Det verkliga hotet mot jobben är inte AI – utan vår oförmåga att lära om

När lärandet blir en strategisk kärnfråga för organisationen

Om nästan fyra av tio kärnkompetenser kommer att förändras till 2030, alltså inom bara fyra fem år, då är förmågan att lära snabbt inte bara en personlig egenskap.

Den blir en strategisk fråga för hur vi faktiskt bygger våra organisationer.

Läs mer:
Så tar du makten över AI – bli bäst på promts. Dagens PS

Baserat på lång erfarenhet av förändringsarbete inom olika branscher tonar sig en risk upp. Sättet vi designar våra organisationer på hänger inte alltid med i den förändring vi pratar om.

Vi sitter ofta fast i arvet av gamla strukturer och försöker lägga nya arbetssätt och modeller ovanpå det gamla.

Det kan till exempel handla om att vi:

• fortsätter att styra enligt äldre principer med långa beslutsvägar
• behåller gamla mätetal och KPI:er
• håller fast vid gamla ledarskapsbeteenden som bygger på kontroll och hierarki
• arbetar med stödjande affärssystem som speglar gårdagens processer i stället för morgondagens

Resultatet blir att vi ber människor att lära nytt, samtidigt som vi ger dem en struktur som är byggd för något helt annat från en annan tid.

Den verkliga risken, gårdagens kompetenser och gårdagens antaganden

Sammantaget blir budskapet ganska tydligt.

Den största risken är inte att det inte kommer att finnas några jobb kvar, utan att vi sitter fast i gårdagens kompetenser och strukturer.

Den vinnande förmågan, för både individer och organisationer, är att kunna anpassa sig snabbt, om och om igen, över tid.

Det har ingenting med ålder att göra.

Det är lätt att utgå från att det framför allt är yngre medarbetare som har rätt profil för att lära nytt, ta till sig AI och ny teknik. Men den bilden håller på att utmanas.

Nya studier, bland annat uppmärksammade här i Dagens PS, visar att äldre medarbetare när de får chansen ofta är minst lika snabba att ta till sig AI verktyg som sina yngre kollegor. 

Åldersdiskriminerande antaganden blir därmed inte bara orättvisa, de riskerar faktiskt också att bromsa den omställning som vi säger oss vilja klara.

En större fråga

Vad allt detta betyder för hur vi strukturerar arbete, ledarskap och organisationer är egentligen en större fråga än vad som ryms i en enda krönika.

Men kanske kan vi åtminstone börja i den här insikten. Framtidens arbetsliv avgörs inte bara av vilka jobb som försvinner eller tillkommer, utan av hur snabbt vi, individer, organisationer och samhälle, kan lära, avlära och åter lära tillsammans.

Hur ser det ut i din värld just nu, ser du mest oro kring jobbförlust, eller mer nyfikenhet på kompetensskiften och möjligheten att uppfinna sig själv på nytt?

Krönikör:
Annelie Gullström
Visionary Change Leader & Transformation Strategist