Människan är på väg tillbaka till månen – för första gången sedan 1972. Men den här gången handlar det inte bara om vetenskap och utforskning.
Nästa människa på månen kan vara tysk
Månen har återigen blivit en arena för makt, prestige och geopolitik. I den nya globala rymdkapplöpningen riktas nu blickarna mot Europa: kan en tysk bli först att representera kontinenten på månens yta?
Bakom spekulationerna finns både teknik, politik och en växande ambition hos Europa att ta större plats i rymden.
Rymden – tillbaka som maktfråga
Den planerade återkomsten till månen är en del av det USA-ledda Artemis-programmet, som drivs av NASA. Den första bemannade flygningen runt månen, Artemis 2, är planerad till 2026.
Året därpå ska Artemis 3 föra astronauter ner på månens yta – för första gången på över 50 år.
Tidpunkten är ingen slump. Enligt Euronews sker månsatsningen i ett läge som påminner om kalla kriget, med upprustning, nya maktblock och ökade spänningar mellan öst och väst. Precis som på 1960-talet har rymden blivit ett sätt att visa teknologiskt och politiskt ledarskap.
En permanent närvaro på månen ses dessutom som strategiskt viktig. Den kan ge inflytande över framtida standarder i rymden, resurshantering och internationellt samarbete.
Missa inte: Mörk energi förbryllar ännu mer – kan leda till universums slut. Realtid
Europa kliver fram – med tyskt avtryck
Även om USA leder Artemis-programmet spelar European Space Agency (ESA) en central roll. En avgörande komponent i Orion-kapseln – servicemodulen – utvecklas av ESA och byggs till stor del i Tyskland.
Det öppnar för mer än bara tekniskt inflytande. ESA:s generaldirektör Josef Aschbacher har enligt Euronews beslutat att de första européerna på framtida månuppdrag ska komma från Tyskland, Frankrike och Italien – med Tyskland först.
Därmed väcks möjligheten att en tysk astronaut kan bli historisk.
Två namn i centrum
I dag pekas två tyskar ut som de starkaste kandidaterna: Alexander Gerst och Matthias Maurer. Båda har varit på den internationella rymdstationen ISS och ingår i ESA:s aktiva astronautkår.
Erfarenhet är avgörande. Enligt urvalskriterierna kan endast astronauter som redan varit i rymden bli aktuella för månen. Två tyska reservastronauter saknar ännu den erfarenheten, men eftersom ett faktiskt månuppdrag kan ligga flera år bort är inget helt avgjort.
Alexander Gerst har själv sagt att han är öppen för ett månuppdrag. På frågan om han kan tänka sig att flyga till månen svarade han: ”Självklart”.
Tysk rymdsatsning i miljardklassen
Bakom ambitionerna finns också pengar. ESA:s medlemsländer har beslutat om en rekordbudget på nära 22,1 miljarder euro för åren 2026-2028. Fokus ligger bland annat på Europas oberoende tillgång till rymden.
Tyskland är den största bidragsgivaren med 5,1 miljarder euro. Landets forskningsminister Dorothee Bär talar om rymdfart ”Made in Germany” och beskriver satsningarna som nödvändiga – trots pressade statsfinanser – för Europas suveränitet och säkerhet.
Hård konkurrens från Kina
Men konkurrensen är hård. Ryssland planerar nya satsningar men bedöms ha begränsade möjligheter på kort sikt, bland annat på grund av förseningar och ekonomiska problem.
Kina rör sig däremot snabbt framåt. Landet har officiellt som mål att genomföra en bemannad månlandning senast 2030 och ses som USA:s främsta strategiska rival i rymden.
Vill du få dagens viktigaste nyheter direkt i inkorgen?
Ett litet steg – redan 2026
Tysklands första ”resa” mot månen kan dock bli symbolisk. Redan vid Artemis 2 kan en liten astronautmaskot, designad av en Berlinbaserad italiensk formgivare, följa med som så kallad zero-G-indikator.
Om så sker kommer den att sväva fritt i kapseln och fungera som en påminnelse om att Europa, och kanske snart Tyskland, är på väg mot ett historiskt ögonblick på månens yta.
Läs också: Forskarna: Då blir dygnet 25 timmar långt. Dagens PS
