en teknisk nödvändighet för prototypen förvandlades till ett ikoniskt estetiskt drag på produktionsbilarna. Denna söm är idag ett signum för Art Deco-rörelsen, där form och funktion sammanflätades på visuellt dramatiska sätt.

Det var Jeans genialitet att omvandla en ingenjörsmässig begränsning till ett kraftfullt och bestående designmotiv, en provokativ detalj som förstärkte bilens avantgardistiska karaktär.

Det magiska ”SC”: sänkt och kompressormatad

Beteckningen “SC” i Type 57SC Atlantic står för “Surbaissé” (sänkt) och “Compresseur” (kompressor). Att sänka bilen var ett omfattande ingenjörsprojekt. Det innebar bland annat att bakaxeln nu passerade genom de bakre ramdelarna istället för under dem, och ett torrsumpsmörjningssystem krävdes för att motorn skulle få plats under den nya, låga motorhuven. Detta ledde också till en nästintill oberoende framfjädring, även om Ettore Bugatti inte var förtjust i idén.

“C”-komponenten innebar att en Roots-typ kompressor monterades, ofta på kundens begäran eller som en fabriksuppgradering, vilket ökade effekten avsevärt.

En Type 57SC utvecklade runt 200-210 hästkrafter, jämfört med en standard Type 57 som producerade 135 hästkrafter. Det är dock viktigt att notera att inte alla Atlantic ursprungligen var “SC”. Bara en av de fyra, chassi 57453, även känd som “La Voiture Noire”, utrustades med “C”-specifikationen direkt från fabriken.

Dessa modifieringar var fundamentala förändringar som syftade till att skapa en från grunden omkonstruerad maskin för lägre tyngdpunkt och högre prestanda. Denna helhetssyn på prestandaförbättring – chassi, motorplacering, kompressormatning – underbygger Atlantics rykte som kanske den första superbilen.

En kvartett av unika konstverk

Endast fyra exemplar av Bugatti Type 57 Atlantic byggdes, och varje bil har sin egen unika och fascinerande historia. Alla byggdes för hand, vilket ledde till subtila skillnader mellan dem.

Till exempel hade de två första bilarna, chassi 57374 och 57453, strålkastare integrerade i framskärmarna, medan de senare exemplaren, chassi 57473 och 57591, hade separata strålkastarhus. Denna handgjorda natur förvandlade varje bil till ett skräddarsytt konstverk med en egen personlighet.

Chassi 57374: “Rothschild Atlantic”

Den första Atlantic, chassi 57374, levererades 1936 till Victor Rothschild i London. Bilen var ursprungligen gråblå och levererades utan kompressor, men uppgraderades 1939 till SC-specifikation.

Bilen har en händelserik historia med en period av drastiska modifieringar innan den 1971 förvärvades av Bugatti-samlaren Dr. Peter Williamson för omkring 630 000 svenska kronor, en rekordsumma för sin tid.

Dr. Williamson genomförde en minutiös restaurering mellan 2001 och 2003 som återställde bilen till sitt ursprungliga skick. Efter hans död såldes bilen privat 2010 för uppskattningsvis mellan 315 miljoner och 420 miljoner svenska kronor. Idag ägs den delvis av Mullin Automotive Museum och Rob och Melani Walton, och fortsätter att vinna prestigefyllda utmärkelser.

Chassi 57453: “La Voiture Noire” – den förlorade ikonen

Den andra Atlantic, chassi 57453, är kanske den mest mytomspunna. Detta var Jeans personliga bil, känd som “La Voiture Noire” (Den Svarta Bilen). Den är den enda Atlantic som ursprungligen utrustades med kompressor från fabriken.

Dess försvinnande är ett av bilhistoriens stora mysterier. Den försvann omkring 1940, troligen under andra världskriget när man försökte flytta den från fabriken i Molsheim till Bordeaux. Inga definitiva bevis för dess öde har hittats, vilket har gett upphov till många teorier om dess försvinnande.

Om “La Voiture Noire” skulle återfinnas idag, uppskattas dess värde till över 1 miljard svenska kronor. Mysteriet har ytterligare förstärkt dess legendstatus och har inspirerat Bugattis moderna, Chiron-baserade engångsmodell med samma namn.

Chassi 57473: “Holzschuh Atlantic”

Den tredje Atlantic, chassi 57473, levererades i oktober 1936 till Jacques Holzschuh i Frankrike. Bilens historia tog en tragisk vändning när dess andra ägare omkom i en våldsam kollision med ett tåg 1955, vilket nästan totalförstörde bilen. Trots detta har bilen genomgått en extremt komplex och utmanande restaurering, även om originalmotorn inte kunde räddas.

Bilen överlever idag i restaurerat skick och har visats upp på prestigefyllda evenemang. Förlusten av originalmotorn påverkar dock dess samlarvärde jämfört med de mer ursprungliga exemplaren.

Chassi 57591: “Pope Atlantic” / Ralph Lauren Atlantic

Den fjärde och sista Atlantic, chassi 57591, levererades i maj 1938 till britten R.B. Pope. Bilen, som fortfarande bär sin ursprungliga brittiska registreringsskylt EXK6, utrustades med kompressor 1939.

År 1988 förvärvades bilen av modedesignern Ralph Lauren. Lauren beställde en omfattande och minutiös restaurering som tog över 9 600 timmar under två års tid. Resultatet har varit enastående, och bilen har belönats med “Best of Show” vid både Pebble Beach Concours d’Elegance 1990 och Villa d’Este Concorso d’Eleganza 2013.

Idag är den en juvel i Ralph Laurens samling och värderas till över 420 miljoner svenska kronor, där vissa experter menar att överlevande Atlantics kan vara värda över 1 miljard svenska kronor.

En tidlös legend i bilvärlden

Bugatti Type 57SC Atlantic fortsätter att vara en av bilvärldens mest fängslande skapelser. Dess status som “bilvärldens Mona Lisa”, ett Art Deco-mästerverk och en av de första superbilarna är välförtjänt. Denna mystik bygger på en unik blandning av Jean Bugattis visionära design, avancerad ingenjörskonst, extrem sällsynthet och de fängslande berättelserna om de enskilda bilarna, särskilt den försvunna “La Voiture Noire”.

Historien om Atlantic understryker den avgörande roll som hängivna samlare och skickliga restaurerare spelar i att bevara dessa bilskatter för eftervärlden. Museiutställningar är också av stor betydelse för att dela dessa ikoner med en bredare publik och kontextualisera dem som konstobjekt.

Bugattis fortsatta engagemang för att hedra dess arv visar på dess bestående betydelse för varumärket, och dess DNA lever vidare i moderna hyperbilar. Type 57SC Atlantic är inte bara en bil, den är en tidlös symbol för passion, hantverk och drömmen om den perfekta automobilen.

Alfa Romeo 33 Stradale, lika älskad då som nu

För en bilentusiast finns det få namn som framkallar en sådan känsla av vördnad och beundran som Alfa Romeo 33 Stradale. Denna bil är mer än bara en

Missa inte:
Dömdes till skadestånd för sju år sedan – vägrar betala. News 55

Allt fler går med i facket – men de lämnar LO. E55

Meta tar steget ut i butiksgolvet. Realtid