TISDAG 9 MAJ:
Nästa gång ska jag bara bjuda in människor jag inte gillar. Bodegan fylldes snabbt under gårdagens invigning. Det är inte så roligt som det låter.

Öm om båda kinderna av alla pussar och kramar. Musarm av allt vinserverande. Nackdelen med att samla så många trevliga människor är att jag inte hann prata med någon av alla er jag tycker om.

Av mejlen att döma tycktes ingen bry sig. Många av er hade uppenbarligen roligt i min mentala frånvaro.

PS. Särskilt tack till Robban Braunerhielm som dök upp på eftermiddan när jag höll på att plocka ihop penslarna. Han var 10 år äldre och visare än på bilderna jag haft tillgång till, när jag skissade min hyllning till Metros grundare.

Robban hotade komma tillbaka till invigningen på kvällen. Behöver jag säga att jag tvingade honom kvar med hjälp av en flaska Podio och sedan plockade fram grå färg till skägget, böjde till näsan och målade in lite livserfarenhet i de blå ögonen?

Lärdomen visade att jag hade gjort en riktig bedömning: ingen av Metro-hjältarna hade bjudits in tll invigningen. Den delen av väggen är inte klar och vem vill se sig själv ersatt av en blek look-alike?

Därför HC; du behöver inte muttra där ute på ön. Ingen av er behöver heller lägga bud på skiten för att hindra de andra att få den.
Er skål kommer när man känner igen mer än Pelle Törnbergs prilla och HC:s röda hängslen.
Gårdagens fest var ämnad för oss andra medelmåttor. Vi som inte skapat mediehistoria, men som är trevliga ändå. Ha det!

MÅNDAG 8 MAJ:
Invigning. Egentligen är det en dum idé. Att bjuda dig som läser Dagens PS på invigningsfest, alltså.
Varför? Därför: Vägen är allt, målet intet. Sällan har det känns mer rätt: Under några veckor har jag målat och haft kul hela dagarna.
Nu är det alltså slutmålat.
I kväll (måndag) inviger vi mina 18 kvadratmeter vägg i Sturehofs galleri.

Om du vill så är du välkommen på lite vin och tapas. Mellan 18 och 19.
Om du vill äta middag på Sturehof bör du beställa bord (08-440 57 30). Irma, Conny och de andra i personalen vill hellre jobba hos mig på bodegan, men det blir ganska mycket folk på Sturehof också i kväll.

Om du inte har vägarna förbi: mina 18 kvadratmeter duk hänger kvar även när det börjar bli kyligt på grannkrogens uteservering.

PS. Vaknar med ångest 04:45. Det är klart att jag ljuger. Alla som sett skiten inser att jag inte är klar (utom Torsten Jurell som är konstnär och ser mer än andra).
Särskilt hyllningen till Metros grundare är ännu bara outslagna blomster.
Sturehofs Pelle Sturén och Stefan Barenthein tar sig för pannan, men sannolikt kommer jag även i fortsättningen att dyka upp med mina penslar innanför rocken.
Med sådana vänner är resan är allt, målet intet.

FREDAG 5 APRIL:
Plötsligt börjar det bli trångt även på kortsidan. Får äntligen utrymme för Mary. Målar också in mediemogulens basset. Minns inte vem som föreslog det. Men den som kan sin nutidshistoria ser att jycken lånar drag av Leif Zetterlings porträtt av Jan Stenbecks dito.

Det är ingen tillfällighet. Målaren och karikatyrtecknaren Leif Zetterling tittar in och har med sig sin bok med riktiga porträtt.
Vilken gåva! Vi firar hela eftermiddagen på grannkrogens uteservering.
Ibland har man känt en person hela sitt liv redan efter femton minuter.
Tack Leif för den solskenshistorien!

Dagens Industri kommer på besök. Grabbarna gillar också Peter Telegins italienska viner, som äntligen får sin givna plats på bodegans vägg.
I morgon blir det taklagsfest! Missa inte det om du är i stan. Måndag 18-19. Tapas & vin. Välkommen!

ONSDAG 3 APRIL:
Pillar med Pelle T och HC. Tvingar mig att ge mig på de stora ytorna. Tiden börjar rinna ut. Vernissagekortet redan på tryckeriet.
Får hjälp av Thomas Kanger som brukar assistera i krislägen.
CA tar ett glas Barbera d’Alba. Anna Lindmarker tittar in i bodegan. Vackrare än nånsin, som blivande moder hon är. Får en kram av Cecilia Hagen. Hon tycker sig se Madelaine Pyks katt i min dito. Pyttsan. Det ska jag komma ihåg nästa gång jag läser Cecilias krönika. Visst finns det något av Herman Lindqvists i hennes ”och”, ”men” och ”nånting”?!

