Mässområdet är stort som fyra, fem Älvsjömässor, med bara vin och åter vin. Alla distrikt i hela Italien är väl representerade med små som stora vinproducenter; alla lika entusiastiska över det egna vinet!
Fötter, ben, gom och tunga blir, med att dagen lider mot sitt slut, också väldigt slut. Har egentligen aldrig haft en så trött gom tidigare, det var en ny upplevelse. Vinerna då? Jo, många var helt otroliga; Italien är världens bästa vinland, sen får andra säga vad de vill.
Med så mycket kärlek, kunskap och stolthet, till och om vinet, går inte att uppbringa någon annanstans än i Italien. Och om man sen samlar ihop alla entusiaster på samma ställe, fullkomligt bågnar det!
Publiken; inköpare, journalister, vinkännare av olika slag från hela världen sniffar, gurglar, smackar och smakar av hjärtans lust. Till helgen är mässan även öppen för allmänheten och de jobbar på lika helhjärtat som proffsen. Ingen blir full? Jo, kanske någon yngre förmåga, men annars är det väldigt städat, men trevligt. Inte alls som vinmässor jag varit på här uppe i Norden.
Jag provade, som jag sagt tidigare, en massa viner bl.a en Gavi docg, det stora vita vinet från Piemonte, som var en ny bekantskap för mig. Kärlek vid först tungrullaren, typ.
Vinerna från Piemonte är mina favoriter i alla kategorier. Dolcetto, Barbera, Nebbiolo, Grignolino och den vita Arneis är druvor som ger viner som är nektar för Gudar. Sen finns det olika grader av hur olika vinmakare lyckas med sina vedermödor, men en Barolo Cannubi på topp är nog så högt man kan komma utan vingar.
En nygammal bekantskap var Lambrusco från Emilia Romagna, ett vin som vi inte betraktat som riktigt vin, tidigare. Nu har man lyckats få fram bubblande rött vin som är riktigt angenämt och ska drickas väl kylt. Det finns många vinmakare om budet och då givetvis kvaliteter.
Men riktigt bra Lambrusco sitter fint en varm sommardag och till tung köttmat. Skulle inte förvåna mig om det snart finns på vinlistorna på de mer framåt krogarna, inom kort.
En Chianti Classico Riserva docg -01 var en upplevelse som fick mina ögon att tåras. 100% Sangiovese och hårt och mödosamt arbetet av två unga duktiga vinmakare i tredje generationen, (under överinseende av den äldre generationen). Dessa två Michela och Enrico har en ljus framtid och är levande exempel på hur man kan vårda och utveckla ett arv från generation till generation. Det finns mycket stil och känsla i Italien, trots testiklar, höga klackar och andra grodor. (Du måste kyssa många grodor, innan du hittar Prinsen, som en italienska så vist utryckte det).
Att få sätta tänderna i en Bistecca Fiorentina på Botecca Vini och dricka en lätt Valpolicella tillsammans med trevliga vänner efter en hård dag på vinmässan var så att säga pricken över i:et. Att vara vinhandlare är ett hårt jobb. Bara så att ni vet.

Från hjärtat med handen på magen,
Peter Telégin