Ny laddlösning i trottoarkanten ska lösa stadsproblem – men riskerar att förvandlas till en dyr mardröm i nordiskt klimat.
Bolagsjätten genomför ett "vansinnes-projekt"
Den tyska försvarskoncernen Rheinmetall tar nu klivet in i vardagens elbilsproblem – och gör det med ett projekt som vid första anblick känns både smart och efterlängtat.
Tillsammans med laddoperatören TankE vill de rulla ut så kallade laddkantstenar i stor skala. Tekniken är precis vad den låter som: laddpunkter integrerade direkt i trottoarkanten.
Efter ett års tester i Köln går projektet nu in i serieproduktion. Tanken är att lösa ett av elbilens mest envisa problem – hur människor utan egen parkering eller laddbox ska få tillgång till laddning.
Missa inga nyheter – prenumerera på Dagens PS Motorbrev.
Smart idé – på pappret
Konceptet är enkelt. I stället för att bygga stora laddstolpar som tar plats på trottoaren, byggs laddningen in i själva infrastrukturen.
Resultatet?
- Upp till 22 kilowatt AC-laddning
- Ingen extra utrustning ovan mark
- Mindre påverkan på stadsmiljön
- Möjlighet att installera i trånga stadskärnor
Det här är särskilt intressant för täta europeiska städer där varje kvadratmeter räknas. Och visst – det är lätt att se framför sig hur detta skulle kunna passa i exempelvis Stockholm, där laddstolpar ofta kritiseras för att störa stadsbilden.
Men här börjar också problemen.
När verkligheten kommer – med snö och is
Det som fungerar i Köln är inte nödvändigtvis lika självklart i norra Europa.
För vad händer när ladduttaget sitter nere vid marken – i ett klimat där vintern dominerar halva året?
Här tornar frågetecknen upp sig:
- Snövallar som täcker laddpunkterna
- Isbildning som gör anslutning svår eller omöjlig
- Vägsalt som sliter på elektronik och kontakter
- Smuts, slask och vatten som samlas i konstruktionen
Och kanske mest kritiskt: ökade översvämningar.
I takt med att extrema väder blir vanligare i både norra och mellersta Europa ökar risken för att vatten bokstavligen rinner rakt ner i laddinfrastrukturen. Att placera känslig teknik i trottoarkanten kan då visa sig vara ett vågspel.
Ett projekt som kan bli… för mycket
Det är här projektet riskerar att gå från smart till – ja, ett slags ingenjörsmässigt övermod.
För även om tekniken fungerar under kontrollerade tester, är verkligheten i städer betydligt mer brutal:
- Plogbilar som skrapar längs kantstenar
- Fotgängare som sparkar, trampar och spiller
- Cyklar, barnvagnar och elsparkcyklar som ständigt passerar
Att integrera teknik i just den mest utsatta delen av stadsmiljön är ett djärvt val. Kanske för djärvt.
Stockholm nästa? Lycka till
Att få igenom ett sådant system i svenska kommuner kan bli en utmaning i sig. Inte minst i Stockholms stad, där krav på tillgänglighet, säkerhet och drift ofta är hårda.
Frågor som snabbt lär dyka upp:
- Hur fungerar det vintertid?
- Vem ansvarar för underhåll?
- Vad händer vid skador eller kortslutning?
- Hur påverkas framkomligheten för funktionshindrade?
Det räcker inte att tekniken fungerar – den måste fungera året runt, i alla väder.
Framtid eller felsatsning?
Laddkantstenen är tänkt som ett komplement till befintlig laddinfrastruktur, inte en ersättare. Och visst – behovet av fler laddpunkter i stadsmiljö är akut.
Men frågan är om lösningen verkligen är att flytta ner tekniken till den mest utsatta platsen av alla.
Det här kan bli ett viktigt steg i elektrifieringen.
Eller ett dyrt experiment som visar att vissa idéer fungerar bättre i teorin än i verkligheten.
Missa inte:
Nya BankID-krav kan slå mot tusentals pensionärer. News 55
Krigets miljardnota och generationen som tar mamma till intervjun. Realtid
Billigaste bilägandet – komplett guide. E55