ANNONS
ANNONS

Kvällen slutar i solen på Sturehofs uteservering. Sedan åker vi omkring i taxi och letar efter Petra som ser derbyt på någon AIK-krog.
Vi hittar henne på Centralens pub bland gapande gnagare. Bajen vinner förstås även här.

TISDAG 2 MAJ:
Har kört fast med Metros hjältar. Alla ser ut som dåligt klonade kopior av sig själva. Om du ska ge dig på porträtt; Kolla avståndet mellan ögonen, det blir nästan alltid fel.
Johan Stahl von Holstein är dock entusiastisk. Står och tittar ett tag på det dansande paret.
De som ser lyckliga ut.

ONSDAG 26 APRIL:
Kvällsjobb efter en skön lunch på grannkrogens uteservering. Jag vet ingen annan krog som vågar bjuda gästerna på dragspelsmusik i solen.
Applåder för Thomas Klingspor!
Någon saknas och jag ringer Dagens Industris Söran Sunmo. Han är i Palma och har lika trevligt som vi.
In i skuggan. Penslarna väntar. Jobbar med Metrogänget på kortsidan. Mycket folk som vanligt. Lill-Abbe Bonnier med fru tittar förbi. Liksom Fredrik Norberg, före detta krogchef på Sturehof, nu dito på Berns. Krogbranschen är skön på det viset. Alla går runt hos alla.
Även Judas är välkommen.

”Det där är ju HJ Ejemyr”, säger någon och pekar på en figur. Metro har ju vuxit till världens tredje största tidning och denna någon visar sig vara någon som startat upp Metro i ett östeuropiskt land.
”Ska bli”, säger jag.

Peters fritsigt (?) vita italienska Podio förlänger nöjet. När det är mer folk bodegan än på Sturehof packar jag ihop penslar och färgburkar.

PS. Träffar skådespelaren och entreprenören i indiska tält, Pierre Dahlander, på uteserveringen. Han är knappast ond, men påpekar att han inte alls drack vin härom dagen.
Jag drack. Han drack inte, eftersom han skulle gå och träna. Och tälten är alltså indiska, ingenting annat (se länk).

TISDAG 25 APRIL:
Skulle gå på TV8:s och Att:entions tillställning på Laroy. Hann ta ett halv glas rött och två goda snittar, möjligen tre. Greps som alla andra av dramatiken ute på Stureplan.
Demonstration, sa någon.
Rån på Forex, sa de som visste

Gick ut och fastnade i polisspärrar. Flydde in på Sturehof och blev sittande i Peppes bodega.
Stureplan utrymdes. Effektivare indrivare har jag inte sett ens utanför en grekisk krog.
Skjutglad rånare på Glitter, sa någon.
Han blir inte rik, sa nån annan.

Orkar inte lyfta penseln. Sitter istället och pratar med Dagens Industris TV-konsult Gunnar Ljunggren och författaren Thomas Kanger. De ska gå på TV4:s hemliga fest där reportrarna förverkligar sina egna Så ska det låta-drömmar. (Det var här en känd kvinnlig programledare en gång sjöng om kungen, vilket i media startade en fantasy-följetång om Knugen & Älskarinnan.)

Jag bjuder på Peters Telégins vita italienska favorit ur mitt privata målarelager.
För egen del är jag med bil, nu oåtkomlig bakom polisens avspärrningar.
Här blir vi sittande.

Hur det gick för TV8:s och Att:entions ”Dragons Den”? Jag vet en del, ty jag hade kontakt med kamrater där inne via mobilen.
Det kändes som 9/11, när tragedin blivit fars. Det är första gången i vår gemensamma historia, som polisen hindrat mig från att träffa Pontus Schultz. En given notering i samlingen ”Kända svenskar som (inte) mött mig”.

MÅNDAG 24 APRIL:
Målar några timmar. Det är vinmässa i stan. Alla vill ha sina flaskor inmålade i duken.
Jag saknar ekonomiska intressen och slipper fjäska. Därför väljer jag den godaste: Laurent-Perrier, Brut.
Snygg etikett. Senare får jag veta att LP:s franske exportchef är i stan. Hans svenske agent spås numera en lysande framtid.

Som vanligt ofta utländska gäster i grannkrogen Sturehof. De jäktar inte och undrar vad jag håller på med.
Jag pratar länge med Pedro, spanjor som rest från USA för att se El Divo på Globen. (Jag missade föreställningen trots att vi fått biljetter av Edvin och Malin).

