Hedgefonder som aggressivt placerar representanter i bolagsstyrelser genom så kallade proxy-strider är ett vanligt förekommande fenomen. Men taktiken skapar inte avkastning – i stället hjälper det fonderna på ett annat sätt, visar en rapport.

ANNONS

Det rapporterar Institutional Investor med hänvisning till en analys som mäter 1,874 styrelseledamöter tillsatta av aktivistfonder mellan 1994 och 2017. Där hittar forskarna Thomas Kushner och Khawaja Mamun ”ringa statistiskt signifikanta bevis” att taktiken skapar långsiktigt aktieägarvärde.

I stället lyfter forskarna fram att tillsätta en styrelseledamot mot övriga styrelsens önskan – en så kallad proxy-strid – ofta är dyrt och tidskrävande

Men det finns en anledning till att hedgefonder fortsätter med proxy-strider.

Bråk mellan hedgefond och bolagsstyrelse får ofta en stor mediauppmärksamhet. Därigenom får hedgefondcheferna det lättare att ta in mer kapital till sina fonder.

En bra berättelse

”Hedgefondaktivism ger potentiella investerare en bra berättelse – och berättelser ser ut att vara en nödvändig del av att ta in pengar från investerare”, skriver Thomas Kushner och Khawaja Mamun.

Som ett exempel på den tydliga kostnaden och den potentiella medieprofilering som en proxy-strid skapar lyfter forskarna fram när aktivistfonden Trian Capital tillsatte en ledamot i konsumentvarujättens Procter & Gambles fientliga styrelse.

”Trian spenderade upp mot 25 miljoner dollar på deras proxy-strid för att få en styrelseplats medan P&G tros att ha spenderade över 100 miljoner dollar för att hålla dem ute från styrelserummet”, skriver de i analysen.

ANNONS
ANNONS

I stället för att generera en högre snittavkastning menar då forskarna att aktivistfonder är villiga att ge sig in i kostsamma proxy-strider för att de signalerar en investeringsfärdighet till potentiella investerare.

Läs även: Indexfonder för stora – skjuter sig själva i foten [Dagens PS] >>