Den svenska fackföreningsrörelsen försvagas snabbt. På 40 år har LO tappat omkring 40 procent av sina medlemmar. Samtidigt saknas nya idéer på vänsterkanten och politiken blickar bakåt snarare än framåt.
Titta på videosidan för en ren videoupplevelse.
Enligt statsvetaren Bo Rothstein finns flera orsaker till att LO tappar mark. En handlar om strukturella förändringar på arbetsmarknaden, säger han i en intervju i Ekdals Perspektiv.
”Den typen av arbeten blir mindre vanliga i takt med den tekniska utvecklingen och med utveckling av serviceyrken”, säger Bo Rothstein.
Samtidigt har många anställda i LO-yrken invandrat från länder där fackföreningar inte har samma roll som i Sverige.
”För dem kan det synas kanske inte lika naturligt att bli medlem i facket.”
Internationellt står svensk fackföreningsrörelse fortfarande stark, men den är långt svagare än under 1960-, 70- och 80-talen, konstaterar Rothstein.
Konsekvenserna är flera. Han pekar på växande ekonomiska klyftor.
”Lönerna har inte alls stigit i samma takt som utdelningarna på börsen”, säger han och lyfter också ökningen av långtidssjukskrivningar kopplade till psykisk ohälsa.
Trots att kapitalet gått starkt under många år har det inte gett någon tydlig renässans för vänstern. Rothstein menar att problemet är bristen på nya idéer.
”Man vill ha en politik ungefär som Sverige var 1980. Politik i backspegeln. Det finns väldigt lite politik som pekar framåt.”
En modell som enligt Rothstein förtjänar mer uppmärksamhet är löntagarägda företag. I USA finns redan tusentals sådana bolag där anställda i praktiken styr verksamheten.
”De är klart mer produktiva än kapitalstyrda företag och de skapar också mycket bättre arbetsvillkor”, säger han.
Trots forskningsresultaten möts modellen av stort ointresse i Sverige. En förklaring är historien kring löntagarfonderna, en annan är att fackföreningar riskerar att förlora sin roll om anställda själva styr företagen.
Rothstein riktar även kritik mot mittenpartiernas strategi i svensk politik. Centerpartiet och Liberalerna bestämmer först vilken sida de ska stödja och förhandlar sedan.
”Det är ungefär som att bestämma sig för att köpa ett hus först och sedan börja förhandla om priset”, säger han.
I ett mer osäkert världsläge öppnar Rothstein samtidigt för en ovanlig lösning.
”Det är möjligt att man borde tänka mer i banor av en bredare samlingsregering i den här mycket kritiska situationen.”
EKDALS PERSPEKTIV SPONSRAS AV
Del 1: Sveriges enorma förmögenheter – ”Farligt och ohållbart”
Sven Hagströmer: Risken ökar för kapitalismens ”onda gen”
Mikael Damberg: Det här är skevt i skattesystemet
Del 2: Lyckoprofessorn: Därför räcker 50 000 kronor längre än vi tror
Del 3: Calmfors larm: Expertisen körs över när politiken tar kommandot
