Audis quattro-teknik kan spåra sina rötter tillbaka till vintern 1976/77, då ett team av Audi-ingenjörer genomförde en serie provkörningar i Sveriges djupa snö.

Ett militärt terrängfordon följde med på resan för att användas som referens. Under denna resa började ingenjörerna inse att det faktiskt skulle vara realistiskt att använda ett fyrhjulsdrivsystem även på högpresterande personbilar. Men det skulle behöva vara en helt ny typ som var lätt, kompakt och med en effektiv utformning.

Det geniala draget som gjorde allt möjligt var den ihåliga axeln – en utborrad, 263 millimeter (10,4 tum) sekundäraxel i växellådan som riktade kraft i två riktningar. Från dess bakre ände drev det mittdifferentialen, som var konfigurerad som en manuellt låsande avfasningsdifferential. I normala situationer skickade den 50% av kraften längs drivaxeln till bakaxeln, som var utrustad med en andra låsdifferential. Den andra hälften av vridmomentet överfördes till framaxelns differential längs en utgående axel som roterades inuti sekundäraxeln. Quattro-drivsystemet föddes.

1980 var året då första produktionsklara Audin med quattro-systemet presenterades. Modellen blev en ikon för bilälskare. (Foto: Audi)

Från 1980: quattro tekniken i produktionsbilar

Den nya tekniken gjorde sin debut på bilsalongen i Genève 1980, anpassat till Audi quattro, en coupé-modell med en femcylindrig turboladdad motor som levererade 200 hk. Ursprungligen var modellen planerad för en låg volymproduktion men levde kvar fram till 1991 efter att ha genomgått många förbättringar på vägen. 1984 lanserades Audi Sport quattro med en förkortad hjulbas. Den producerade 306 hk och var en exklusiv högpresterande sportbil vid den tidpunkten.

ANNONS
ANNONS

Med den nya Audi 80 som släpptes 1986 introducerade varumärket den andra generationen av sin quattro-teknik med Torsen differential (torque vectoring). När en drivaxel förlorade dragkraften skulle friktion skapas i differentialen, så att upp till 75% av vridmomentet kunde ledas till den andra axeln.

Med Stig Blomqvist bakom ratten blev Audi quattro Sport världsmästare 1984. (Foto: Audi)

Nästa stora steg för modellerna med längsgående frontmonterade motorer kom 2005 med Audi RS 4. Den nya planetväxeln möjliggjorde ännu högre kapacitet och fördelade krafterna i ett 40:60-förhållande under normala förhållanden. Denna tredje generation av centraldifferentialen har genomgått ytterligare utvecklingsstadier sedan dess och har fortfarande funktioner inom området som används dag.

1999 och framåt: ny utveckling på alla tekniska plattformar

Audi har fortsatt att utvidga sitt sortiment av quattro-modeller under 40 år. I början av 1980-talet beslutades att erbjuda quattro-drivsystemet över hela linjen. De nya modellerna hjälpte till att bana väg för märket i premiumsegmentet. Den första TDI med permanent fyrhjulsdrift dök upp 1995 och fyra år senare flyttade tekniken in i kompaktklassen. A3 och den nya TT innehöll den elektroniskt styrda hydrauliska multikopplingen.

R8 innebar en annorlunda quattro-lösning eftersom motorn satt baktill. (Foto: Audi)

Den första generationen av Audi R8, en högpresterande sportbil, lanserades 2007. Dess quattro-drivsystem innebar en mycket speciell utveckling, med motor och växellåda baktill integrerad så placerades en viskoskoppling på framaxeln via en axel. Den kunde leda 15–30% av vridmomentet till framhjulen när förhållandena krävde det. Sportdifferentialen för de kraftfulla A- och Q-modellerna kom 2008 och debuterade i Audi S4. Slutligen blev quattro-systemet med den effektiva ultrateknologin den senaste innovationen för att ansluta sig till tekniklinjen när den 2016 presenterades i Audi A4.