Storbritanniens skattechock: "En klassisk Labour-budget"

Storbritanniens finansminister Rachel Reeves presenterade under onsdagen sin första stora budget som lovade “att klippa vårdköerna, sänka levnadskostnaderna och minska skulderna”.

Men i stället för att sparka igång den haltande brittiska ekonomin valde hon att höja skatterna – något som nu möts av hård kritik, vilket The Economist diskuterar i sin podcast.

Reeves lade fram skattehöjningar på sammanlagt 26 miljarder pund, motsvarande cirka 327 miljarder kronor. Skatterna riktas mot löner, pensioner och bostäder. “Jag inser att jag ber vanliga människor betala lite mer”, sade hon i sitt tal till parlamentet. 

Men kritiker menar att budgeten gör för lite för att vända den låga tillväxt som plågat Storbritannien sedan finanskrisen. 

“Det här var en klassisk Labour-budget – skatter och utgifter, men utan något som faktiskt främjar tillväxt”, säger Tom Carter, ekonomikorrespondent på The Economist i podcasten. 

Långvarig produktivitetskris 

Bakgrunden till Reeves ekonomiska utmaning är dyster. Storbritannien har haft stillastående produktivitet sedan finanskrisen 2008 – ett problem som enligt Carter är “det största hotet mot landets ekonomi”. 

“Det betyder i praktiken att varje arbetad timme ger väldigt lite mer värde än för femton år sedan”, förklarar han. 

“Hon kunde ha dämpat effekterna av skattehöjningarna, eller satsat på reformer som stärker produktiviteten. I stället spenderade hon pengarna på att blidka partiets vänsterfalang”, säger Carter. 

Bland annat avskaffas den tidigare kontroversiella tvåbarnsbegränsningen i välfärdssystemet – en åtgärd som sannolikt minskar barnfattigdomen, men också höjer statens utgifter. Offentliga utgifter motsvarar nu 45 procent av BNP, fem procentenheter mer än före pandemin. 

En annan kritikpunkt gäller tidpunkten för skattehöjningarna. “Många av dem träder inte i kraft förrän 2029 – alltså lagom till nästa val. Det betyder att vi får mer utgifter och lån nu, och eventuella intäkter långt senare”, säger Carter.