Ny teknik gör bränsle av läskburkar och havsvatten

Vätgas lyfts ofta som en klimatsmart lösning för industri och transporter, men dagens produktion är dyr, energikrävande och oftast fossilbaserad. Det breda genomslaget för “grön vätgas” har dröjt, men det kan komma att ändras: i labben puttrar spännande nykomlingar.

Forskare vid Massachusetts Institute of Technology (MIT) har utvecklat en metod för att producera grön vätgas med hjälp av återvunna läskburkar och havsvatten, rapporterar Oliprice.com

Processen bygger på en kemisk reaktion mellan aluminium från burkarna och vanligt havsvatten, som frigör vätgas. Reaktionen är både effektiv och utsläppssnål, och producerar dessutom boehmit som biprodukt, ett eftertraktat ämne som används inom elektronik och halvledarteknik.

Läs även: Efter Bill Gates avhopp, nu satsar Liquid Wind i egen regi. Dagens PS

Mer skalbar och kommersiellt attraktiv

Forskarna tänker sig i första hand att gasen ska användas som koldioxilsnålt fordonsbränsle.

”En av de stora fördelarna med aluminium är energitätheten per volym. Med bara en liten mängd aluminiumbränsle kan man potentiellt täcka mycket av ett vätgasfordons behov”, säger Aly Kombargi, doktorand i maskinteknik vid MIT, som varit med och utvecklat metoden.

Tekniken skulle kunna möjliggöra lokal produktion av vätgas vid tankstationer, vilket minskar transportkostnader och risker. Ett kilo vätgas skulle enligt forskarna räcka för att köra 6–10 mil.

Forskarlaget föreslår ett system där förbehandlad aluminiumpellets fraktas till tankstationer, där de kan blandas med havsvatten för att generera vätgas vid behov.

Utsläppen från processen uppgår till cirka 1,45 kilo koldioxid per kilo vätgas, att jämföra med 11 kilo vid traditionell “grå” vätgasproduktion. Jämfört med andra “gröna tekniker”, där processen bygger på elektrolys med förnybara alternativ som energikälla, är det i princip samma nivå av utsläpp.

Kostnaden beräknas till cirka 9 dollar per kilo, vilket också är i nivå med grön vätgas.

Utsläppen och kostnaderna är alltså likvärdiga, men MIT-metodens smidiga logistik, höga energitäthet, värdefulla biprodukt och det faktum att den är gjord av återvunna burkar kommer ändå med nya fördelar som gör den skalbar och kommersiellt attraktiv.