Äter lunch med reklamförbundets informationschef Henri Pagot, som fortfarande väntar på sitt arbetsbetyg från vår gemensamma tid på Resumé. Ströming, vatten.
Får en jättekram av reklammannen och konstnären Ove Pihl. Illustratören Tord Nygren kommer på återbesök. Han ska ställa ut i matsalen nästa år.

ANNONS
ANNONS

Noterar att djupt saknade Jan Stenbeck börjar ta form borta vid staketet. Även den runda gubben med röda hängslen verkar vilja frigöra sig ur duken.
Den högst levande mediemogulen Carl-Johan Bonnier tittar in tillsammans med kusinen Pysse. Calle känner genast igen miljardären på skissnivå.
Alltid något.

Trots allt blir det inte mycket målat. Äter fiskmiddag med Pelle och Petra. Vi dricker champagne, ty Petra har köpt bil. Lär mig att gädda, piggvar och andra fasta fiskar inte ska ätas färska, utan 1-2 dagar gammal.
Det beror på att adrenalitet förvandlas till mjölksyra som sedan måste spjälkas bort.

FREDAG 20 APRIL:
Offentlighetsarbete är underbart. Bodegan är full av snälla människor redan vid fyratiden.
Dagens PS-gänget får pressa sig in bland skratt och fredagsfirande. Mäster CA Carlsson har då redan testat Peters lättdruckna italienskor (kolla Peters Mat & Vin här på sajten). CA har också tagit tillbaka sin stora palett för att visa var glaset ska stå.
Smiter vid sjutiden. I morgon ska jag vara farfar. På söndag ska vi spela in tre program av Dokument 8.

TORSDAG 19 APRIL:
Tillbaka i bodegan. Tomt på Sturehof, bara skriftställaren Stig Larsson sitter vid sitt vanliga bord med en öppen bok.
Hur långt har jag kommit?
”OK, men det saknas en konflikt”, säger min bäste kompis. ”Och det är lite rörigt”.
Det är sånt man har vänner till.
”Vi kan flytta fram invigningen”, säger Pelle. Så får det bli:8 maj är du välkommen på en drink.

Andra vänner bidrar med annat. Gabriel Vega tittar bara förbi för att ge mig en kubansk kram och en vision om nästa målning vi ska göra tillsammans. Två vänninor sitter länge och tittar. Sedan tar de mod till sig och undrar om jag inte kan måla av dem också. Vad svarar man?

Torsten Jurell skulle ha vetat. Han är en duktig konstnär. Och pedagog. Vi dricker Barbera d’Alba och äter tapas och Torsten förklarar det ofullständigas betydelse för det fullständiga.
Det är mycket givande. Tyvärr måste vi sluta, ty det är Guldäggsfest.

11-18 APRIL: Gone fishing. Snarare: Har åkt till Mallorca över påsk. Måste kolla att Formentor ser ut som det gör från bodegan.
Är tillbaka 19 april.

MÅNDAG 10 APRIL:
Ägnar mig åt havet. Trevliga gäster. Målade in paret som gillar att dansa till vänster. Pelle & Pierre Dahlander delar ett glas av Telégins italienska vin.
Får en snygg målarväst och grannkrogens goda dilamm av Pelle.
Pierre tycker att jag bör hänga Bodegan i hans italienska tält (www.royaltent.se).
Idag tvättar jag penslarna noga. Åter till verklighetens bodega i morgon.

FREDAG 6 APRIL:
Äggmacka och vatten till frukost. Irma höll på vinet till 10:30. Arbetsdagen blir kort också för att jag ska vara lekledare på Trendgalan och hålla ihop en tv-diskussion med Anna Bråkenhielm och TV8:s programdirektör Thomas Hall.

Lägger färg på Traumentana. Tar itu med högra väggen. Gula Nejlikan flider in och säger att det här är som med dokusåporna. ”Det är inte content som är grejen, utan att tittarna är delaktig i hela processen dag för dag”.
Som vanligt mycket folk i bodegen. Här skulle man kunna spela in TV-serie. De flesta kommer tillbaka i nästa avsnitt. Gamle kompisen och Egmont-VD:n Kenneth Andreén kommer till exempel tillbaka. Han var också här i går kväll. Eva Swartz också.
Mediegurun Ulf & Marie Sandberg tittar in med en present. Tack! Tack! Marie är avundsjuk på min stora duk.
Jag också.

