I dessa dagar av pandemi och mer eller mindre ingripande myndighetsbeslut – av såväl svenska som utländska myndigheter – har frågan om force majeure seglat upp högt på dagordningen för många företag. Vad är det som gäller mellan olika parter beträffande exempelvis kontrakt.

ANNONS

Traditionellt brukar man med force majeure mena att det föreligger ett utifrån kommande större och oförutsett hinder för att fullgöra en avtalsprestation.

Det första man ska notera när man börjar analysera frågan är att vi i Sverige inte har någon allmän reglering av force majeure som gäller för alla typer av avtal. För vissa avtal, till exempel köp, finns det regler om så kallad kontrollansvar men för exempelvis alla avtal om tjänster finns inga regler alls. Det betyder att det råder stor osäkerhet om vad som gäller om till exempel en tjänst inte kan utföras på grund av pandemin eller de myndighetsbeslut som fattats i dess spår.

Finns det en force majeure-klausul i avtalet?

Om man råkar ut för en sådant hinder, vare sig det handlar om att man själv inte kan leverera eller om en leverantör inte klarar sina åtaganden, ska man börja med att titta efter i avtalet.

Om det finns en force majeure-klausul i avtalet så ska den läsas och tolkas, det vill säga det gäller att skaffa sig en bild av om den aktuella situationen omfattas av klausulen eller inte. Om situationen omfattas av klausulen så gäller det att ta reda på vad klausulen säger om konsekvenserna. Det kan handla om allt från en fullständig frigörelse från prestationsskyldighet, över en uppskjuten prestation till att en eller flera påföljder som normalt följer på ett avtalsbrott mildras eller kanske helt uteblir. Om det finns en force majeure-klausul är det alltså den som styr.

Om det inte finns någon force majeure-klausul – och inte heller någon relevant speciallagstiftning,  exempelvis om köp – så är frågan ganska öppen om vad som egentligen gäller.

I värsta fall blir det en skadeståndsprocess

Ingen kan naturligtvis tvingas att prestera det som är omöjligt eller förbjudet – men det betyder inte automatiskt att man är fri från ansvar för avtalsbrott. Man kan ändå bli till exempel skadeståndsskyldig. Och man ska också vara uppmärksam på att åberopandet av force majeure i sig kan ge motparten rätt att häva avtalet eftersom han då kan utgå ifrån att prestationen kommer att bli försenad eller helt utebli.

Förmodligen – men inte säkert – gäller att den som begår avtalsbrott inte drabbas av några följder av avtalsbrottet, till exempel skadestånd, om skälet till avtalsbrottet är ett hinder som ligger utanför presterande parts kontroll och som han inte kunde förväntas ha räknat med vid avtalets ingående. Den exakta gränsen för denna frihet från ansvar för avtalsbrott har uttryckts på olika sätt i olika sammanhang, men ungefär så ser principen ut.

ANNONS
ANNONS

Det ska noteras att det alltså inte finns någon generell lagstiftning och heller finns något fall från Högsta domstolen som klargör vad som gäller. En force majeure-situation kräver alltså en ganska avancerad juridisk analys.

En sak är dock helt klar; det måste vara så att force majeure-situationen verkligen hindrar avtalsenlig prestation. Det duger alltså inte att försöka komma ifrån allehanda oförmånliga avtal genom att hänvisa till Covid19 och force majeure.

Magnus Brorsson, advokat, Advokatfirman Brorsson