Ferrari Purosangue: Galnaste suven pengar kan köpa

Kontroversiell men nödvändig

Som en lågvolymstillverkare av exotiska, och allt som oftast ruskigt opraktiska, prestandabilar ställs Ferrari inför en ännu större utmaning än sina konkurrenter.

Purosangue måste nämligen behålla den unika känsla som en Ferrari alltid ger sin förare, den måste kännas som en riktig Ferrari.

Mitt i prick

Det handlar om en rå känsla, att man börjar perspirera ordentligt när bilens gränser tangeras.

I en praktisk familjebil är det en större utmaning än i en tvåsitsig superbil. Men jisses vad Ferrari har lyckats.

Ferrari Purosangue må anses vara kontroversiell, men den fyller en nödvändig funktion. (Foto: Ferrari)

En drömsk drivlina

Det första steget i denna enorma framgång är drivlinan. Under huven sitter en kopiöst stor V12-motor med obegripliga 725 hästkrafter som går ner i backen via en 8-stegad dubbelkopplingslåda och alla fyra hjul.

Resultatet av är en helt oöverträffad körupplevelse olik någon av konkurrenternas.

Rymlig superbil

Purosangue känns inte på något sätt som en suv, utan som en superbil som bara råkar ha ett ordentligt baksäte och bagageutrymme.

V12-motorn varvar högt och tillräckligt långsamt för att vartenda hårstrå på armarna ska få chans att resa sig innan man når varvmätarens rödmarkering.

Motorljudet har en karaktäristiskt hög stämma och känns helt malplacerad i en bil av den här typen. Och det är precis det som är så fantastiskt.

Ferrari Purosangue känns som en tvättäkta Ferrari. (Foto: Ferrari)

Ferrari Purosangue är groteskt bra att köra

Det säger sig självt att Purosangue är fruktansvärt snabb men det mest imponerande i min mening är den våg av vridmoment man som förare alltid har tillgång till utan att behöva växla ned. Detta gör landsvägsomkörningar till en sann fröjd.

Växellådan är helt fenomenal, och växlingarna sker så fort man kommer i närheten av de stora kolfiberpaddlarna bakom ratten, och med en oerhörd aggressivitet.

Bromsarna kräver tillvänjning

Bromsarna är naturligtvis keramiska och biter extremt hårt, så hårt att det kräver viss tillvänjning i vanlig trafik.

Gaspedalen har också en intressant känsla i att den blir progressivt tyngre ju hårdare man trycker.

Minus för komforten

Fjädringen har tre inställningar, från mjuk till hård, men upplevs aldrig som överdrivet hård.

Pressar man Purosangue i snäva kurvor rör den sig förvånansvärt lite i sidled tack vare den elektroniskt justerbara fjädringen.

Väghållningen är fenomenal men konsekvensen av det är att komforten blir lidande jämfört med konkurrenterna.

Rent kördynamiskt imponerar Purosangue rejält. (Foto: Ferrari)

En Ferrari för vardagen

Men det är ändå tydligt att Ferrari vill att Purosangue ska vara vardagskompatibel. Den är därför inte så pass hård att det någonsin blir ett problem.

Dessutom är detta den första Ferrarin jag som vertikalt förfördelad sitter genuint bra i tack vare en uppsjö av inställningsmöjligheter.

Vardagsvänlig Ferrari

Ett annat tecken på att Purosangue är vardagsvänlig är att den har ett komfort-läge, till skillnad från Ferraris superbilar, och att sport-läget är det mest extrema körläget.

Här finns inget race- eller track-läge. Men om du är ute efter komfort gör du rätt i att kika på de många andra alternativ som finns i den här prisklassen.

Ferrari Purosangue har ett baksäte som fungerar för de som inte är alltför långa. (Foto: Ferrari)

Aldrig ta händerna från ratten?

En filosofi som Ferrari har anammat i något decennium är att plocka bort alla spakar bakom ratten och placera alla dessa funktioner på ratten.

Hur skulle man annars få plats med de väl tilltagna kolfiberpaddlarna?

Förvirrande – men smidigt

Upplägget kan upplevas som förvirrande för den oinvigde men när man väl testat sig fram bland alla funktioner (såsom blinkers, vindrutetorkare, mediavolym och så vidare) inser man snabbt att det är en smidig lösning.

Förutom när man ska blinka samtidigt som man svänger, eftersom knapparna hela tiden rör på sig med rattens rörelser och man då tvingas till lite hjärn-gymnastik.

