Det sägs ju att ett första intryck av en person eller en organisation aldrig kan göras om. Det är kanske därför inte så konstigt att företag som regel är måna om att ge ett seriöst och propert intryck vid kontakt mellan anställda och kunder, samarbetspartners osv.

ANNONS

Med klädkod avses normalt de krav som arbetsgivaren ställer på den anställde rörande kläder och utseende. Klädkoder skrivs ofta in i anställningsavtal eller ges med stöd av arbetsledningsrätten. Regler för skyddskläder m.m. som är motiverade av hälsoskäl finns i arbetsmiljölagen.

För en tid sedan skickade schweiziska storbanken UBS hem sina anställda med en 43-sidig klädkod. Den strikta klädkoden omfattade bl a följande krav; ”Inga synliga underkläder, inga korta kjolar eller orakade hakor, ingen får lukta lök eller cigaretter, kalsonger av god kvalitet, svarta knästrumpor under kostymen, inga slipsknutar som inte matchar ansiktsformen. Manliga anställda avråds från att färga håret eller bära några andra smycken än klockor som antyder tillit och punktlighet. För kvinnorna gäller dräkt med knäppt kavaj och kjolar över knäna. Kortärmat är förbjudet. Banken tillåter bara en lätt makeup och vill inte se några svartmålade naglar. Håret bör färgas regelbundet så inga utväxter syns.”

Storbanken hade baserat de strikta instruktionerna för klädsel och hygien på regelverket hos schweiziska internatskolor. Syftet uppgavs vara att imponera på kunderna med de anställdas polerade yttre och förbättra förtroendet för banken efter finanskrisen.

Kan arbetsgivaren ställa vilka krav som denne känner för? Nej, kraven på vissa kläder skall vara proportionerliga, vilket innebär att man skall göra en bedömning mellan arbetsgivarens skäl för att inrätta en klädkod och den anställdes vägran att rätta sig efter kraven. I Sverige har vi dessutom religionsfrihet, detta måste arbetsgivaren beakta vid val av klädkoder.

Om en anställd å andra sidan vägrar att följa uppsatta klädkoder som anses avtalade eller skäligt kan vägran anses utgöra ett brott mot anställningsavtalet. Arbetsgivaren kan då reagera med att varna den anställde och ytterst kan den anställde riskera att mista sin anställning.

ANNONS
ANNONS

Det torde vara förhållandevis ovanligt att anställda sägs upp för brott mot klädkoder. Förutom brist på lagregler på området saknas också omfattande praxis i frågan. Jag menar dock sammanfattningsvis att arbetsgivaren har relativt stora möjligheter att idag reglera hur de anställda ska klä sig på arbetsplatsen.

Hur det blir framöver får framtiden utvisa.