Svensk forskning får råttor att fly – ersätter gift och fällor

Professor Örjan Johansson vid Luleå tekniska universitet har hittat ett sätt att lura råttornas hjärna med hjälp av ljud de själva skapar vid fara. Upptäckten kan ersätta både gifter och fällor – och förändra hur städer skyddar sig mot skadedjur.

När råttproblemen ökar i svenska städer väljer de flesta att bekämpa med gift. Vid Luleå tekniska universitet gjorde professor Örjan Johansson tvärtom – han började lyssna. Genom att analysera råttors kommunikation och egna varningsljud upptäckte han ett ljudmönster som nu används för att få råttorna att fly utan att använda gifter.

När råttan gnisslar tänder

I sin forskning vid Luleå tekniska universitet har Johansson under lång tid studerat hur ljud påverkar människor negativt och på senare år tillämpat detta på skadedjur. Analyser av råttor och gnagares hörsel och inspelningar av hur råttor kommunicerar blev insikten att råttors kommunikation sker i frekvensområden där deras hörsel är som känsligast, precis som för människor. 

En upptäckt var ett speciellt ljud som råttorna skapar när de är rädda och vill varna för fara, något de åstadkommer genom ett snabbt, hårt tandgnissel – ett ljud som har karaktären av krita mot svarta tavlan, men betydligt snabbare och i ultraljudområdet där råttornas hörsel är som känsligast.

Vi har utvecklat ett sätt att simulera akuta hot genom ljud för råttan. Det handlar inte om volym, utan om att påverka det undermedvetna med rätt typ av signaler så att råttan flyr, säger Örjan Johansson.

Forskargruppen lyckades sedan återskapa just dessa oregelbundna ultraljudspulser och de snabba växlingarna mellan frekvenser som finns i gnisselljudet. Resultatet blev ett ljudmönster som människor inte kan höra – men som råttor omedelbart uppfattar som livsfarligt.

Testad i samarbete med Sveriges lantbruksuniversitet

För att avgöra om ljudmönstren fungerade även utanför laboratoriet inleddes ett samarbete med Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Fältförsöken utfördes i Göteborg, i ett flerbostadshus med dokumenterade problem med vilda råttor. 

Resultaten var tydliga: samma mönster som fick råttor att fly i laboratoriet fungerade också i praktiken.

Vi kunde se att djuren reagerade omedelbart, och att effekten höll i sig över tid. Det var som att hela området uppfattades som farligt, säger Örjan Johansson.

Analysen visar att ljudet aktiverar råttans limbiska system – den del av hjärnan som styr rädsla och överlevnadsbeteenden – vilket skapar en stark och varaktig flyktreaktion även efter att signalen upphört.

En ny väg för framtidens skadedjurskontroll

Forskarna drog slutsatsen att metoden kan ersätta både råttgift och fällor – två traditionella bekämpningsmetoder som EU nu successivt fasar ut på grund av deras påverkan på ekosystem och grundvatten. När gnagare äter av gift betas även fåglar, rävar och katter – något som lett till ökande halter av rodenticider i naturen.

Med den här tekniken slipper man sprida kemikalier och döda djur. Vi använder deras eget språk för att hålla dem borta. Det är ett helt nytt sätt att tänka, säger Örjan Johansson.

Utöver den uppenbara miljövinsten innebär metoden också mindre avfall, inga kadaver att hantera och minskad risk för sekundär förgiftning. För kommuner och fastighetsägare kan det betyda en mer hållbar och kostnadseffektiv grundlösning för gnagarkontroll i framtiden.

Bioakustik – när naturens språk blir teknik

Forskningen bygger på bioakustik – hur djur kommunicerar, varnar och överlever. Professor Örjan Johansson har i flera år studerat hur olika arter, från myggor till sälar, reagerar på specifika ljudmönster.

Målet är att förstå hur hjärnan tolkar akustiska signaler och hur vissa frekvenser kan utlösa reflexer som rädsla, flykt eller undvikande.

Vi använder ljud på samma sätt som naturen själv gör. Hos råttor aktiverar vissa frekvenser hjärnans rädslocentrum. Hos myggor kan rätt signal störa orienteringen, hos sälar markera ett hot på avstånd. Det handlar om att tala rätt språk för varje art, säger Örjan Johansson.

Studierna vid Luleå tekniska universitet och Sveriges lantbruksuniversitet visar att dessa bioakustiska mönster fungerar som ett universellt signalsystem i djurvärlden. Tekniken har visat dokumenterad effekt på brunråttan – den enda råttarten i Sverige – men forskarna ser redan potential för tillämpningar på fler arter och miljöer.

Repello – forskningen som blev verklighet

När resultaten från laboratoriet omsattes i praktiken spreds tekniken snabbt under namnet Repello. Intresset överträffade alla förväntningar – över 35 000 råttskrämmor såldes under de första två månaderna, och användarna rapporterade samma sak: råttorna försvann – och kom inte tillbaka. 

För många fastighetsägare och kommuner blev det ett efterlängtat alternativ till gifter och fällor. Det som en gång började som ett forskningsprojekt i Luleå har nu utvecklats till en praktisk lösning på ett växande samhällsproblem.

Örjan Johansson

Professor tillika ämnesföreträdare

Luleå Tekniska Universitet

Tel:0920-491386 (http://tel:0920-491386)

[email protected]

Repello AB är ett svenskt bolag baserat i Luleå som bildades för att tillgängliggöra den bioakustiska forskning som bedrivits vid Luleå tekniska universitet i samarbete med Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Bolagets uppdrag är att omsätta forskningsresultat inom teknisk akustik till praktiska, hållbara lösningar för skadedjurskontroll – utan att använda gifter eller fällor.