1960-talet: Nyheternas decennium

Mot Göteborg

På vd-stolen på Pentas kontor i Göteborg satt den driftige Harald Wiklund, som omedelbart förstod Jims idé. Några pennstreck senare hade Volvo Penta kontrakterat idén och grunden till vad som skulle bli Aquamatic var lagd.

Premiär skedde på New York Boat show bara några dagar efter att Ingemar Johansson slagit sig fram till världsmästartiteln i tungviktsboxning.

Med honom som besökare i Volvo Pentas Aquamatic-dominerade monter, kunde det inte bli annat än succé.

Racing på dekis

Ett område i motorbåtssverige som var hjälplöst på dekis, var båtracingen.

Eller, egentligen inte på dekis alls, då falu-bon Gunnar Faleij slog världsrekord efter världsrekord i racingens 500-kubiks klass och med tiden blev Sveriges genom tiderna meste världsrekordhållare.

Men på den breda fronten, var det dystert. Försöken att bredda racingen till en folksport hade i stort sett kommit på skam, mycket på grund av brist på bra båtar och motorer.

Ny generation

Men med plastens intåg tillsammans med moderna starka motorer, fanns nu möjligheten att skapa en ny generation båtracing.

Initiativet till något nytt kom från Öregrunds Racing Klubb som dragit upp riktlinjerna för en ny stor tävling från Stockholm upp genom hela skärgården till Öregrund.

Roslagsloppet skulle tävlingen heta. Syftet var att bredda racingen som sport och att i stort sett vem som helst skulle kunna delta med en standardbåt.

Första året blev 1962 med start i Saltsjöbaden för den 95 distansminuter långa banan.

Många av båtarna hade kopplingar till snurre-industrins stora aktörer Archimedes i Sundbyberg och NK Kristensson i Stockholm som dominanter.

Mercury-vinst

Premiärårets vinnare blev NK Kristenssons marknadschef Bosse Lindström, som med sin amerikanska Power Cat med dubbla Mercury 700:or på, snittade 32,2 knop genom racet.

Tävlingen blev en stor nyhet och en stor succé och med tidningen Expressen som sponsor, spreds informationen brett.

Kommande års start mitt inne i centrala Stockholm, var en folkfest med tusentals åskådare på kajerna och med ett pärlband av åskådarbåtar utefter bansträckningen. 

Tävlingen var dock inte bara en uppvisning för publik och en utmaning för navigatör och förare. Det var också en levande testbänk för båttillverkarna och deras produkter.

Välbyggda båtar klarade av tävlingen utan bekymmer, men för de kanske inte lika väl sammanfogade ekipagen, bjöd tävlingen på allehanda överraskningar i form av lossnande inredning, tappade motorer och allmänna haverier.

För stora racerbåtar

För att ytterligare öka intresset för sporten, startade Öregrunds Racing Klubb Getingloppet till säsongen 1965, som kördes dagen efter Roslagsloppet.

Målet var att få med de största racingklasserna, vilket också lyckades när tävlingen fick officiell VM-status och världsstjärnor av högsta klass förgyllde lilla Öregrund under några spännande dagar varje år. 

Roslagsloppet blev den nyhet båtracingen behövde.

Nu mådde båtvärlden prima. Båtar spottades ut i en aldrig sinande takt. Motorer såldes som aldrig förr. Skärgårdar och insjöar upptäcktes av nya generationer båtägare, som med sportbåt och primuskök tältade sig fram.

Många tillverkare

Båtvarven hade blivit båtfabriker.

Nya företag blomstrade upp, ibland för bara några år, ibland kom de för att stanna. Båtkonstruktionen och båtproduktionen utvecklades ständigt med en strid ström av nya båtar som premiärvisades på båtmässorna varje vår.

Men allt kanske inte var så mycket nyheter som det sades.

Plasten som båtbyggarmaterial, bjöd på många nya möjligheter. En var de enastående möjligheter som bjöds att plagiera redan existerande båtar.

Kopierades friskt

Ingen pratade om det, men de flesta visste att stora delar av den svenska plastbåtsproduktionen, vilade på tveksamma grunder där ren kopiering var en av de största grundstenarna.

Småländska Marieholm hade slagit sig in på marknaden med Sweet Sixteen och Catalina – båda kopior på importerade amerikanska original.

Norska Fjord lanserade sin Selfleet RIviera, även den en fin avgjutning på ett amerikanskt original.

Amerikansk Ockelbo

Biliracingprofilerna Arthur Wessblad och Ulf Norinder tog hem en läcker fen-försedd Sea Fury, lät plasta av den i Ockelbo och lanserade den 1959 som den egna båten Sea Fun.

Cascade-båtar i Strängnäs var en av de ivrigaste plagiatörerna med en av de tydligaste kopiorna med Cascade 28.

Förlängningen av originalet Bertram 25 tydligt syntes som en vertikal linje på skrovet.

Populära Weedo

Vi får inte heller glömma folk-racern Weedo GT – båten som med tiden blivit en av de ikoniska båtar som 1960-talet lämnade efter sig.

Den var i grunden en Fiberfleet F100, som fick en ny djupare V-botten men i övrigt kopierades totalt. Såldes självklart sedan som nyhet på den svenska marknaden.

Listan kan göras hur lång du vill med båtar som sägs vara svenska original, men som en mörk natt hämtade sina gener någon helt annanstans ifrån genom händiga plastkopiatörers avmallande händer. 

Träbåtens svanesång

1960-talet kom också att bli det decennium då träbåten dog.

I början av decenniet var fortfarande träbåtarna dominerande på mässorna, men i slutet var det bara spillror av den stolta träbåtsbyggar-eran som fanns kvar.

De flesta småvarven, med anor långt tillbaka, hade gått under eller helt sonika lagt ned.

Stora jättar som Storebro och Chris Craft höll emot länge med serieproduktion av mahognybåtar, men insåg under decenniets andra halva att plastens fördelar övervägde nackdelarna och lade snabbt om produktionen till plastens fromma. 

Ny generation

I början av artikeln, slog vi fast att 1960-talet egentligen började redan 1945. Och så här i slutet, kan vi också slå fast att decenniet egentligen tog slut redan 1968.

Då såg en ny generation båtar dagens ljus. Plasten var totalt dominerande och nybyggarandan hade mattats.

Seriösare bransch

Det såldes inte längre några lokala bensinmacksbåtar, som de hastigt och lokalt ladugårdsbyggda båtarna kallades som såldes på de lika lokala mackarna.

De kopierade båtarna blev allt förre till förmån för riktigt konstruerade och fabriksbyggda familjebåtar. Och sådana nyheter kom det mycket av i slutet av 1960-talet.

Albin Marin lät Per Brohäll rita Albin 25:an. Nystartade Nimbus lanserade Nimbus 26:an, Maximen med segelbåtsdrev och 15-spelsliknande familjebåten Folkparka var två andra modeller som hjälpte till att stabilisera plastbåtsindustrin och som lade grunden för det lite mer stabila 1970-talet.

Och det måste ju bli en helt annan historia det…