Den skulle bli ett tydligt bevis på elektrifiering till havs. Men verkligheten har visat sig mer komplicerad än ritbordet antydde.
Prestigeprojektet sprack: Fiaskot tvingar fram ny rutt
När världens största eldrivna färja, China Zorrilla, sjösattes var ambitionerna höga. Fartyget, beställt av rederiet Incat och byggt vid ett argentinskt varv, utrustades med ett batteripaket på hela 250 ton.
Ombord finns plats för 225 fordon på bildäck, och tanken var att färjan skulle trafikera en av världens längsta färjelinjer.
Planen var en rutt mellan Buenos Aires i Argentina och Montevideo i Uruguay – en resa på närmare 200 kilometer som skulle klaras av på omkring fyra timmar.
Men efter ett års drift står det klart att verkligheten inte riktigt följer kalkylen.
Missa inga nyheter – prenumerera på Dagens PS Motorbrev.
Batterierna räcker inte hela vägen
Trots den omfattande batterikapaciteten saknas tillräcklig energi för att genomföra den tänkta överfarten. Resultatet har blivit att rederiet tvingats tänka om och istället sätta in färjan på en betydligt kortare sträcka.
Den nya rutten går mellan Buenos Aires och Colonia del Sacramento i Uruguay, en resa på cirka 50 kilometer. Restiden ligger nu på under en och en halv timme, vilket är långt ifrån den ursprungliga visionen om en längre elektrisk sjöförbindelse mellan huvudstäderna.
Teoretiskt sett ska färjan kunna genomföra fyra överfarter – två tur- och returresor – på en enda laddning.
I praktiken finns dock ytterligare en begränsning: laddning är endast möjlig i en av hamnarna. Det gör planeringen mer komplicerad och minskar flexibiliteten i trafiken.
Läs också: Färjan fick gå nonstop – för att inte frysa fast. Dagens PS
Elektrifieringen möter motstånd till havs
Utmaningarna kring China Zorrilla är inte unika. Elektrifieringen av sjöfarten har visat sig svårare än många först trodde, särskilt på längre sträckor där energibehovet snabbt växer.
I Norge har utvecklingen tagit en annan riktning.
Ett rederi har valt att förbjuda el- och hybridbilar ombord på flera nya fartyg längs kustlinjen mellan Bergen och Kirkenes, medan ett annat rederi har gått så långt som att återgå till dieseldrift efter försök med elektriska lösningar.
Det illustrerar ett gammalt sjöfartsfaktum: teknikskiften till havs tar tid. På land kan laddstationer byggas ut relativt snabbt, men till sjöss krävs stora energimängder, robust infrastruktur och marginaler för väder och vind.
China Zorrilla är därför inte ett misslyckande, utan snarare ett exempel på hur verkligheten ofta fungerar när ny teknik möter praktisk drift. Visionerna finns kvar – men havet har som bekant alltid haft sista ordet.
Läs också:
Billigaste bilägandet – komplett guide. E55
Konsultjätte: Använd AI – eller förlora din bonus. Realtid
Ratade Sverigefonder: Krossar flera av statens handplockade val. News 55
