ANNONS
ANNONS

Svenskan som blev stjärna i mormors Japan

lolo.jpg

När Ann-Sophie Lennerfors växte upp ville hon inget hellre än att bli en stjärna.

Hemma i Stockholm stod den unga Ann-Sophie och lyssnade på idolerna ABBA och Madonna och drömde om att få vara med i Melodifestivalen. Men det blev mest drömmande och inte så mycket av det tänkta kändisskapet. Men Ann-Sophie gav inte upp utan ändrade bara strategi för att nå dit hon ville. Vid 18 års ålder gav hon upp drömmen att bli stjärna i Sverige, men inte drömmen att bli stjärna. Hon packade väskan och flyttade till mormor i Japan. Ann-Sophies mamma kommer nämligen från Japan och råkade av en tillfällighet träffa en trevlig svensk man när hon i slutet av 60-talet reste runt i Europa. Kanske inspirerad av John Lennon så tänkte tydligen Ann-Sophies svenske far något i stil med “Hm…you can be my Yoko Ono” och slog sina påsar ihop med japanskan. Strax därefter kom Ann-Sophie till världen.

Under sin barndom förstod Ann-Sophie ingen japanska utan talade alltid svenska med sin japanska mamma (något hon ännu gör). Så när hon väl bestämde sig för att packa väskan och åka till Japan så såg hon till att snabbt lära sig japanska genom att titta på TV och prata med mormor. Hon var helt inställd på att bli stjärna i sitt nya hemland.

ANNONS
ANNONS

Artistnamnet LiLiCo härstammar från Lili, den roll som amerikanska skådespelerskan Phoebe Cates spelade i TV-serien “Lace” 1984. Ann-Sophies svenska kompisar tyckte att deras halvjapanska kompis var lik Phoebe Cates som delvis var av asiatiskt ursprung. När Ann-Sophie sedan behövde ett artistnamn japanifierade hon smeknamnet Lili till LiLiCo. Ett fräckt artistnamn och en bra sångröst är en bra början, men det räcker inte hela vägen till stjärnstatus i Japan.

“Det räcker inte att bara vara sångerska, man ska vara modell också för att ha en chans att lyckas i Japan”, säger LiLiCo vars TV-karriär kanske inte direkt hindrats av hennes utseende (till skillnad från LiLiCo har Dagens PS utsände ett ansikte och en kroppsform som kanske passar bättre i radio än i TV).

Japan har en väletablerad kändiskultur där i stort sett alla TV-program befolkas av kändisar som blivit upplärda i speciella “talangstall”. De flesta musikartister och modeller är också TV-kändisar. Japans nöjesindustri är således ett enda stort hav av en massa folk som är kända för att vara kända. Att dokusåpor, som har dominerat västerländsk TV de senaste tio åren, aldrig slagit igenom i Japan har förklarats med att japaner vill se kändisar på TV. Att titta på TV-program där helt okända människor är med är för de flesta japaner fullkomligt ointressant. Därför befolkas TV-program om allt från resor, mat, sport och antikviteter av kända sångerskor och modeller. Tiotusentals vackra, unga flickor slåss om att få in en fot i detta ekorrhjul av kändisgalenskap. Mördande konkurrens med andra ord.

Det tog ett tag, men nu, efter 20 år i Japan, är LiLiCo etablerad som en hyllad och älskad underhållare. Men vägen till kändisskapet i Japan var knappast spikrak. LiLiCo harvade på som både modell och sångerska i olika band under sina tidiga år i Japan. Ett av hennes första jobb i Japan var som sångerska på en utomhusservering ute på landet i Shizuoka söder om Tokyo. Någonstans ska man ju börja klättringen mot toppen. I japansk TV är LiLiCo mest känd för sina intervjuer med Hollywood-stjärnor på besök i Japan. Hon har varit en av programledarna för det populära TV-programmet Osama no brunch (“Kungabrunchen”) sedan 2001. I Japan, ett land där tecknade serier dyrkas som ingen annan stans, har LiLiCo också uppnått kultstatus som den japanska rösten till Cartman i TV-serien “South Park”. Hon har dessutom bland annat lett Miss Universe-tävlingen i Japan.

I dagarna släpper det japanska förlaget Goma Books LiLiCos nya bok “I Love Sweden” på den japanska marknaden. Det är en guidebok till det Stockholm där LiLiCo växte upp på 70- och 80-talen. I boken finns inte så mycket om muséer och sånt utan mer smarta tips som att ICA är en bra affär för japanska turister att handla exotiska svenska presenter i (som sill på burk till exempel). LiLiCo har velat skriva den här boken i över tio år. För två år sedan började så planerna bli verklighet då hon tog med sig två japanska kompisar till Stockholm och tog många av de foton som nu finns med i boken. Tanken är att boken ska vara LiLiCos Stockholm sett genom hennes japanska vänners ögon. LiLiCo vill att boken antingen ska vara en liten guidebok för japaner som besöker Stockholm eller en bok för japanska LiLiCo-fans som kan drömma sig bort till idolens mystiska hemland där man säger “jaså?” och folk faktiskt äter kräftor. Boken innehåller många foton och även recept på svenska pannkakor och annat exotiskt svenskt.

Trots alla framgångar i Japan märks det att LiLiCo fortfarande gärna skulle vilja bli stjärna i Sverige. Så bli inte överraskade ifall ett glatt svenskt-japanskt yrväder dyker upp i någon Melodifestival inom några år. Hemma i Sverige finns fortfarande föräldrarna och en lillebror som nog inte riktigt förstått vilken stjärna Ann-Sophie Lennerfors blivit i Japan.

Vi syns bland nudelskålarna!

Stefan Nilsson-Yamanaka
för Dagens PS i Japan

Stefan Nilsson-Yamanaka är licensierad börsmäklare i Japan och Singapore och grundare och VD för Konan Group i Tokyo. Han skriver krönikor på Dagens PS sedan 2004.

ANNONS
I denna artikel


ANNONS

ANNONS