Svenska öfyndet som omskriver vargens historia

En ny studie, publicerad i Proceedings of the National Academy of Sciences, PNAS, konstaterar att de två bevarade djurbenen från Stora Förvar-grottan på Stora Karlsö kommer från varg och inte hundar.

Genom genetiska analyser har forskare kunnat visa att benresterna har samma ursprung som den eurasiska vargen och saknar spår av domesticerad hundhärkomst.

Ön Stora Karlsö är bara 2,5 kvadratkilometer stor och saknar inhemska landlevande däggdjur vilket gör det osannolikt att vargarna någonsin naturligt skulle kunnat ta sig dit.

Forskarna slår därför fast att vargarna med stor sannolikhet transporterats dit av människor.

Missa inte: Plast – så här lite räcker för att döda en sjöfågel

Delad måltid och mänsklig närhet

Isotopanalys av djurbenen visar att vargarna åt en diet rik på marina proteiner som fisk och säl.

Detta överensstämmer med kosten hos de människor som använde ön som bas för säljakt, fiske och fångst under yngre stenålder och bronsålder.

Dessutom var vargarna mindre än de från fastlandet. Den genetiska mångfalden hos minst en av individerna var mycket låg, något som kan tyda på isolering, begränsad population eller kontrollerad avel.

“Detta är ett tankeväckande exempel som väcker möjligheten att människor i vissa miljöer kunde hålla vargar i sina bosättningar, och att de såg ett värde i att göra det.” säger forskaren Pontus Skoglund från Stockholms universitet.

En av vargarna visade också tecken på en skada som kan ha begränsat dess rörlighet.

Att ett sådant djur levt vidare i en miljö där det inte behövde jaga talar för att människorna kan ha vårdat vargen. kanske i syfte att hålla det kvar som kompanjon, vaktdjur eller av ritualistisk betydelse.