Nya Sverige: Så urholkas resurserna för landets arbetare 

Därför är definitionen avgörande 

I debatten och kulturen definieras ofta klass utifrån inkomst och smak. Men Alfonsson håller fast vid en definition baserad på position på arbetsmarknaden. 

Han drar en skarp linje: Medelklassen har en arbetskraft med högre ekonomiskt värde och som är förenat med större makt, arbetarklassen är med lägre värde och lägre makt.

Empiriskt omsätts detta till en skillnad kopplad till yrkens utbildningskrav: medelklassen har jobb som kräver akademisk utbildning. Arbetarklassens jobb kräver det inte. Varför är denna indelning relevant?  

Enligt Alfonsson handlar det om att synliggöra makt. 

“En person i yrken som kräver en hög utbildning har en position som ger en helt annan trygghet och rörlighet än den som befinner sig i yrken utan krav på specifika kvalifikationer”, säger han. 

Den dolda splittringen 

Idag ryms allt från budbilsförare i gig-ekonomin till industriarbetare och undersköterskor under begreppet arbetarklass. Trots att deras vardag ser olika ut, menar Alfonsson att de förenas av en sak: bristen på inflytande. 

“Man kan prata om en splittrad grupp, men det som förenar dem är relationen till arbetsgivaren och bristen på kontroll över sin egen tid”, förklarar han. 

När maktbalansen tippar över till arbetsgivarens fördel, som skett genom politiska beslut om ökad flexibilitet, blir resultatet en osäkerhet som sprider sig i hela ekonomin. 

Vägen framåt för landets arbetare

Hur bygger man då en starkare ekonomi underifrån utan att fastna i ideologiska låsningar? Alfonsson menar att det handlar om sakliga reformer som ger tillbaka förutsägbarhet till arbetare. Ett av hans främsta exempel är en generell arbetstidsförkortning med bibehållen lön. 

“Det handlar om att ge tillbaka kontrollen över tiden. Arbetarklassen har idag sämre hälsa och kortare förväntad livslängd. En sänkt arbetstid skulle inte bara jämna ut livsvillkoren, utan också fungera som en maktresurs som stärker arbetarens ställning gentemot arbetsgivaren”, förklarar han. 

Reformen skulle framför allt sänka tempot och öka tryggheten i den del av arbetsmarknaden som är mest utsatt, samtidigt som man minskar samhällets kostnader för sjukskrivningar och får mer hållbar arbetskraft. 

En fråga om stabilitet 

Alfonssons slutsats är att vi måste börja se arbetsmarknadens villkor som en del av den makroekonomiska stabiliteten. 

“Man pratar väldigt mycket om de här frågorna utifrån en medelklasshorisont och medelklassens villkor. Men om man vill förstå vad som har hänt med det svenska samhället, varför ojämlikheten har ökat och varför tryggheten har minskat, då måste man titta på vad som har hänt med arbetarklassen”, säger Alfonsson.  

“Det är där den stora förändringen har skett, och det är där vi hittar svaren på hur vi kan bygga ett tryggare samhälle för alla.”  

Läs även:
Sprickor i Sveriges ryggrad: ”Medelklassen är en utdöende art”