Dagens PS

Därför tände chefen för en rysk försvarsfabrik eld på sig själv på Röda torget

Chefen för en rysk försvarsfabrik tände eld på sig själv på röda torget. (Bild: Yulenochek / Getty Images)
Chefen för en rysk försvarsfabrik tände eld på sig själv på röda torget. (Bild: Yulenochek / Getty Images)
Edvard Lundkvist
Edvard Lundkvist
Uppdaterad: 26 dec. 2025Publicerad: 24 dec. 2025

Mitt under brinnande krig och med en försvarsindustri som går på högvarv, valde chefen för en rysk försvarsfabrik att utföra en desperat aktion utanför maktens högborg.

ANNONS

Mest läst i kategorin

ANNONS

Det var en syn som skakade även det hårdnackade Moskva. Vladimir Arsenyev, chef för en fabrik som servar det ryska flygvapnets radarsystem, klev ut på Röda torget, hällde bensin över sig själv och tände på.

Det hände i juli 2024 och var en brutal illustration av det enorma tryck som vilar på de ryska försvarsdirektörerna. Arsenyev hade under en längre tid larmat om att hans fabrik, trots idogt arbete, inte kunde leva upp till de statliga kraven utan nödvändiga resurser, rapporterar Reuters.

Han vägrade att bli syndabock för ett systemfel som han inte kunde kontrollera. Men problemet lever vidare.

Omöjlig press på försvarsfabrik

Arsenyevs öde är extremt, men han är långt ifrån ensam om att sitta i skruvstädet. I takt med att kriget i Ukraina dragit ut på tiden har Kreml skruvat upp kraven på landets försvarsindustri till bristningsgränsen.

En rysk försvarsfabrik behöver inte bara producera; den måste leverera mirakel under sanktionstryck.

När miraklen uteblir, slår rättsapparaten till. Enligt färska uppgifter från ryska myndigheter och oberoende medier pågår nu en massiv våg av brottsutredningar kopplade till försvarsbeställningar, skriver Moscow Times.

Under det senaste året har antalet åtal för ”missbruk av förtroendeställning” och ”bedrägeri” inom försvarssektorn exploderat.

ANNONS

Mellan hammaren och städet

ANNONS

Problemet är strukturellt. Den ryska staten betalar ofta i efterskott eller baserat på priskalkyler som inte tar hänsyn till skenande kostnaderna för insatsvaror som smugglas in för att kringgå västliga sanktioner.

För en fabrikschef innebär detta en omöjlig ekvation:

  1. Kravet: Producera mer, snabbare och billigare.
  2. Verkligheten: Brist på kvalificerad arbetskraft, utsliten maskinpark och komponenter som kostar tre gånger mer än budgeterat.
  3. Konsekvensen: Om leveransen försenas väntar fängelse. Om man genar i kurvorna för att hålla budgeten väntar åtal för korruption eller sabotage.

Försvarsministeriet har i praktiken slutat acceptera ”objektiva hinder” som förklaring till förseningar.

Korruption som politiskt verktyg

Samtidigt som direkörer som Arsenyev försöker hålla produktionen vid liv, används de pågående rättsprocesserna för att rensa ut obekväma personer inom militärledningen och industrin.

Det som utmålas som en kamp mot korruption påstås i media vara en maktkamp om de enorma budgetanslag som nu flödar in i försvarssektorn. Samtidigt som försvarsindustrin är den del av ekonomin som ger tillväxt lever dess ledare under ett konstant hot.

Att vara chef för en rysk försvarsfabrik har blivit ett av landets farligaste jobb. Inte på grund av ukrainska drönare, utan på grund av ryska åklagare.

Den flammande protesten på Röda torget var en sista desperat vägran att delta i det ryska rättshaveriet.

ANNONS
Läs mer från Dagens PS - vårt nyhetsbrev är kostnadsfritt:
Edvard Lundkvist
Edvard Lundkvist

Chefredaktör på Realtid som gästar på Dagens PS med ojämna mellanrum. Trivs särskilt bra med att skriva oberoende och kostnadsfria nyheter för en bred men intresserad publik.

Edvard Lundkvist
Edvard Lundkvist

Chefredaktör på Realtid som gästar på Dagens PS med ojämna mellanrum. Trivs särskilt bra med att skriva oberoende och kostnadsfria nyheter för en bred men intresserad publik.

ANNONS
ANNONS