Osmidigt system

En inte särskilt smidig lösning är emellertid infotainmentsystemet. Där en vanlig bil har en stor touchdisplay sitter några fasta touchknappar och ett litet vred med en touchskärm i mitten.

Vredet styr klimatanläggningen och vissa stolsinställningar på ett så ointuitivt sätt som kräver att man parkerar bilen den första gången man försöker sig på att använda det.

Interiören är attraktiv, men infotainmentsystemet lämnar mycket att önska. (Foto: Ferrari)

Infotainmentsystem med förbättringspotential

Så var sitter då den faktiska infotainmentskärmen? Jo, både framför passageraren i form av en touchskärm och i instrumentklustret.

Infotainment i instrumentkluster har gjorts förut och sällan särskilt bra men i Purosangue fungerar det utomordentligt dåligt.

Krävs millimeterprecision

Allt styrs av en touchpad på högersidan av ratten.

Tanken att man aldrig ska behöva ta händerna från ratten är ju i grunden bra men problemet är att det här krävs sådan millimeterprecision att det fordrar mer koncentration än en vanlig touchskärm i mittkonsolen.

Saknar navigationssystem

Kanske är det just därför som Ferrari valt att inte ens bygga in navigation i systemet.

I stället får man förlita sig på Apple CarPlay eller Android Auto vilket jag faktiskt inte har något emot. Google Maps är ju oftast smidigare än inbyggd navigation i en bil ändå. Synd bara att det inte går trådlöst utan kräver sladd.

Purosangue får enormt mycket uppmärksamhet. (Foto: Ferrari)

Ferrari Purosangue har en fördel över alla andra

Och så till den stora fördelen med Purosangue, de praktiska egenskaperna. Detta är den mest praktiska Ferrarin någonsin vilket i och för sig inte nödvändigtvis säger särskilt mycket.

Men i Purosangue kan fyra vuxna resa bekvämt och de kan ta med sig prylar också. Bakstolarna kan till och med fällas.

Dramatisk formgivning

Visst är innerutrymmena något mindre än i konkurrenterna men ingen annan bil erbjuder sådan prestanda och drama per praktikalitetsenhet.

Och på temat drama, Purosangue är minst sagt dramatiskt formgiven. Huven är lång som på en klassisk GT-bil för att rymma den enorma motorn, och bilen framstår mer som en fyrdörrars shooting brake än en regelrätt suv.

Väcker uppmärksamhet

I mina ögon är inte Purosangue en elegant eller vacker skapelse, utan snarare häftig och respektingivande.

Den väcker också en stor mängd uppmärksamhet som man som Purosangue-förare förhoppningsvis uppskattar. De flesta konkurrenterna är emellertid mer lågmälda.

Ferrari Purosangue kan man leva med varje dag. (Foto: Ferrari)

Summan av kardemumman

En Ferrari ska vara dramatisk, den ska annonsera dess ägares ankomst på ett storslaget sätt och det gör Purosangue med bravur.

Dessutom erbjuder den en helt unik körupplevelse som inte kan toppas av någon annan bil med samma praktiska egenskaper.

Visst har den tillkortakommanden i termer av infotainmentsystemet men det går att leva med. Bilen är så bra på allt annat att den helt enkelt kommer undan med det.

Purosangue är en absolut och total fullträff, en Ferrari ända ut i fingerspetsarna!

Purosangue kör ifrån nästan allt i suv-väg. (Foto: Ferrari)

Ferrari Purosangue (2023)
Motor: 6,5-liters bensinmotor, V12, 715 hästkrafter, 716 newtonmeter
Kraftöverföring: 8-stegad dubbelkopplingslåda, fyrhjulsdrift
Acceleration 0–100 km/h: 3,3 sekunder
Toppfart: 312 km/h
Vikt: 2 033 kg
Mått (längd/höjd/bredd): 4973/1589/2028 mm
Pris: Från 4 500 000 SEK

Högsta Växelns helhetsintryck av Ferrari Purosangue

Slutbetyg: 5/5

Ferrari Purosangue är bland det galnaste pengar kan köpa. Den vansinniga drivlinan och fantastiska körupplevelsen väger upp för problematik infotainment.

Suv-karossen till trots känns den som en tvättäkta Ferrari, och är den galnaste suven pengar kan köpa.

Läs även: Aston Martin DBX 707 testad: Superbil på riktigt
Läs även: Provkörd: nya Bentley Bentayga S; sportig trots cylindertapp
Läs även: Vi testar Rolls-Royce Cullinan i öknen
Läs även: Nya Porsche Cayenne: Marknadens mest mångsidiga suv?