Börjar skissa på Metro-grundarna, som jag inviterat på verandan. CA ringer från den riktiga takterassen i Port de Pollenca.
Om fyra dar är jag där.

TORSDAG 5 APRIL:
”Det känns redan som om den alltid hängt här”.
Klas Östergren gav den bästa recentionen. Van som han är att berätta historier förklarade han även intrigen och vem som är han i bilden.

Torsdagkväll och massor av folk på grannkrogen, Sturehof. Det gick åt en hel del vin även i bodegan. Barbera dÁlba passar bra på verandan.

Det blev kanske inte så mycket gjort, men trevligt var det. Mest i hjärtat kändes det att träffa Jonas Bonnier, som tagit med sig sina barn på krogen. Varför är vi inte fler som tar med oss våra tonåringarna till krogen?

ANNONS
ANNONS

I morgon måste jag ta mig upp till Traumentana och Formentor.

ONSDAG 4 APRIL:
Bestämmer att Peppes Bodega ska flytta till havet. Pollenca-bukten. Traumentanabergen och Formentor i fjärran.
Thomas fixar fram Sturehofs väggfärg. Perfekt havsfärg i soldis. Det händer saker i bilden.
Den vackra kvinnan dyker plötsligt upp och sätter sig längst fram där de förälskade satt. Snygg hatt. Alte cameraden Meta Kühne och Ulrika Ekman tittar in och dricker lunch. Därmed fick den kvinnliga solisten ett ansikte.

In vino veritas. En som förstår hur det är att vara konstnär live är Peter Telégin, som levererar en hel låda med italienska viner (se Peters krönika på Dagens PS). Mera sånt!
Ingemar Leijonborg är här i dag också. ”Det måste vara en stor nota du jobbar av”, säger han med sitt milda leende.

TISDAG 3 APRIL:
Några spretiga konturer medan morgonpersonalen käkar frukost. Conny tar form först. Han får som han vill.
Snart droppar mina gamla figurer in och vill också vara med.
Pianisten börjar spela. Katten hoppar upp på flygeln.

TV4-grundaren Ingemar Leijonborg stannar och pratar en stund. Eftersom någon samtidigt ställer fram en flaska vin undrar han om jag jobbar av notan.
Han ser lite avundsjuk ut.

Lunch: löksås & fläsk. Som vanligt är det fullsatt men Pelle och jag får ett bord för två med uppsikt över mina egna 18 kvadratmeter krog. Tycker mig se att den kommer att ligga vid havet.
Vilka är paret som dansar där ute till vänster?
Svaret kommer kanske i morgon.

MÅNDAG 2 APRIL: 18 kvadratmeter är en hyggligt stor krog. Arton kvadratmeter vit duk är en gigantisk yta om man inte är Michelangelo.
Och det är jag inte. Michelangelo, alltså.

Nästa tidning blir en krog. Det lovade jag mig själv redan för tio år sedan.
Så blev det inte.
Men nu har jag fått chansen.
Åtminstone chansen att måla min egen krog på krogen.

Förmodligen hamnar vi där så småningom. Den 18 kvadratmeter vita väggen i Mellanbaren.
Förmodligen blir det en krog.

Vi får se. Med Thomas hjälp har jag i alla fall fått upp den vita duken idag. Det var inte helt enkelt.
Eteråt satt jag länge och tittade på den vita duken på den 18 kvadratmeter stora väggen.
Jag hade redan missat utdelningen av Natur & Kulturs Stora kulturpris (F’låt Eva!) och PIC:s månadsmöte (F’låt Briggert!).
Då kom äntligen Företagarnas vd Gunvor Engström in från verkligheten. Som vanligt var hon arg på någonting.

Dock inte på mig. Hon undrade varför jag satt och stirrade på en vit vägg.
Det försökte jag förklara.
Det slutade med att jag lånade en tuschpenna och skrev ”Gone Fishing. Peppe” mitt på en vita duken på den 18 kvdartmeter stora väggen.
Sedan åt jag pata negra och drack ett glas rödvin med en kompis, som tyckte att duken såg skrynklig ut från där han satt.

Det hade han rätt i. Jag förlåter honom eftersom hade ville slå vad om att Ericssons chef före Hellström hette Eriksson.
Inte Eriksson, sa jag. Nilsson. Crister Nånting Nilsson sa jag.
Tusen spänn, sa han.
Handslag.

Jag utnyttjade en livlina och saken var biff. Maten kostade 750 kronor. Alltså tjänade jag 250 kronor första dan som väggmålare.
Kan det börja bättre?