När Wallenberg var medelklass: Från ullhandlare till arbetslösa akademiker 

Ullhandlarna fick ett nytt namn 

Det första kända tillfället då ordet ”medelklass” används i tryck är från England år 1744, den plats där den industriella revolutionen tar fart först. Texten handlar om irländska ullhandlare, människor som inte gick att beskriva med de befintliga kategorierna. 

Läs mer:
Sveriges bortglömda klass – krisens verkliga förlorare. Dagens PS

Liknande begrepp växte fram runt om i Europa. I Frankrike talade man om petite bourgeoisie, i Tyskland om kälkborgare. Alla försökte de fånga samma sak: en grupp med ekonomisk betydelse men utan formell makt. 

I Sverige dyker frågan under 1800-talet. Då diskuterades om landet borde införa ett femte stånd, just för dessa grupper som bar upp det moderna samhället men saknade representation. 

När rikedom inte längre avgjorde 

Medelklassens framväxt skakade om de gamla föreställningarna om klass. Ett tydligt exempel är familjen Wallenberg. När André Oscar Wallenberg grundade Stockholms Enskilda Bank kallade han sig själv medelklass trots att han var en av landets rikaste män.

Men eftersom han var biskopsson kunde han inte gärna kallas aristokrat, han måste arbeta för sin försörjning och han gifte sig med kvinnor av folket.  

”Plötsligt kunde personer i medelklassen vara extremt förmögna”, säger Broström. Det visar hur rörligt begreppet var redan från början. 

Medelklassen blev därmed inte bara en fråga om pengar, utan om position. Om relationen till makt, arbete och inflytande. 

Tre sätt att förstå medelklass i dag 

Den historiska rörligheten lever kvar. Enligt Lovisa Broström finns det i dag tre huvudsakliga sätt att definiera medelklass. 

Det första är kulturellt. Inspirerat av sociologen Pierre Bourdieu handlar det om utbildning, smak och sociala koder. Här kan en lågavlönad poet räknas till medelklassen, medan en välbeställd entreprenör utan kulturellt kapital hamnar utanför. 

Det andra är ekonomiskt. Organisationer som OECD sätter tydliga inkomstgränser för vad som räknas som medelklass i olika länder. Modellen är enkel, men fångar inte hur människor faktiskt lever, menar Broström. 

Den tredje definitionen, som Broström själv föredrar, utgår från makt i arbetslivet. 

Läs vidare:
Nya Sverige: Så urholkas resurserna för landets arbetare

Maktens mellanposition 

”Det handlar om hur mycket kontroll du har över ditt arbete och hur mycket kontroll andra har över dig”, säger hon. 

I den modellen är medelklassen en position mellan att styra och styras. En sjuksköterska med ansvar för undersköterskor, men med läkare över sig, är ett klassiskt exempel. Arbetet är kvalificerat och relativt fritt, men inte självständigt fullt ut. 

Medelklassen har aldrig varit en stillastående grupp. Den har formats av handel, utbildning och arbete och av hur samhället valt att fördela makt och trygghet. Från ullhandlare utan rösträtt till tjänstemän med inflytande fortsätter positionen att förändras. 

Men vad befinner sig Sveriges medelklass i dag? Vad krävs för att den även framöver ska vara en bärande kraft i samhället, snarare än en grupp som lever med ständig oro för att falla? 

Mer om detta, i nästa del av intervjun med Lovisa Broström.